fredag 30 januari 2015

Statistikpass och nostalgi

Sånt här hände inte mig innan funktionsmaterialen slog igenom.
Känner ni igen försvarets klassiska ribbstickade bomullsundertröja från när det lumpades? En gång i tiden var det mitt favorit underställ. Idag hade jag en Newline t-shirt under. Den skavde och fraktade bort en del kroppsligt läckage. 
Jag tog på mig den kraftiga undertröjan för att idag skulle jag springa långsamt i vinden. Idag var ett statistikpass. Bättra på månadssiffran till 25mil.  Fattas några kilometer, men det får bli imorgon. Då har jag slutat läcka och tar nya tag. Kanske långt, kanske kort. Men säkert mycket fortare än idag.
Vi ger oss inte.

torsdag 29 januari 2015

Årets första backpass på Fredhäll

Veckan fortsatte med ett isigt lunchpass runt Kungsholmen. Drygt 35 minuter för de 7,3 flacka kilometrarna säger inget om känslan. Den var lätt och med bra steglängd. Bortsett från den kilometer när jag bara försökte hålla mig på benen längs karlbergskanalen. Det var blankis med vatten. Bytte till ren asfalt så snart det var möjligt. 
Det var inget maxtempo, men kanske litet för högt för att orka med dagens utmaning: Fredhällbacken. 

Här brukar jag och kollegorna springa några gånger i månaden men nu var det länge sedan. Tre stycken blev vi som gav oss ut i vind och duggregn. Vi började med några kilometers uppvärmning. Vi diskuterade upplägget. Vår pacemaker sprang förra veckan och konstaterade att det var jobbigt. I form har vi nosat på 2:15 på den dryga halvkilometern. Nu sa han att vi satsar på 2:30. 
Första delen är flack men man korsar flera gator med livlig trafik så det gäller att se upp. Sen lämnar man husens vindskydd och plötsligt känns det som man springer stillastående när vinden träffar i bröstet. Sen gör vägen en nittiograders sväng och lutning ökar markant. Inte brant men rejält motlut.  Bra för steget. Känslan god hela tiden i hälarna på kollegan. 2:25 en bra start. Den andra flöt också på bra men kollegorna höll väl högt tempo nerför backen vilket gjorde att jag inte återhämtade mig som önskat. 
På tredje var det dags att öka tempot. Jag borde ha följt intuitionen och hållit mig i skinnet. Men 2:18 var onödigt så tidigt på säsongen. Jag orkade nätt och jämnt hela vägen på fjärde och fick ta det rejält lugnt ner så de andra hann ner och vända innan mig. Därför hade jag ingen hjälp på sista som blev 2:31.  
Passet brukar vara fem långa och tre korta. Idag nöjde vi oss med två. Båda fick väl godkänt. Här pratar vi om en minut med målet i sikte hela tiden. Sen nerjogg och totalt 11,3km på 58minuter. Nöjd med detta ser jag att det blir en möjlig 25mila månad. Den första sen april. Det känns bra. Igång på riktigt nu. 
Vi ger oss inte

tisdag 27 januari 2015

Några extra intervaller på bandet

Det fanns ingen tid att ge sig ut på lunchen idag utan jag fick vänta fram till klockan blev tre innan det dök upp en lucka i schemat då jag kunde smita in på gymmet. 
Båda löpbanden var lediga så det var bara att sätta igång. Planen för dagen var 4x4min i 16km/h med generös joggvila två minuter. 
Tänkte mig totalt 40minuter på bandet. Ställde in det på 0,5% lutning. 
Efter 8minuters uppjogg satte jag igång. Den första gick bra med lugn kontrollerad andning. Redan under den andra började dock magen krångla och jag var glad att jag var ensam i hörnet på gymmet. 
När jag kom halvvägs genom den tredje fick jag jobba mera med andningen och sedan i den fjärde blev det svårare med magen. När den var över fick jag tvärstoppa bandet och springa ut på toa. 
Den extra pausen gav mig litet extra energi så jag ökade lutningen till 1,1%. Efter 30s uppjogg körde jag en femte. Tänkte sedan att det skulle bli ytterligare en efter 1,5 minuters vila. Nu var jag dock rejält trött och fick kämpa för att det skulle bli något alls. När det återstod 45s fegade jag ur och sänkte och fick litet nerjogg. 9km på 40minuter är okej för mig. Nu vet jag att det borde gå 6x4 i 3:45 tempo.  Nästa gång. 
Vi ger oss inte

måndag 26 januari 2015

Veckans långpass Åkersberga runt

I januari ligger Szalkai-programmen jag följt på 25km långpass. Då har jag en perfekt runda. Många av mina långpass-rundor är vändbanor, men på 25 och 32 har jag fina ett-varvslösningar. 
Januaribanan heter Åkersberga runt och går ungefär 15km på cykelbanor, 5km på villa-gator och 5 på landsväg. 70-skyltad landsväg. De fem kilometrarna är uppdelade på dels en ganska trafikerad asfaltssträcka med flygrakor och några tvära kurvor. Den andra en kurvig och kuperad kostig. Båda karaktäriseras av minimal vägbelysning. Därför vill man gärna ha litet snö för att man själv skall bli synlig. Bortom reflexväst, övriga reflexer och pannlampa. Det ger litet mera inbillad säkerhet trots allt. 
Jag kom liksom förra söndagen inte ut förrän vid sextiden på kvällen. Broddarna var på och så iväg. Ingen dricka men väl en starbar i fickan. Där blev den kvar hela varvet. Jag tog det lugnt och planerade vara ute i två timmar och tjugo minuter. 
I börja höll jag lugnare tempo, ner mot 5:40, då det är en del stigningar plus att underlaget var snömodd, ganska högviskös. Det klafsade och sög fast och jag ville inte anstränga vader och hälsenor i onödan. 
Efter en mil kom jag ut på första landsvägssträckan och där det var rakt gick jag ut u vägbanan och sprang på ren asfalt. Här ökade jag farten ner mot 4:50.  
Efter detta ett tre kilometer långt parti cykelbana i lätt motlut. Här sjönk farten igen och det började kortvarigt ömma i vänster hälsena. Jag tänkte att nu är det kört, men efter att ha kommit tillbaka i löpsteget så försvann oron. Började känna mig litet trött när jag korsade 276:an efter 16km. Kvisslingbyvägen är inte så väl belyst och min pannlampa var svag så jag började bli rädd att trampa fel i mörkret. Men vägen var bra snöröjd och det hände ingenting på den sträckan. 
Sen ute parallellt med Sockenvägen kunde jag trycka på igen och det kändes bra igen. Andningen var helt kontrollerad och pulsen steg bara vid  de kraftigaste motluten. Jag hittade inte pulsbandet innan jag gick ut så jag kan inte kolla i efterhand. 
Jag kollade bara klockan vid två tillfällen fram till 22, och konstaterade att jag hållit planerat tempo. Försökte öka litet på slutet men då var jag litet sliten och tanken tom så de sista tre kilometrarna blev ganska jobbiga. 
I alla fall 10minuter snabbare än ifjol och detta trots sämre före. 

Hade tänkt vila i fredags, men en kollega lockade ut mig på ett lugnt Kungsholmen runt i riktigt snöpulsarväglag. Det var en runda där långsammaste kilometern över klipporna runt Fredhäll gick på över sju minuter. Men sen blev det bara pulkaåkning med barnen i lördags. 
Summerar tredje veckan på 65+ kilometer. Snart är det läge att varva upp litet. 
Vi ger oss inte 

torsdag 22 januari 2015

En intervall till, tack.

Det fortsätter att rulla på ganska bra. Det verkar som kombinationen av snabba pass på löpband och lugnare utepass kommer att ge fin grund. Det som jag saknar just nu är backträning. Jag har inte provat att springa med ordentlig lutning på bandet. 0,5% rakt över är melodin. 

Idag när det snöade som ymnigast fick jag testat det man säger om att hålla sådant intervalltempo att man orkar en till. Schemat sa 3x5x300m. Jag bestämde att 300m betyder 65s i 16,7km/h. Som när jag programmerade bandet blev 17.  Å andra sidan noterade jag att bandet tog nästan 10s att varva upp från joggvilans 10km/h. 
Det var varmt och svettigt men det höll ihop bra hela vägen och när jag stod och joggade ner efter ungefär 27,5 minuter såg jag att jag hade möjlighet att få in 7km innan 30min gått. Så då blev det en sextonde intervall innan bandet stannade på 7,06km. 
Därefter gick jag igenom de tre senaste årens 16 första pass. Dagsmässigt ligger jag lika med fjolåret, för två år sedan gjorde jag 16e passet i februari. Distansmässigt ligger jag 46km efter ifjol. Huvudsakligen är det ett långpass mindre och många korta pass typ 7km i år mot 12 förra året. Det avspeglas i medeltempot: i år 4:54 förra året 5:20.  
Känslan i kroppen är att det är dags för vila och det är precis vad som är planerat för morgondagen. 
Igår körde jag morgonlufs 10km före frukost och det hade inte kunnat gå fortare än de 5:30 jag höll. Svårt att springa fort ute så här års. Man spänner sig och får ont i ryggen. Kompis med löpbandet? Vem trodde det. 
Vi ger oss inte

tisdag 20 januari 2015

Nytt försök till tröskelintervaller på band

Söndagskvällens småhalkningar satte sig i ryggslutet. Det var begränsad rörlighet och ingen träning som gällde under gårdagen. Hemkommen från jobbet åkte jag och veckohandlade och där och då släppte krampen och jag kunde räta på ryggen ordentligt. 
Idag var planen revansch på löpbandet. 4x 10 minuter tröskelintervaller. Förra veckan pallade jag inte trycket, men vis av erfarenheten la jag in generösa två minuters joggvila. Det blev tre minuter mellan de två sista intervallerna. 
När jag kom ner på gymmet var båda banden upptagna så jag körde mitt styrkepass. Först benspark framåt och bakåt 15x3, sen mussla och benspark 15x3 per sida. Ett par minuter planka och  sextio situps med lutning. Sen några axel och tricepsövningar och litet utfall innan ett band slutligen blev ledigt. 
Jag ställde in bandet på 0,5% lutning och 14,5km/h strax under 4:10 tempo.
Första intervallen gick ganska smärtfritt förutom att monotonin snabbt leder till uttråkning. Under den andra blev det betydligt tuffare och när jag passerade fem kilometer strax före 22minuter höll jag på att stanna två minuter för tidigt. Tredje varvet blev det jobbigaste. Den kommersiella radions skval höll på att driva mig till vansinne. Svetten stack och sved i ögonen och tristessen var total. Blev tvungen att samla mig under tre minuter innan sista. Den sista gick därför oväntat smärtfritt. Just att man inte kan öka och komma fram fortare är det jobbiga i tidsintervall. 
När klockan gled in på 47 minuter och man insåg att slutet var nära kunde jag i min ensamhet ta stora studsande kliv på bandet. Det kändes som en liten seger men bra trött blev jag. T-shirten är litet för varm och jag kanske skulle haft litet dricka till hands men trots det var det långt ifrån så plågsamt som förra veckan. 11,5km blev det totalt på 50minuter. Ska man äntligen ta sig under de där fyrtio på milen?
Bara att kämpa på. 
Vi ger oss inte.  

söndag 18 januari 2015

Långpass på varvbana

Det har inte varit lätt att få till några långpass hittills i år. Tre stycken 18-22km är litet för få och litet för korta. Snö och framförallt isföret har begränsat framkomligheten på de vägar jag brukar springa långt på. Nu har visserligen töväder rått hela veckan men skuggpartier och många vägrenar är fortfarande svårforcerade. 
Igår tänkte jag ta årets första söndagsmorgonspass, men annat kom emellan, som en hel dag. Helt plötsligt var klockan halv sex. Jag stod i köket och lagade en improviserad tömma frysen-på-rester-middag då jag kände att jag inte var så hungrig. Äldsta dottern var på helgjobb så medan övriga familjen åt drog jag på mig kläderna för ett långpass. 2timmar/24km tänkte jag få ihop genom att springa hemvarvets 7km tre gånger och sedan lägga till ett kortare 5km varv. 
Det kändes litet stramt till att börja med och första varvet hade jag svårt att hitta rytmen. Strax under 37minuter varv passering. Under det första varvet sprang jag och funderade på vilken runda jag skulle ta. Tänkte ett tag variera med ett tio kilometersvarv, men jag höll mig till ursprungsplanen. Upptäckte vid varvning att klockan visade en kilometer fel. Den stod på sex kilometer. Efter två varv stod det 13 och vid sista passeringen 20. 
Under andra varvet hittade jag ett fungerande löpsteg, och varvtiden sjönk någon minut. Fast nu började jag känna av min svaga vänstersida. Har känts så bra på sistone och eftersom jag inte snedbelastat -läs sprungit på lutande asfalt- på sistone tyckte jag det kom litet oväntat. 
Det stannade med det och jag gjorde halvmaran på 1:49, några minuter långsammare än plan men skyller på underlaget. 
Sista varvet en kort femma hade jag stora problem med motivationen. Nu började energin sina och klockan närmade sig åtta. Men då bet jag ihop och intalade mig att målet idag var både att få ihop tiden ute och litet pannben. Med det fick jag tillräckligt med kraft för att springa hem där klockan stoppades på 2:15.

Vi ger oss inte

lördag 17 januari 2015

Morgondistans runt skäret

En bra träningsvecka med vad som känns som utvecklande pass på band när underlaget ute är litet knaggligt. 
Nu på morgonen gav jag mig ut på hemsjuans lätta bana. Det blev bitvis att sick-sacka mellan isfria fläckar men efter hand kom jag ut på rena torra vägar. Startade på tom mage, vilket med tanke på fredagskvällens abbondanza inte var så svårt. 
Öppnade ganska lugnt men när underlaget blev bättre hittade jag snabbt ett skönt distanstempo som jag sakta ökade utan att för den skull gå upp nämnvärt i puls. 
Under första kilometern kändes det stelt i vänsterhälen och först var det segt i benen men allt bara släppte eller försvann ur tanken när jag koncentrerade mig på underlaget. 
Imorgon tänker jag köra långpass och därmed få årets första sjumila vecka. 
Vi ger oss inte

torsdag 15 januari 2015

Korta snabba intervaller på bandet

Idag var det begränsat med tid, och därför fick det bli ett förkortat pass på bandet igen. Idag stod kortintervaller på schemat, och det var inte läge att göra det ute i alla fall. Korta intervaller är nästan det enda som är mer än uthärdligt på löpband. Känns nästan som att man bara ställer sig där också är det gjort. 
15x200 skulle det vara. Jag bestämde mig för att köra med joggvila och sen köra intervallerna på 17kmh. Hade inte riktig disciplin att hålla jämn joggvil-längd, men så att pulsen gick ner något. 
De första fem rasslade till och kunde ta ganska kort joggvila. Tillät en minut som setvila. Under det andra setet gick det litet tyngre, främst började jag få problem med andningen, då det satt en kråka i nosen och störde och jag inte riktigt kunde fräsa ut den. Men jag höll ihop, utan att öka längden på vilan för mycket. När jag satte fart på tredje setet fick jag sällskap av en tjej på bandet intill som också sprang snabba kortintervaller men med ståvila. Då blev det bättre fart igen och jag kände mig starkare och ökade på nästsista till 17,5kmh. 200m är ungefär 40 drygt sekundet. Den sista petade jag i 18,1 och körde på i drygt 90s för att fylla upp till 25minuter. Sen joggade jag ner en och en halv minut, tills jag stod på sex kilometer. Ingen volymfyllare, men bra att få igång benen. Hade gärna gett mig ut för att fylla ut mängden, men det kanske blir imorgon.
Vi ger oss inte

onsdag 14 januari 2015

Från uppstart av löpträning till en viss distans passerats.

Jag roade mig med att titta på litet distanstränings och tävlingsstatistik. Hur lång tid tog det från jag började springa tills dess att jag sprang 10km, 15km osv och sedan när tävlade jag på olika distanser. Jag höll på i trekvarts år innan jag vågade mig på milen. Den tog 56minuter. Två månader senare sprang jag min första miltävling på 48minuter.
Nästa passering, 15km, dröjde ett halvår, men sen kom 20-25-30km med tätare mellanrum när jag började marathonträningen. Däremot dröjde det 22månader tills jag tävlade på halvmara distansen. Slutligen passerade jag 35-40km för första gången under första maran, 23månader efter jag satte igång med löpningen. 
Idag satte jag på mig broddarna och gav mig ut på favoritrundan. Det gick så där men trots allt fyra minuter snabbare än förra veckan, isen till trots. 
Vi ger oss inte

tisdag 13 januari 2015

Löpband i marafart och mindre ont i höften

När jag sprungit många vändor på välvda vägbanor, där man hela tiden tvingas kompensera lutningen brukar jag få ont i höftböjarna och som brev på posten börjar det skära i knät. Därför känns det bra att konstatera att de senaste veckornas blandning av löpband och lite terränglöpning eliminerat den värk som jag haft i höst. Jag hoppas att bensprattlet också hjälper. 
Igår ett tudelat pass, idag fick jag ihop en mil i 13kmh tempo på bandet. Ett tempo som inte känns naturligt för mig. Monotont malande mot maran. Just nu känns det ganska avlägset att springa mer än tre timmar i det tempot, men pannbensbyggande är det att springa på band. Och gruvligt tråkigt. Intervaller är en sak, men detta konstantfartskutande ger ångest mer än tröskelövningarna. Det går ju inte att springa fortare för att bli klar tidigare (eller det gör ju det, men då går ju meningen förlorad).
Idag var inte utomhuslöpning ett tänkbart alternativ. Hoppas isen smälter bort innan det blir kallt igen. Här drömde jag om skidåkning men det lär väl dröja till sportlovet. 
Vi ger oss inte. 

måndag 12 januari 2015

Korta pass räknas de?

Idag var det tjockt med folk på gymmet. Lång kö till löpbanden. Jag använde väntan till att köra litet benstyrka och bensprattel. Efter en kvart hade många tröttnat på att vänta men då hade jag inte riktigt ron att köra de 45 tänkta minuterna, så det blev 5km i 13kmh och sen två minuter i 16kmh för 25 runda minuter. Litet kort för att det skall kännas som ett riktigt givande pass. Egentligen behöver jag komma igång med fler 12-15km rundor för att få igång kilometermaskinen, men med nuvarande väderbild ser det inte ut att hända snart.
När jag kom hem hade jag ärende att hämta en nyckel, och då tänkte jag passa på att fylla på med några kilometer till, men hårdpackad snö på vägen, och lätt duggregn var inte så kul, så efter 3,5km gav jag upp. Så dagen blev 9km lång i alla fall.
Hm.
Vi ger oss inte

lördag 10 januari 2015

Långpass genom snöstorm

Brorsan var på besök idag. Han tog med ungarna på skridskois på förmiddagen, medan jag fixade en del hemma. Vid två mötte vi upp vid Åkers runö och sprang längs banvallen ner till Rydbo.  Det var precis då det började snöa.
Den första sträckan ner mot Täljö var det lugnt. Bara en gång gled han till på en osynlig isfläck. Jag klarade mig hela rundan, men det gick i slow motion. I motvind. Först hade vi vinden snett framifrån och det var mest snö. Sen blev den blötare. När vi vände upp i Rydbo började det snålblåsa men det var först när vi återvände till Runö som det riktigt friskade i, med småspik rakt i ansiktet. Det sved och vi var glada att vi började närma oss slutet.
Vi hade bestämt att avsluta med en sväng till Sörabadet. Efter 18km på 100minuter, kom vi fram och kunde vila med en chokladboll innan vi kröp in i bastun.
Sedan hem till en varm brasa och en trevlig lördagkväll. 
Hittills 67km den här veckan, vilket känns bra.
Vi ger oss inte.

torsdag 8 januari 2015

Försök till tröskelintervaller på band

Idag såg jag fram emot en riktig plåga. Jag tänkte prova 4x10minuter i någon sorts tröskeltempo. Häromdagen när jag sprang runt skäret höll jag strax under 4:20, då gick det fint. Tänkte därför att kanske 4:10 skulle bli bra. Eller varför inte 4:08? Det senare blir 14,5km/h som jag tänkte ställa in löpbandet på. 10km/h som 1min joggvila. 
När jag kommer ner i gymmet är båda banden upptagna så jag passar på att köra litet curls och bensträck och några höftstärkande övningar. Till slut blir banden lediga och jag tassar igång. Ställer in totaltiden 45min. Redan efter 7-8 minuter börjar jag svettas ymnigt. Det är torr luft och jag flåsar redan. Vilar kort och kör nr 2 men det är tufft och fullt av onda tankar direkt. Inser att jag måste ta gåvila 6km/h. Sen upp igen och fajten är hård. Lyckas få ihop 7minuter, och sedan två vilominuter. Bestämmer sedan att köra bara 3min till, men då ser jag att jag närmar mig åtta kilometer och lyckad tvinga mig till fem minuter. Sen tänker jag okej vi kortar av passet till 40min, en minut långsamt och två minuter snabbt så är vi där. Nu har jag dock vilat färdigt och därför bestämmer jag mig för att köra de sista fyra minuterna till 45.  Vid 44:30 passeras milen och sen kan jag jogga ner tre minuter innan jag nöjd går till duschen och inväntar endorfinkicken. 
Det var tydligt att jag satte ett för högt tempo, men å andra sidan har jag sprungit mycket den senaste veckan, inklusive en del litet för snabba pass. Nu blir det vila till lördag. 
Vi ger oss inte

onsdag 7 januari 2015

Snörunda på lunchen

En av mina favoritrundor går längs Huvudsta strand via Ulvsunda slott och Tranebergsbron ner till rålis. Det är perfekt för en lugn lunchmil. Litet platt och litet kuperat, mest asfalt där jag springer. Idag täckt av snö, så mycket att mina pureflow-skor fick broddar på sig. Nu tror jag inte att de gjorde varken till eller från. Jag känner att jag sprang fort igår och långt i förrgår, men kollegan ville ha lufssällskap. Ingen av oss kände för att sprinta något värst vidare. Jag tror inte vi hade någon kilometer under 5:10, och totalt hamnade vi på 55minuter. Fast efteråt kändes det mycket skönt och avslappnat. Precis som ett onsdagspass skall kännas. Bra helt enkelt. Men svettig, det blev man knappt. 
Vi ger oss inte. 

tisdag 6 januari 2015

Litet om året som gick och dagens korta runda

När jag blev förkyld i våras, veckan innan Stockholm marathon hade jag lyft träningen ett par steg sedan ifjol och stabiliserat mig på en bra veckonivå. Tre av årets första månader sprang jag mer än 320km, Det blev 167mil fram till midsommar. Sen kom skavsår och värme och semester och helt plötsligt gick det mycket tyngre. Inte en månad över 250km, och med avslutning en 15mil och 11mil blev det totalt 283mil på året. Det är nytt mängdrekord, men det hade känts bättre om det fått en annan avslutning.  Jag är litet orolig nu, att det skall komma litet skador när jag börjar dra igång maraträningen på allvar.

Jag har vissa känningar från vänstersidan, och vet att jag måste töja litet mera på höftbensträckarmusklerna, men samtidigt finns det så mycket roligare saker att göra än att ligga i gymmet och sprattla. Vill man gå framåt måste man jobba för det. Det är lättare när man har ett fokuserat mål. Jag var inte tydlig nog för mig själv vad gällde ambitionerna på Lidingöloppet i höstas, och sedan blev det litet jobbigare i samband med min fars bortgång. Nu är jag dock redo för en ny säsong och hoppas att den skall vara en utveckling av fjolåret. I år hoppas jag komma upp i 300mil. Det är ju trots allt bara 8km om dagen. November och decembers totalt 3 veckor långa uppehåll på grund av förkylningar hoppas jag innebär att jag klarat av säsongens infektioner. Litet kontinuitet om jag får be!

Målen för året var jag inne på redan häromdagen, med 3:25 i Stockholm, och nu totalt 300mil på året, och dessutom vill jag ha ordentligt med långpass. Jag har tillsammans med en kollega planerat att lägga in fyra gemensamma pass under vintern, två inne i city och två ute hos mig. Minst två 25+pass i månaden borde inte vara något problem. Fast samtidigt litet disciplin vad gäller tempot. Måste kunna återhämta mig ordentligt. Idag känns det att det var länge sedan jag sprang långt och fort.

Nå, idag var semesterns sista dag, och jag tänkte först ta det lugnt idag. Efter en tur till några möbelvaruhus hade jag dock byggt upp ett sug, så det fick bli ett varv runt skäret idag igen. Fast jag drog på litet mera idag, och hade så när brutit den magiska gränsen 30min. Det blev 30:02 på klockan och 30:20 på telefonen.  Tiden är relativ. Hade väl gett milen på 43min, vilket är bra på träning. Bytte ut Sauconyskorna mot Adidas idag. Kändes rätt i snögloppet.
Vi ger oss inte

måndag 5 januari 2015

Lång pass längs Roslagsbanan

Efter att ha fått en bra men kort genomkörare i lördags såg jag fram emot ett rejält långpass igår, söndag. Men det var en del som skulle fixas och ordnas och plötsligt var klockan sex. Jag lämnade över avslutningen av renskavsgrytan till hustrun och stack ut. Men jag kände direkt att något var fel, magen sa ifrån, så jag vände snopen hem. Nytt kort rekord på 1,5km. 
Idag hade jag tid hos tandläkaren redan vid sju, för att sedan återuppta gårdagens påbörjade måleriarbete. 
Efter lunch skulle färgen torka och resten av familjen var ute så då klädde jag om för en tur ut i solen. 
Jag bestämde mig för samma sträckning som dagen innan julafton, men med målet att springa en timma ut och en hem. 
Det kändes segt från start och onda tankar kom direkt med önskan om att bryta och vända hem. Det gick ju att bryta igår. Nå efter ett par kilometer började det kännas bättre och jag kom in i långpasslunken. Efter hand kändes det allt bättre och jag kunde öka tempot något. Kröp ner mot fem minuterstempo. Skogsvägen mellan Täljöstation och Rydbo är lagom kuperad på ett sånt sätt att man kan ta i uppför och sedan vila på platån och nedför. Det blir aldrig så där tempoknäckande som andra milen på Lidingö. Efter Rydbo kommer man ut på asfalten förbi stenkrossen och sen ut mot Arninge industriområde.  Timman passerades precis vid viadukten under E18.  Där vände jag och ökade tempot. Hem tog jag en alternativ sväng och fick totalt 22,6km på strax under 2timmar. Under hemvägen kände jag att det drog litet oroväckande i baksidan vänster lår, men när jag ökade tempot de sista kilometrarna ner mot 4:40 så försvann det. Fick pusta en god stund hemma, och var skönt trött hela kvällen. Kanske tog jag i litet väl mycket för att vara första långpasset, men det var det värt. 
Vi ger oss inte. 

lördag 3 januari 2015

Snabbdistans efter förkylning och en del lopptankar

Min plan för året som kommer var fram till oktober att springa Nice-Cannes marathon du midi. Det vill jag fortfarande göra någon gång, men det känns inte lika angeläget längre. 
Vårens stora mål blir som de senaste åren, Stockholm marathon.  Fram tills dess är tanken att testa formen vid några kortare race, kanske premiärmilen och ännu troligare Kungsholmen Runt halvmaraton. Jag  funderade ifjol på två sjöar runt respektive något annat lopp i norrort. Dessutom hade jag velat vara med i Bore cup, men det får anstå ett tag. Årets mål är att komma under 3:25, men förhoppningen är bättre än då men det är mycket som kan hända på vägen. När jag inte fått ihop ett riktigt långpass på snart två månader känns det naturligtvis ganska långt borta. Frågan är hur kroppen kommer att svara på milhöjningen eller om decembers förkylningar är svaren. 

Efter SM så blir det Österåkersmilen. Den ligger knöligt till en knapp vecka efter och i år dessutom på fredagskvällen i stället för lördag eftermiddag.  Det borgar inte för rekordförsök men pb på loppet kanske. 
Sommaren är inte min starka sida. I bästa fall kan jag hålla igång för kontinuiteten men ifjol gick det så där med göra någonting kvalitetsliknande på semestern. 
Hur det nu blir leder fram till målsättning med höstens mara. Jag tänker eventuellt ta mig an Helsingborgsmarathon i september alternativt Göteborg eller Växjö i oktober. Blir det Helsingborg kanske Hässelbyloppet hinns med. I så fall är det kanske läge att satsa sub40 där.

Just nu håller jag på att kurera mig från decembers andra dunderförkylning. Litet lov och planerat lugn byttes mot huvudvärk och snuva. Eftersom det ingick en resa till varmare ställen med möjlighet till bra träning fanns det även plats för litet personlig besvikelse, men när förkylningen väl utvecklats är det inte så mycket att orda om. 

Idag kunde jag äntligen komma ut igen, i snålblåsten sprang jag 7km varav halva distansen i motvind och halva medvind. Fast snarast öppnade jag i medvind och avslutade i medvind. 
Jag tog i litet mer än vanligt på rundan kring skäret. Oftast springer jag den på ca 35-37minuter, men idag 32 med mersmak. Jag har bara tagit ut mig totalt en gång på denna runda vilket var helgen innan Lidingöloppet. Då var jag nere under 29,5.  Jag kände av litet stelhet i vänstersidan men nu på kvällen efter några timmars tv-tittande - ville se några program som gått under utlandsvistelsen - är det okej igen. 
Hoppas kunna få till ett långpass i morgon, det är så länge sedan sist.  
Vi ger oss inte.