tag:blogger.com,1999:blog-16683804703408892432024-03-05T09:00:31.490-08:00Urban springer omkringDagboksanteckningar om mina löppass med inriktning på Stockholm marathon. För att det är kul. Vi ger oss inte.Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.comBlogger249125tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-21693367032522020112022-06-06T05:38:00.000-07:002022-06-06T05:38:06.593-07:00Adidas Stockholm Marathon 2022<p></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Så kom den där dagen som jag sett fram emot. Dagen när jag skulle ta emot min tionde medalj på raken. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Det började för ungefär tio år sedan, med att en kollega föreslog att vi skulle anmäla oss till Stockholm marathon 2013. Jag hade löptränat regelbundet under runt 14månader. Ja, 14 månader från soffan och 500m på sju minuter, utan att direkt ha varit överviktig. Nått kilo onödig vikt men inte många. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Testade mycket nytt under halvåret fram till juni. Jag hade kört mitt första millopp i juni 2012, strax över 48min och laborerat med enkla intervallpass. Nu började jag läsa på och insåg att jag skulle springa många ”långpass ”. Började runt 14-15k och kom upp en bit över 30k. Drabbades av överträningsproblem och småskador som överansträngda fotvalv, benhinneinflammation, knäproblem osv. Men i maj stod vi på startlinjen för att testa förmågan och sprang Kungsholmen runt halvmara. 1:39. Lovade gott. Sista långpasset blev på gamla marabanans sista varv. 25k i 4:57 tempo. Dvs målet var 3:30. <span class="Apple-converted-space"> </span>Ivrig gav jag mig ut på provet och det höll väl ungefär i 35k, sen blev det småtungt på slutet men 3:40 mindre än två år efter att jag börjat springa kändes bra. Tränade hårt i nästa sex månaders period och sprang vintermarathon på 3:28 i november. Ökade påträningen för att komma under 3:20 till våren. Persade på premiärmilen 2014, 40:15. Kungsholmen runt 1:31. Men en förkylning tio dagar innan maran gjorde att det fick bli ett säkerhetslopp. 3:32. Sen litet lugnare höst och 3:48 på vintermaran. Hård träning under våren med pb på Kungsholmen med några sekunder. 3:27 på maran. Sen en månad senare övermodigt försök på viby marathon men vädret var över 30grader och gassande sol. Kände hur all kraft sinade efter första varvet runt sjön och stapplade i mål som tia på 3:40. <span class="Apple-converted-space"> </span>Drog på mig en snedbelastningsskada från loppet som jag ignorerade fram till oktober då jag efter ett hårt backpass i Provence inte kunde stå ordentligt på foten. Till fysio och sedan vila/alternativ träning i sex veckor. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Efter det försökte jag börja om, men suget var inte lika starkt. Det blev två maror både 16 och 17, där den sista var i USA. Tio maror på fem år och alla under 3:55.</span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">2018 var det jubileum i Stockholm och rejält varmt. En influensa under våren tog på krafterna och 4:16 i mål en riktigt varm dag. 19 dåligt tränad och 4:24. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sen kom pandemin och det blev mindre spring. La upp EM-bana för höstens virtuella lopp, där dottern premiär sprang på 3:5x. Jag stapplade in på 4:4x. 2021 mindre träning och nästan inga långpass före Götebirgsvarvets virtuella mara. 4:59:xx. Laddade sen till oktober då dottern skulle springa sin första riktiga mara. Hon persade med 3:45. <span class="Apple-converted-space"> </span>Jag fick 4:26 och klarade mig ungefär enligt plan. Började vårstädningen före jul och låg bra till när jag i slutet av januari fick Covid. <span class="Apple-converted-space"> </span>Inte svårt sjuk, ingen hosta, borta från jobb i tre dagar. Men efter det var kroppen seg och det blev för få pass för korta och ingen variation. Värmen kom aldrig och långpassen blev ett över 21k. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Men de sista veckorna fick jag till en del bra pass. Det borde gå att ta sig runt på något bättre tid än de senaste loppen. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Det var en varm och solig junimorgon. Mycket folk. Köade länge till en Maja innan start. Hamnade långt bak i grupp E. Nästan tre minuter innan jag korsade startlinjen. Öppnade runt 5:40. <span class="Apple-converted-space"> </span>Sen nerför och upp Odengatan. 5:30. Lugn lugn. Det kändes bra, men jag vet ju att det har mindre betydelse närmande inte tränat långt. Efter 10k kände jag att magen inte var i toppform. Började söka efter en Maja. Genom gamla stan och förbi Strandvägen uppför narvavägen och Karlaplan och sen hittade jag ett blått skåp. Tappade 90s ungefär. Men nu kändes benen lätta och fina. <span class="Apple-converted-space"> </span>Nöjd med Endorphine valet av skor. Passerade stadion och ut på Djurgården gick det bra. Fortsatte att tugga på runt 10kmh. Halvmaran runt 2:05. Sen ut på söder. Höll min energiplan. <span class="Apple-converted-space"> </span>En gel ungefär var sjätte kilometer. Ingen dipp. Uppför bro och Hornsgatan. Ner på stranden. Ny gel och sedan tufft förbi färjeterminal. Tungt nu. Tog några gäster och drack på Folkungagatan. Ner i tunneln och fick en del onda tankar när vaderna började väsnas. Jaja efter 30 börjar det. Tappade nån minut mot tidsschemat. Såg 4:15 flaggorna susa iväg. Tänkte att de springer ju bara strax under sex minuters tempo men insåg att jag måste spara mina vader. Ner mot bron uppför bron nerför bron över viadukten sju kilometer kvar. Segt men jag höll i och vilade vaderna. Stadshuset och slottet och Kungsträdgården. Sprang i solen på Strandvägen och led inte av det. Uppför narvavägen. Kändes som att jag fick litet kraft nu. Två kilometer kvar men ingen långspurt. Upp mot Stadion. Vänster och 100m höger och 100m och in genom valvet. Sprang på ytterbana och letade familjen. Hugh fivade de tre som slutit upp och försökte jubla mig i mål. Avstannande på 4:25 brutto. 4:22 netto och bästa tiden sedan 2018. <span class="Apple-converted-space"> </span>Drack mitt vatten och träffade familjen över staketet. Sen ner för tisha och goodiebag. Inte mycket att jubla över. Snabb dusch och korv. Glad att jag packat ner en punk då ingen öl serverades. Sen lugn promenad till Roslagsbanan. Såg en ambulans på vägen och insåg att jag sett en till i tunneln på söder. Visst det var varmt, men min energiplan och taktiska löpning hade fungerat. Det bästa var att suget kom direkt. Hoppas att jag kan börja träna ordentligt igen! Anmäld till 2023 det är jag. Vi ger oss inte. Vi börjar om. </span></p>Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-83535344817562927992020-11-13T04:53:00.003-08:002020-11-13T04:53:41.959-08:00Löparkartan 2020<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCXenq_r-8wIb45qosGZ8NeupgejGUBxRloLzKqorAmmQk21eUnuAOx1UDrpA9nZK7xxExKgx9wvgyIW-FUE09-ByQUVEs1wENYFLt0zbx9ia7nZTw4pBjjkiJiascBvTxTKN5w_cgd7j9/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="378" data-original-width="605" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCXenq_r-8wIb45qosGZ8NeupgejGUBxRloLzKqorAmmQk21eUnuAOx1UDrpA9nZK7xxExKgx9wvgyIW-FUE09-ByQUVEs1wENYFLt0zbx9ia7nZTw4pBjjkiJiascBvTxTKN5w_cgd7j9/" width="320" /></a></div><br /><br />
<p class="MsoNormal">Motivationen på topp. Kollar in årets karta. Något fler
ljuspunkter än 2019, och redan bortåt 150km längre sträcka. Årets mål om att
åter nå upp till 200mil på året ser ut att bli en hyfsat enkel resa. Eftersom
det fattas i dagsläget 18mil, och minst 6 i november och 12 i december bör
funka, men kommer coronan så är det naturligtvis kört.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Trots hemarbete, eller kanske pga hemarbete så har inte ron
riktigt infunnit sig och det har inte blivit så många rundor som önskat. Men
framförallt inte så många långa. En 12k runda i veckan, och resten kortare är
vad det blivit. Ett tag så fick jag in några pass upp mot två mil, men det
riktiga långpass suget har uteblivit. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Hoppas få till minst två innan året är slut, så att det känns
möjligt att hinna ikapp dottern om det blir någon mara till våren. Högst
osannolikt känns det som idag.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Men, vi ger oss inte.<o:p></o:p></p>Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-78173176419688340332020-09-07T02:49:00.002-07:002020-09-07T02:49:15.642-07:00Race Report Stockholm Marathon, virtual Edition.<p> I år skulle det ske. Återkomsten på maratondistansen. Jag
hade litet smått kick-off med mig själv i början av december 2019 och la en
ganska solid och lagom hård plan för att kunna springa igenom en mara igen.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Under december och januari fick jag ihop sex långpass stegrande
från 18 till 24km men sedan tvärdog satsningen. Jag vet inte riktigt vad som
hände. Detta var innan pandemin, och allt vad den innebar, men det var litet
ont om tid, och jag tappade litet lusten. Sen kom pandemin och med den
hemförlovningen, och där blev det helt plötsligt tid för löpning igen. Men
bortsett från att jag sprang joggs en kvarts mara i veckan blev det ingen
riktigt omstart. Så kom beskedet om uppskjuten mara, och i maj påbörjade jag en
ny satsning. Det höll fem veckor. Sen kom juni och det blev outhärdligt varmt,
följt av ett juli med visserligen låga temperaturer men en del annan aktivitet
så det blev pannkaka.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Hela upplägget handlade annars om att kunna supporta och
springa med min äldsta dotter som skulle göra sin första mara. Hon däremot höll
sig disciplinerat till det upplägg hon följt under ett år, med målet att springa
första maran på under fyra timmar. Något jag inte gjort sen 2017. Hm.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag började hitta tillbaka igen i början av Augusti, och kom
sakta igång igen. Tyckte att det fanns en viss grund, men inte tiden för
långpassen. Det finns många orsaker till detta, men det får bli en annan gång. När
det blev klart att det skulle bli virtuellt började jag reka banor, och för
några veckor sedan provsprang jag ett par tänkbara. Hustrun ville att det
skulle vara en rundbana, så att resten kunde stå och heja flera gånger, och
stödja där det behövdes.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Till slut hittade jag en som jag tyckte passade. Det skulle
bli fyra varv plus en liten extra sväng, ungefär 4x10k + resten. Testsprang två
varv för att se hur känslan var. Som väntat höll det precis i två varv, eller över
halvmaran. Jag landade på 2.02 och sedan var det två kilometers halvpromenad
hem. Dystert.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Men å andra sidan hade hustrun och dottern fixat litet
support. Lilla systern skulle springa med i början och sista varvet. Sen skulle
en annan löparkompis till den äldsta följa med på två varv och som grädde på
moset bestämde sig brorsan som var anmäld att köra. Men körsbäret trillade ner
på tårtan då grannfrun – en ultraräv av yppersta elit – lovade hjälpa till. Hon
hade precis fått veta att Sparthalon i Grekland ställt in, så hon hade inget
mål för stunden – annars hade hon börjat trappa ner.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">I lördags strålande väder, och vi samlades ett tiotal,
löpare och supporterskara på garageuppfarten och stack iväg runt kvart över tio.
Dottern höll fin fart från start och jag och ultraräven hamnade genast en bit
bakom. Brorsan och yngre dottern hängde på. Efter 3 kilometer släppte dotter 2,
och brorsan och den äldre sprang på, nån sekund före oss. Vi babblade på i
godan ro i 5:40tempo. Kändes helt okej. Varvet bestod av två olika delar, dels
fem kilometer i villaområde, och dels fem genom industriområden. I den senare ett
skapligt motlut efter ca 6km, sedan ytterligare en slakmota hem mot varvning. En
litet bro över Åkersberga kanal passerades åtta gånger och sista varvet var det
jobbigt över den.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Efter första varvet orkade inte brorsan längre hänga med,
utan han släppte och tog en del gåpauser. Vi joggade på och passerade milen strax
under 57minuter. Jag<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>bad att någon
skulle hämta solglasögon, som jag fick en bit in på andra varvet. Härligt med
agil support. Trummade på bra och snacket flöt fint. När vi kom ut på tredje
varvet kände jag att vaderna fått mycket stryk, och även om vi passerade halvan
springande på strax över 2timmar så visste jag att det inte skulle hålla länge
till. När vi närmade oss 30kilometer fick räven springa på litet i som hon sa,
eget tempo. Jag brukar alltid tänka att har man klarat 25km så kommer man i
mål. Men nu var det tufft. Det blev många gåpauser blandat med fuljogg. Trots fuljoggandet
så gjorde det stor skillnad i tempo, men huvudet var nöjt med att veta att det
skulle gå att ta sig i mål.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Ute på sista varvet låg jag fortfarande bara en dryg
kilometer bakom dottern med support. Sprang omvänd riktning på ett stycke och
mötte räven och hälsade att hon låg knappt fem minuter bakom dem. När jag gjort
den lilla svängen för sista gången mötte jag brorsan. Han låg då ungefär en
kilometer bakom mig. Han vände och vi höll sällskap till första motlut då jag
fick släppa honom. Sen missuppfattade han var han var och sprang iväg i en
annan riktning, men det spelade ingen roll eftersom det jun inte var en given
bana utan GPS som bestämde.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Rejält trött nu när jag närmade mig kanalen för näst sista
gången. Ser på avstånd hur dottern fått sällskap av räven men att lilla syster
släppt dem. De har nu fyra kilometer kvar. Jag en mil. Ut i industriområdet är
det tungt. Ser brorsan lång borta för sista gången innan målet. Mycket gång nu.
Har en vag idé om att gåendes kommer jag att vara mindre trasig imorgon, vilket
jag sedan märkte var ”för sent”. Kunde knappt lyfta fötterna när jag tog bron
hem över kanalen för sista gången. Förbannade mig för valet av bana, att behöva
dra ut en gång till efter varvning. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag fick aldrig någon fullt utvecklad kramp, och
fuljoggandet hade helt skonat lår och rumpa, men vader och hälar sved. Ut på sista
svängen hängde hustrun på och fick prata mig runt de sista kilometrarna. Jag
lyckades hålla mig i rörelse hela tiden.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag fick aldrig någon riktig energidip. Bra med mat och
dryck längs vägen. En blandning av korvbröd, banan, dextrosol och en gel. Sen
hade jag en halvliter vatten som jag fick påfyllt två gånger per varv. Plus
något glas extra vid varvning. Solen var emellanåt ganska påfrestande, men
trots allt gick det bra.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">I mål var alla redan samlade, fick springa förbi dem innan
jag hörde appen säga att det var målgång. Det var nästan det enda jag hörde av
ljudet i appen. Vet inte om det var min telefon som jag gjort någon knasig
inställning på eller om det var något annat. Men till slut kunde jag stanna.
Ont i fötter och vader, men i övrigt ganska samlad, om än sliten till max.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Choklad medalj och fotande följde, och sedan hem för ostkaka
och en Amazing haze öl. Litet slappande innan det blev att sjunka ner i
fåtöljen och följa finnkampen medan dottern och svägerskan hämtade pizzor.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Dotetrn gjorde en fantastisk insats och sprang in på strax
under 3.58. Otroligt bra gjort, ett av varven fick hon springa solo, och höll
jämn fin fart hela tiden. Tappade några minuter på andra halvan, men hade
ganska mycket marginal ändå. Tillräckligt hel efteråt för att vara sugen på att
göra om det till våren, fast då på riktigt. Hoppas det blir av då.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Själv höll jag på betydligt längre. Klockan stack iväg på slutet
och den andra halvan tog mer än 2:40. Så sluttiden hamnade på nytt personsämsta
med 4:41. Men jag är nöjd med att ha kommit i mål. Och det var inget oväntat.
Hade bara önskat att jag kunnat hänga med dottern längre än femtio meter. Fast
hade jag gjort det i två varv, hade jag nog inte kommit i mål, så ont som jag
hade. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Nä, det där med långpass måste bli till om det skall vara värt
ytterligare satsning. Nu har jag åtta raka Stockholms maror, så det fattas bara
två för att få ihop tio, och det sporrar. Men det får inte bli så här igen. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Vi ger oss inte <o:p></o:p></p>Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-67377267696604073982020-06-28T12:31:00.000-07:002020-06-28T12:31:32.802-07:00Nionde året till ändaEftersom det är den 28e Juni är det årsdag. Denna dag för nu 9 år sedan bestämde jag mig för att börja springa "på allvar". Det jag menade då, var att skaffa mig en god grund kondition. Ganska snart hamnade milen i fokus, och målet blev att komma ner under 40minuter. Det har jag inte gjort hittills, och som det ser ut nu, lär jag inte göra det heller. Möjligheten finns säkert fortfarande, men inte suget. Premiärmilen 2014 där jag missade gränsen med 17 sekunder ser ut att bli mitt rekord.<br />
Märkligt med sådan där gränser man sätter upp, jag hade egentligen ingen aning om hur ambitiöst det skulle vara. I mitt tycke skall en målsättning vara lagom inspirerande och utmanande. Sen får man naturligtvis efter hand justera, om det visar sig vara rent önsketänkande (som maran under 3timmar...).<br />
Just nu lider jag i värmen. Har otroligt svårt att acklimatisera mig. Att jag dessutom just gett blod, gör att det är extra tungt. För bara några år sedan kunde jag utan problem springa fem-sju mil i veckan, och 250mil om året. I år har jag satt som mål att nå 200. Det betyder ju ett snitt på 165km i månaden ungefär och just nu, ligger jag en bit före det målet, men inte så mycket att jag kan ta det lugnt. Halvårspasseringen blir nog 115-120mil. Men om värmen håller i sig, så hjälper inte ens den nu förestående semestern (en veckas jobb kvar).<br />
Nå, målet är att springa nästa års STockholm marathon på en tid ner mot det som jag gjorde före några år sedan - De fem första hamnade alla mellan 3:28 och 3:40. Idag en omöjlighet, men om jag kommer igång med långpassen så brukar det mesta ge sig.<br />
Jag ger mig inte!<br />
Vi ger oss inte!Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-36856504503941901202019-12-27T02:43:00.003-08:002019-12-27T02:48:35.868-08:002019 träningskarta<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBrzIPA9p4z0gr-oqb8_TlyxlKqKO5mLthbkwIIJXxH_meE_3vo3j0lsshGmycIRr4qY7X6FRkjh3Dh-QUWgd07SClk4p7d-7gxhTRzPbFu8MyX3g8WJANxJeGZvMZPPsLa3E5uBZNTSlC/s1600/karta+%25282%2529.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="453" data-original-width="816" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBrzIPA9p4z0gr-oqb8_TlyxlKqKO5mLthbkwIIJXxH_meE_3vo3j0lsshGmycIRr4qY7X6FRkjh3Dh-QUWgd07SClk4p7d-7gxhTRzPbFu8MyX3g8WJANxJeGZvMZPPsLa3E5uBZNTSlC/s320/karta+%25282%2529.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br /><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-no-proof: yes;"><!--[if gte vml 1]><v:shapetype
id="_x0000_t75" coordsize="21600,21600" o:spt="75" o:preferrelative="t"
path="m@4@5l@4@11@9@11@9@5xe" filled="f" stroked="f">
<v:stroke joinstyle="miter"/>
<v:formulas>
<v:f eqn="if lineDrawn pixelLineWidth 0"/>
<v:f eqn="sum @0 1 0"/>
<v:f eqn="sum 0 0 @1"/>
<v:f eqn="prod @2 1 2"/>
<v:f eqn="prod @3 21600 pixelWidth"/>
<v:f eqn="prod @3 21600 pixelHeight"/>
<v:f eqn="sum @0 0 1"/>
<v:f eqn="prod @6 1 2"/>
<v:f eqn="prod @7 21600 pixelWidth"/>
<v:f eqn="sum @8 21600 0"/>
<v:f eqn="prod @7 21600 pixelHeight"/>
<v:f eqn="sum @10 21600 0"/>
</v:formulas>
<v:path o:extrusionok="f" gradientshapeok="t" o:connecttype="rect"/>
<o:lock v:ext="edit" aspectratio="t"/>
</v:shapetype><v:shape id="Picture_x0020_1" o:spid="_x0000_i1025" type="#_x0000_t75"
style='width:430.5pt;height:317pt;visibility:visible;mso-wrap-style:square'>
<v:imagedata src="file:///C:/Users/Wahlburb/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_image001.png"
o:title="" croptop="15084f" cropbottom="15257f" cropleft="11053f"
cropright=".375"/>
</v:shape><![endif]--><!--[if !vml]--><!--[endif]--></span><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Årets träningskarta är litet mera Eurocentrerad än fjolårets
med löpning jorden runt…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=1668380470340889243" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a>Visserligen har jag varit och sprungit på andra håll och kanter,
men då på löpband, som inte plockas upp av kartfunktionen. Icke desto mindre
ett år att bara vara nöjd med att jag fortfarande lyckas hålla i löpningen. Det
har varit många sjukveckor, under vår och sommar, men nu var det flera månader
sedan sist. Jag har känt mig litet slak den sista veckan, och trodde att det
skulle bli bättre med regelbunden sömn, men icke.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har reggat runt 240 pass löpning, eller typ 159 timmar.
Ungefär ett dygn mindre än ifjol, som även det var ett botten-år. Sträckan
totalt under året når en bit över 170mil, vilket är den kortaste distansen sedan
2012. Framför allt är det brist på långpass, och att milrundorna ofta blivit i
6-7k.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det positiva: efter några månader med bättre kontinuitet sprang
jag en okej halvmara i Stockholm i september. Det var långt ifrån gamla tiders
resultat men det kändes som att jag bottnat och kan börja om igen nu.
Ytterligare månader senare har jag börjat årets Stockholm marathon träning med
tre långpass på tre veckor. Än så länge går det väldigt långsamt, och trots
detta är jag ganska sänkt dagen efter, men om en månad så bör det gå bättre. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har kört ganska bra långintervaller och lyckats relativt
bra med att följa uppgjorda grovplaner. Sen att det blir någon dag extra vila
tror jag är positivt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Skademässigt har jag hela året lidit av en ömmande hälsena.
Speciellt efter en stunds stillasittande har det varit jobbigt att gå. Dock har
den med få undantag hämmat min löpning (nb att springa, farten har dock inte
gått att pressa upp). Den senaste veckan har jag känt av höftböjarna, speciellt
dagarna efter långpassen. Knän och fotleder har känts i stort okej.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
2020 skall bli året då jag åter springer Stockholm marathon
utan att ta långa gå-pauser. Kommer att få sällskap av både brorsan och äldsta
dottern. För hennes del blir det premiär. För min del blir det förhoppningsvis
8e raka. Det börjar bli en fin svit. Kanske skall jag slå till och springa mitt
femte Lidingölopp också.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jaja.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte.<o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-31521921136050096862019-11-27T21:46:00.001-08:002019-11-27T21:46:47.008-08:00Tidig sammanfattning av 2019. Ett löparår att glömma.<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">En kort sammanfattning av året som gått. Det har inte
gått så bra. Illustrationen ges av två enkla siffror. Totala distansen, och
snittlängden på ett pass har båda sjunkit avsevärt i år. Det började med att
jag var sjuk länge under januari och februari. Sen har det fortsatt, med
ovanligt många förkylningar under året. Det har gjort att grunden, och
kontinuiteten helt försvunnit.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Det konfirmerades med en usel insats på Stockholm
marathon. Mitt mål är att alltid kunna springa mig igenom det, och möjligtvis
dra ner på farten efter hand, men i år<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>fanns det inget att ta till när jag väl nådde 30kilometer. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Efter det har jag ändå fått till en acceptabel minimal
kontinuitet, som landat på drygt 30km per vecka, och ungefär fyra pass i
veckan. Det är ganska långt under de senaste årens fem-sex pass och ett snitt
om 50km per vecka över fem-sex år. Jag följde Joggs program för halvmaran, men
det som inte har fungerat är att få in långpassrutinen. Jag känner nu att även
ett milpass kan vara ganska slitsamt och det är inte längre givet att kunna ge
mig ut och ens slöjogga dagen efter ett distanspass. Så det har blivit litet av
en ond cirkel. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">I september sprang jag dock mitt första Stockholm
halvmarathon, och det gick inte så illa. Åtminstone gick det en minut snabbare
än på Strängnäs dito förr november. Men jag lyckades inte boosta
självförtroendet och bygga vidare under hösten. Enstaka fartpass känns ganska
okej, men jag har lidit av en efterhängsen hälseneinflammation som inte direkt
begränsat löpningen, men som har gjort rejält ont efter fartpassen. Jag borde
rehabba den bättre och satsa mer på uppbyggnad och långsiktigt hållbart
löpande, men samtidigt så är det så enkelt att det som sporrar är att kunna
hålla i och satsa mot Stockholm marathon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">I vår blir det förhoppningsvis 8e raka. Jag känner
suget, och går som vanligt in i december med full optimism, för att det skall
lösa sig. Jag inbillar mig att det skall gå att relativt "enkelt"
komma tillbaka nerpå tider runt 3:40-45, det är bara långpassen det hänger på.
Får jag bara milen i kroppen, så bör det funka, men det hänger på detta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Den här veckan är det sista "lugna" veckan
innan jag drar igång. Har lagt upp ett program för 26 veckor, där jag ska få
till minst två långpass i månaden, mina bästa år, 2014-16, hade jag 17,14 och 14
pass på längre än 20kilometer dvs drygt två i månaden. Våren 18 hade jag åtta
pass över 20k, max drygt 26, och i våras endast 7, som längst 25 drygt. Det
räcker inte. Nu har jag inte sprungit långt sedan Stockholm halvmarathon. Det
längsta är 15k, vilket borde vara ett förlängt distanspass, som borde tillhöra
grunden i veckomängden, och inte vara det längsta på ett halvår. Det som bär
emot är fokus på distans. Just nu känner jag att det viktigaste är att vara ute
lång tid, och då spelar inte distansen så stor roll. När kroppen väl vant sig
vid att vara ute ett par timmar, kan jag börja öka tempot.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Varningsflaggan för löparknä och liknande börjar redan
nu lysa. Det gäller att lyssna på den åldrande kroppen, och få tillbaka den där
känslan som jag hade under "toppåren". Om jag kan återfå den känslan,
skall det noggå att springa fort igen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 12.0pt;">
<span style="color: black; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Vi ger oss inte.<o:p></o:p></span></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-75322981980017736092019-11-27T21:41:00.001-08:002019-11-27T21:41:32.786-08:00Stockholm Halvmarathon 2019<br />
<div class="MsoNormal">
Det hade blivit liggande opublicerat några månader ;-)</div>
<div class="MsoNormal">
För första gången på år och dar ser jag en liten ljusning i
löpningsmörkret. Mörker är väl i och för sig att ta i men det har inte gått så
bra de senaste åren, men nu känns det som att jag är på rätt väg. Tack
halvmaraton för det. Det känns som om halvmaraton är min distans. I lördags blev
det 1:41:38, vilket i och för sig är min näst långsammaste halvmara, men
inledningsmilen gick en halvminut snabbare än Österåkersmilen. Jag kände veckan
efter Stafesten (sprang två sträckor på årets ersättare till Bellmanstafetten,
på 22 och23minuter, efter förkylningsuppehåll en vecka) att jag nog hade ganska
bra kapacitet. Hade jag sluppit förkylningen och kunnat träna ostört en vecka
till hade jag säkert nått mitt personliga guldmål som var 1:40. Nu blev det
silver då jag kom under 1:42 (fanns ett bronsmål på sub 1:45 också). Dessutom
en dryg minut snabbare än i Strängnäs förra hösten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Laddade veckan innan med litet snabbdistans på måndagen, och
sedan 6x2min på bana på tisdagen. En kortare runda på torsdagen för att sedan
vila till tävlingen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vädret var ett smått orosmoment, på lördagen. Det skulle
regna en del, men jag hade flyt. Eftersom jag hämtat ut nummerlappen redan på
lördagen kunde jag ta det lugnt in. Promenerade från Östermalmstorg till
Kungsträdgården. Passerade en maja, och satte mig sedan på en bänk i solen och
slöt ögonen och somnade nästan. Satt så i en halvtimma och lyssnade på
bakgrundssorlet från passerande och speakerrösten i bakgrunden. Sen drog jag av
mig jacka och långbyxor och ångrade att jag varken hade solglasögon eller keps
med mig. Det tog en stund att lämna in grejorna, men det var aldrig stressigt.
Sen var det oklart var man skulle gå. Tyckte det kändes långt att gå bort till
riksdagshuset så jag gick i kanten av startrakan, mot strömmen av folk, och
lyckades leta mig in i startfålla B framför slottet. Det var fortfarande ganska
tomt där. Vandrade fram och tillbaka och kissade en gång. Sen började det
fyllas på och stämningen steg. Jag hamnade av en slump nästan längst fram.
Bestämde mig då för att försöka hålla farthållarna bakom mig så länge som
möjligt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Eftersom vi slussades fram lugnt till startlinjen så kunde
jag behålla min plats. När skottet gick kunde jag springa obehindrat från
första steget. Skönt. Förts förbi Kungsträdgården, sedan ett parti som jag
hörde många upplevde som trångt, och ner i Klaratunneln. Tunnellöpning är ju
inte så kul, men det var bara en kort sträcka innan man såg ljuset. Förbi
station och sedan Torsgatan. Blev omsprungen av många, men förivrade mig inte.
Klockan pep litet ojämnt mot kilometervisningarna, men jag tog det lugnt.
Kändes skönt att springa ner på Kungsholmen och klocka den första femman strax
över 23minuter. Sen följde ett parti längs stranden och en bit samma som
helmaran. Uppöver Hornsberg kände jag att jag inte var sugen på att springa upp
runt Fredhällsparken, men jag blandade ihop banan med Kungsholmen runt, så när
vi i stället sprang rakt bort mot rålis var det en bonus. Hit fram hade jag
lyckats hålla 1:30farthållarna bakom mig, men nu kom de ikapp, och var tydligen
inte nöjda, för de kutade på bra fort tyckte jag. Tog en mugg vatten här,
möjligtvis den enda på varvet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag såg sedan bort mot stadshuset hur farthållarna segade
sig ifrån mig. Kämpade på. Tyckte att det gick hyfsat. Höll mig fortsatt under
24minuter på andra femman, men det hade gått långsammare. Tryckte den första
medhavda gelen, och den gav effekt. Sen genom gamla stan fick jag en boost av
att highfiva ena dottern. Då kändes det riktigt bra. Hornsgatan upp och möte
med snabblöparna var intressant. Då plötsligt kändes det långt, men sedan kom
jag på att det bara är en halvmara. Ner på Söder mälarstrand sträckte jag ut
litet och tog sedan emot en gel som delades ut. Den kickade också in, så tredje
femman blev snabbare än den innan, möjligtvis snällare profil. Ut runt Hornstull
tänkte jag att nu ska jag försöka dra ikapp farthållarna, men sen dog jag.
Genom Tanto var det riktigt jobbigt. Jag trodde att jag skulle ge mig där. Men
så dök det upp ett par bakom mig, en tjej och en kille. Hon var tydligen
draghjälp, och peppade honom stenhårt, beskrev var vi var, hur de skulle tänka
och känna. Det var en enorm hjälp. Jag tryckte min tredje och sista gel och
kämpade mig upp på Hornsgatan och fick feeling och sprang på i full karriär.
Försökte highfivea någon som var på väg upp i motsatt riktning men han hade nog
solen i ögonen så det blev inget. Sen ner mot gamla stan tappade jag fart igen,
men fick ny boost av dottern som flyttat sig. Ser på fotona att jag ser sliten
ut och det kände jag mig. In i någon boost zone hörde jag mitt namn skrikas ut
så jag fick mer fart igen och kunde öka in på upploppet, men det blev en
halvhjärtad finish eftersom jag inte hade något att springa för. Jag skulle
inte klara mitt guldmål, men silvret var klart.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I mål fick jag pusta med händerna på knäna innan jag kunde
ta emot medalj och gå mot goodiebag och målgångsöl. Hämtade mig hyfsat och
kunde snabbt byta om och sedan röra mig bort. Var inte sugen på att stanna kvar
efter loppet och eftersom hustru och dotter inte kunde ta sig in så kändes det
bäst.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Väl hemma kom en störtskur just när jag lämnade tåget. Så
trots torra kläder blev jag blöt ändå. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Positivt överraskad av loppet. Allt jag hört innan stämde.
Gillar konceptet med namn i stora bokstäver på nummerlappen, fick många
peppande ”kom igen Urban” längs vägen. Enkelt och ganska smärtfritt kring start
och mål. Ett av de bästa loppen jag sprungit vad gäller logistik, och bana. Sen
att tiden inte är vad den var för några år sedan spelar inte så stor roll. Nu
finns det något att bygga på, om jag vill och orkar. Kanske kan det bli en mara
eller halvmara till innan året är slut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-74492473802185448012019-06-28T00:03:00.002-07:002019-06-28T00:03:12.453-07:00Åtta år av springande<br />
<div class="MsoNormal">
Åtta år har nu passerat sedan den första rundan i stugan på
Västgötaslätten. 500meter kom jag innan jag kroknade och fick hämta mig en
stund innan jag kunde jogga hem. 13minuter höll jag på. Nästa dag blev det
2kilometer på ungefär samma tid totalt. Nån vecka med korta rundor varannan dag
innan jag började springa 5kilometersrundan hemikring. Alltid med målet att slå
mitt rekord. De dröjde heller inte så länge innan jag drabbades av min första
löpar-relaterade skada – löparknä. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vid den här tiden hade jag satt som mål med löpningen att
återfå grundkondition och att springa så långt som en mil kändes nästan
otänkbart. Under september-oktober blev det litet sprunget, och jag började
läsa på om skadeprevention, men av en slump var jag i USA på hösten och köpte
ett par enkla New balance skor, och med dem på fötterna försvann löparknät. Jag
vet inte om det var skorna, eller att jag låtit senor komma ikapp, och att
vilan gjort sitt men nu var det lugnt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Så en dag där i USA sprang jag för första gången längre, runt
nio kilometer i ungefär samma tempo som de vanliga rundorna. Därefter började
jag springa min numera vanliga sju kilometers runda. Den har ändrats litet
grann genom åren, och det finns litet små variationer som om man tar med eller
motsols, om man tar yttervarv eller innervarv. Sen använder jag delar av den
för att förlänga långpass med.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Någon gång på våren 2012 bestämde jag mig för att jag skulle
springa det lokala 10kilometersloppet på under femtio minuter. Tränade ganska
bra under våren, och kom in på strax över 48minuter. Då bestämde jag mig för
att springa Hässelbyloppet på hösten, på under 45minuter. Sprang första
Bellmanstafetten på strax under 22minuter, vilket lovade gott. Men det blev en
near miss, med typ 45:20 eller så.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen kom en kompis och föreslog att vi skulle springa
Stockholm marathon våren efter. Då började jag våga springa litet längre. Under
hösten testade jag att springa 14-15-16kilometer, men sedan insåg jag att det
kunde vara idé att testa att springa efter ett program. Valet föll på
Szalkai-programmet för 3:30. Helt övertygad om att jag som nyfrälst löpare
skulle klara att springa 42kilometer i strax under 5min per kilometer. Vaddå,
jag springer ju distansrundor i 4:40, hur svårt kan det vara liksom.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nu blev det fler pass och fler kilometer per vecka, och
omigen kom löparknät tillbaka. Försökte om igen med huskuren nya skor, nu Asics
Nimbus. Vilan gjorde dock att jag ganska snart var igång igen. I maj testade
jag formen genom att springa min första halvmara, Kungsholmen Runt, på 1:39.
Tänkte att okej, 2gånger halvmaratiden plus tio minuter låter rimligt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag öppnade i tänkt tempo, efter att ha provsprungit andra
varvet i 4:58 tempo, och var halvvägs efter 1:44:51. Men sedan blev det allt
jobbigare. Jag behövde aldrig gå, men tempot sjönk rejält så jag stapplade in
på stadion efter drygt 3:37 och i mål på strax över 3:40. Omogen som
maratonlöpare var jag först besviken, men efter att ha funderat och tänkt efter
var det egentligen en god prestation med min bakgrund. Från noll och ingen löpning
och två år senare en mara.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen följde en god höst med 3:28 på vintermarathon. En
fantastisk träningsvår med strax över 40 på milen, 1:31 på halvmaran, och 3:32
på Stockholm marathon (där en förkylning veckorna innan förstörde mina
chanser). Sen halvdan träning på hösten med flera motgångar utanför löpningen
som störde, men sedan fick jag till en bra vårsäsong 2015 med snabbare halvmara
och äntligen 3:27 på Stockholm marathon, mitt gällande PB.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Tyvärr fick jag om igen för mig att jag inte
fått ur max, så redan efter en månad sprang jag en mara till, i Viby utanför
Örebro. Årets varmaste dag höll jag inte för trycket, och helt slut gick jag in
på 3:40, delvis beroende på att jag glömt att telefonen som jag använde för att
logga stoppade tiden när jag stod stilla, så egentligen trodde jag att jag var
i mål på 3:38.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Här skadade jag mig, eller rättare överansträngde fotleden,
och fick sedan under hösten ta min första långa paus från löpningen på fyra år.
Efter det har jag inte riktigt hittat tillbaka till de gamla tiderna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Åren som följde dalade tiden på Stockholm marathon, och i år
blev det drygt 4:20, men detta efter en ytterst medioker vårsäsong. Dock har
det sedan slutet av april flutit på bra och det känns som att jag återfunnit
litet förlorad glädje.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag skulle inte säga att jag varit nära att lägga ner
löpningen, men det där riktiga suget har jag inte lyckats bygga upp, förrän nu.
Nu tänker jag försöka med litet långsiktig träning och se till att nästa års
Stockholm marathon blir ett bra lopp. Det blir tredje gången på nya banan och
jag tror egentligen att den passar mig ganska bra. Jag längtar redan efter att
få springa den. Men först skall jobbet göras, och det är hälften av det roliga!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte!<o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-63652619060387773642019-06-19T23:46:00.002-07:002019-06-19T23:46:44.736-07:00Vägvakt, värme och smärta i armen<br />
<div class="MsoNormal">
Jag stod vägvakt på ecotrail 80k/45k i lördags och såg
stackarna som pressade sig i värmen. I söndags tänkte jag känna på litet hur
det kunde ha varit. Gav mig iväg ut mot Rydbo, vilket betyder ungefär fem
kilometer på asfalt och sedan fyra kilometer på grusväg, och totalt 18kilometer
tur och retur. Sprang utan vätska, vilket var gränsfall. Oj vad jag fick dricka
resten av kvällen. I början kändes det ganska okej eftersom det fläktade en
del. Höll ner tempot, men pulsen stack ändå iväg. Rutten innehåller en hel del
kupering, även om det finns möjlighet till vila under vägen. När jag närmade
mig vändpunkten hoppade det in en sten i skon, så jag satte mig ner och tog två
minuters paus och rensade ut stenen. När jag har sprungit löst på vägen ut,
burkar jag alltid kunna känna mig stark på hemvägen. Försökte därför öka tempot
hemåt, men det var som förgjort. Nu började det bli ganska segt. Hemvägen är
mestadels lätt nedåt, och de backar man har är litet kortare och brantare på
utvägen mera flacka motlut hemåt. Vid 14 kilometer tänkte jag att jag skulle
kunna nyttja den långa utförslöpan till att få upp farten, men det gick inte,
och sedan var krafterna nästan slut. I min felräkning hade jag varit ute
betydligt längre än vad jag först tänkte men det var helt klart fel dag att
springa utan vätska. Hemvägen tog en knapp minut längre än utvägen, men bra att
ha kommit igång efter maran.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I tisdags tänkte jag ett fartpass, någonting i still med en
tidsbaserad stege, typ 8-6-4-2. Stack ut mot pampas marina, och efter bron mot
Karlberg, ökade jag farten ner mot halvmaratempo. Tyckte det kändes lätt i
steget efter en dags vila. Fast ganska snabbt blev det överdrivet jobbigt. Slog
av på takten efter fyra minuter. Lång joggpaus innan jag tog två minuter i fart
igen. Sedan kom en stogning vid Huvudsta, där jag sjönk ner på en parkbänk och
flämtade en lång stund. Konstaterade att jag glömt att jag gav blod för en
vecka sedan och att det brukar kännas så här veckan efter. Körde en snabb minut
och vände hemåt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Hade ursprungligen i planen att springa på krillan, men det
var totalt kaos, med massa barn där. Kanske någon summer-camp? <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Tog en längre joggpaus innan jag fick litet feeling igen och
körde i två minuter fortare. Men sen var det bara att stappla tillbaka till
jobbet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Igår var det kaos på jobbet i samband med att vi flyttade
våra skrivbord. Passade på att ge mig ut med tanken att bara jogga runt söder.
Upp över Västerbron och sedan nerför Pålsundsbacken och ner p Mälarstrand. Det
fläktade en del över bron, men nere på sjökanten var det lä. Och varmt, även om
det var molnigt och skuggigt. Redan vid slussen började jag förhandla med mig
själv, men tuggade på förbi färjeterminalerna och upp mot fåfängan. Höll lätt
höger och ner på Hammarbyhmnssidan. Arbete pågick med stenläggning så det blev
ett par kilometer på gatsten. Ingen favorit. Nu var det dessutom ganska kännbar
motvind. Sen kom en snabblöpare och susade förbi. Jag ökade tempot ett par
minuter, men inte för att hålla hans tempo, utan för att komma hem nån gång.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Kämpade med samvetet, och planerade att när det dyker upp en
lämplig bänk sätta mig ned. Det dök aldrig upp någon lämplig bänk. Jag
fortsatte tugga metrarna. Hade en plan om att springa femton kilometer. Började
fundera var jag var och vid tio –elva kilometer fick jag för mig att det nog
bara blir 14. Dimmig i huvudet. Kom ytterligare en kille och sprang förbi. Han
höll inget högt tempo. Bara jag som sladdade. Provade att hänga på, men han hade
fått för stor lucka, så det blev inget bra drag. Nådde Tanto och reviderade min
uträkning och kom fram till att det nog skulle blir 15 utan omvägar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen när jag kom runt Hornstull och var på väg mot
Västerbron, pep klockan till och jag tänkte, bara 12kilometer, men det visade
sig vara 13. Och drygt 2 kvar. Pålsundsbacken var tung. Västerbron lång i solen.
Kämpade och blev om igen omsprungen och frånsprungen. Ingen bra dag. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Högerarmen började värka, och liksom domna. Konstig känsla,
som tennisarmbågen eller så?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Kom ner i rålis och nu var det tufft i värmen. Upp på
Lindhagenplan, och hemåt. Ökade försiktigt, men fick tvärbromsa vid ett
rödljus. Joggade fram och la mig på sandlådan utanför i skuggan och flämtade i
ett par minuter.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Klämde på armen som smärtade. Inte skönt alls, och liksom
svårt att lyfta armen. Funderade på om jag spänt mig mycket under rundan, men
kunde inte riktigt komma fram till något svar. Dusch, lunch och två colaburkar
till det. Fortsatte dricka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Kom hem på eftermiddagen och vilade på sängen fram till det
blev dags att laga middag. Armvärken mildrades sakta, men sitter fortfarande i
på morgonen efter.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Får se om den vill springa ikväll, eller om det blir en
vilodag idag. Imorgon ser jag fram emot en tur i skogen i stugan, litet skönt
stillsamt midsommarfirande i år.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Glad midsommar<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-18816880643317423182019-06-14T01:15:00.003-07:002019-06-14T01:15:57.426-07:00Österåkersmilen 2019Litet sent ute med rapporten..<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
Det här var det långsammaste tävlingsloppet sedan
tunnelloppet. Det var dessutom det näst långsammaste på Österåkersmilen, sedan
2012. 47:41. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Österåkersmilen ligger litet knepigt till, så där en vecka
efter Stockholm marathon. Eftersom förberedelserna för det varit litet
eftersatta, blev följaktligen utgångsläget inför helgens maxsatsning uselt. Det
bättrades dessutom inte av en högtrycksrygg, som gav 25-26grader på
eftermiddagen, vilket jag definitivt inte gillar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det kändes segt redan i uppjoggen innan. Fanns inget go.
Kollade in yngste sonen som kämpade i 2,5km klassen för 12åringar. Han kom in
på litet sämre tid än ifjol tror jag, men var nöjd över att få komma upp på den
förlängda pallen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Själv hade jag en ursprungsplan som hette 4:20. Men den
smälte bort i värmen, och jag tänkte att jag tar det piano första varvet och
siktar bara på 25 vid varvning och sedan max på varv två för 48min (som var
mitt sämsta hittills på banan). Öppnade ganska försiktigt i 4:49 och 4:35, och
tog det lugnt under banans tredje kilometer som är seg. Ganska svagt in mot
varvning, som ändå gick fortare än plan, 23:52. Jag var förvånad, dels att det
faktiskt gått så snabbt, dels att ansträngningsgraden var så hög. Hade inte så
mycket att ta till på varv två. Hamnade dock i ganska bra lägen bakom flera
löpare, som jag konsekvent kunde ”suga” in, och passera. Det är alltid skönt
att springa förbi, och blev heller inte passerad av särskilt många på varv två,
tog placeringar vi varje kontroll. Fast så är det ju när man ligger i de bakre
delarna. Får väl börja vänja mig vid det.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Grymt tagen i mål, spurtade på de sista femhundra, så länge
det fanns möjlighet att ta någon placering kutade jag på, sen fick jag flämta
en lång stund. Litet besviken, inte så mycket på tiden, som på känslan, men en
del av den kommer sig av värmen. Kände mig litet vimmelkantig ungefär som i
onsdags då jag sprang på lunchen och fick avbryta. Därför var det väl ingen
överraskning att det gick som det gick. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Fredrik Uhrbom som vann första gången jag sprang, 2012 tror
jag, var tillbaka och vann igen, men var fem minuter från banrekord. Jag
stannade dock inte för prisutdelningen, utan cyklade hem till <span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;">middag. Sonen var betydligt
nöjdare, och som pris bestämde vi att fixa ett par nya springskor på söndagen.
Nu har jag fixat åt båda killarna, så kanske man kan få med sig dem under
sommaren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;">Nu
blir det sedvanlig kravlös löpning under juni. Jag tänker ändå börja med litet
lätt ökning av distansen. Just nu har det, bortsett från förra veckan, känts
som att det är på väg uppåt. Planerar litet smått att ta och hålla vecko
distansen på runt 50kilometer under juni. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;">Eftersom
jag planerar att köra Stockholm halvmarathon i september så kommer jag att för
först gången följa ett program för detta. Hittills har det kommit som ett steg
i maraträningen, men nu tänkte jag testa att jobba mera specifikt. Målet blir
att försöka hitta tillbaka till litet snabbare tider. Om det funkar bra kanske
jag kör en mara under hösten. Som vanligt blir det väl mest inspiration från
programmet. Jag har svårt att följa exakt, och en del aktiviteter vet jag att
de inte passar mig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;">Annars
blir det bara fokus på att få ihop 200mil under året. Det känns i dagsläget
ganska rimligt. Det betyder ett snitt om 46km/vecka under resten av året. För
några år sedan sprang jag ständigt 14-15-1600 kilometer åtminstone ena halva av
året. Hoppas det går att komma dit igen. Det borde vara en bra grund för nästa
säsong.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;">Vi
ger oss inte</span><o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-62164081261609088952019-06-02T11:08:00.000-07:002019-06-02T11:08:15.817-07:00Stocholm marathon 2019 racereport<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Det gick ganska precis efter plan i går. Ett av mina tyngsta maratonlopp hittills som pågick i fyra timmar och tjugofem minuter. Synd att inte vara tränad ett år när de yttr förhållandena var nästan optimala, men jag är ändå nöjd med pannbensträningen.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Jag fick till årets längsta och tempojämna långpass. Kroppen klarade 30kilometer, innan det blev promenad dags. Trots motigheter och vetskap om att det skulle ta tid så tog jag mig runt, och sporren att träna inför nästa år finns där. Revanschlustan gör att det nog blir ett lopp i höst också.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Maj blev en ganska bra träningsmånad, så grunden är nu lagd, bara vaderna får läka ordentligt.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Dagen började med kaffe och smörgås hemma och sedan tåg in till östra station. Kort promenad och. Väntan på lillebror. Jag hade redan hämtat ut våra nummerlappar under fredagen, så nu kunde vi ta det lugnt inne på ÖIP. Började med att besöka det blå skåpet. Kom sedan in ganska tidigt i startfållan och träffade en kollega. Vi tjötade en stund innan start. Sen highfivade vi och så drog massan igång. Jag kände att det hade varit smart att slå en drill till innan start, men överflödet fick hänga med till Kungsträdgården. </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Öppnade ganska försiktigt, och la mig snart i det tänkta milda 5:4xtempot. Höll ganska jämnt 28min per fem kilometer fram till 30. Tyckte inte att det var särskilt trångt i år, nu var ju båda sidor av valhalllavägen öppna. Nerför Odengatan och upp mot Odenplan alltväl. Över till kungsholmen likaså. Kändes lätt och bekvämt. Sen litet vind i ryggen längs norrmälarstrand. Minns inte när jag tog första drickan, men det var nog här. Helt okej löpning längs den nya sträckningen förbi slottet. Fast ända sedan start besvärades jag av magen. Tog en gel vid tio, och planerade att stiga in i nästa blå skåp. Det blev i hörnet av Kungsträdgården. Tappade någon minut, men det spelade ingen roll. Skön känsla i alla fall. </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Sen strandväg och Östermalmssvängen innan det bar av ut på gärdet. Här kändes det befogat att stanna till igen, men alla skåp var upptagna, så jag struntade i det och sen gick det över. </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Matade på bra i backen upp mot Manillaskolan. Drack litetsportdryck och tog gel nummer två. Började känna av ovanan vid långpass. Bet ihop och kunde lämna Djurgården med känslan av att nu blir det målgång. Brukar spara den tanken till 25k, men eftersom det fanns fyra timmar kvar vid 22k, så tyckte jag att det var okej. Började kika efter täten längs Strandvägen men mötte bara en ensam Hässelbylöpare (?). </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Nu upp på söder gick det bra, men det kändes väldigt långt fram till man vek ner till södermälarstrand. Här började jag gå ifjol. Nu kunde jag småtrippa upp på Folkungagatan. Men nu kändes det inte bra. Var det nu det började regna? Ner i tunneln. Någonstans här, eller var det först vid högalid som vaderna slutligen sa ifrån. Stopp eller kramp. Jag gissar att kombinationen av långsamt tempo, och knappt lyfta fötter i relativt platta Kinvaraskor var mer än vad vaderna klarade av. Eftersom jag inte har sprungit så långt att jag kunnat få till någon kick, så blev det ju haslöpning. Frågan är vad som sliter mest? Konstaterade redan i mål, liksom idag söndag, att tröttheten sitter under knäna. Rumpa och lår skulle kunna riva av en mara till. Idag. Finns inget spår av gårdagen där.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Nu var det mentalt jobbigt. Kallt i regn och lågt tempo. Blev sur av åskådarpeppen, en kort stund innan jag kunde sparka bort jäveln från axeln. Pratade mycket med mig själv men inte mycket med medtävlande. Led inte brist på energi så aldrig någon sån torsk. Blev igång klappad av en glad man vid Högalid. Sen gick jag ner mot bron, då kom någon peppande farthållare och frågade om jag var skadad? Nä. Spring då. Så jag kämpade vidare men det gick trögt. Suck vad trögt. Men regnet upphörde.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Hamnade länge bredvid en vältatuerad ryggtavla som sprang med Djurgårdsfärger runt höfterna. Han fick mycket pepp genom innerstan. Tappade honom på Narvavägen. Försökte springa på, men hamnade om och om igen i vadproblem. Vid 1000m kvar släppte det mentala och jag sprang förbi alla in i mål. Fram till dess kändes det som om alla passerade mig.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Kom in strax över 4:26, och visste att jag sprungit över startlinjen efter typ 1:15, så 4:25? </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Kunde gå ut och träffa svägerskan och brorsbarnan innan vattnet, och fick se en upptagning av mitt slutvarv. Kände mig fräsch ikropp,men ej i hövve.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Knallade bort, fick tag på brorsan som gått i mål en halvtimma tidigare. Det var hyfsat trångt i omklädningsrummen, men jag fick en sittplats, och på sista adrenalinet kunde jag duscha och byta om. Sedan tog vi cola, korv och bulle och gick till tåget. Inte fort, men nu sken solen i alla fall. Brorsan bjöd på en Off the rails IPA på tåget. </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Vi gick igenom loppet, så resan gick ganska fort. </span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Hemma väntade sonen med bilen och vi körde och plockade upp middagspizzor. Jag åt bara alva min, innan jag kastade mig i badkaret. Låg en halvtimma och halvsov, innan jag steg upp och borstade tänderna. Orkade läsa några sidor för yngste sonen, innan jag släckte för gott vid halv tio.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Vaknade pigg igen vid sju.</span></div>
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Slutsatsen av det hela var att jag inte lyckades våga gå ner så långt i tempo att det höll hela vägen. Eller så sprang jag onödigt långsamt fram till vaderna tog slut, och förlängde på så sätt pinan. Det enklaste är naturligtvis att se till att träna ordentligt, men ibland går det inte som man vill. Så, det är bara att gå på igen. Det blir fler starter. Tolv maror är väl ingenting!</span></div>
<br />
<div style="color: #454545; font-family: '.SF UI Text'; font-size: 17px; line-height: normal;">
<span style="font-family: '.SFUIText'; font-size: 17pt;">Vi ger oss inte</span></div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-11582940407672480802019-05-27T08:23:00.002-07:002019-05-27T08:23:43.839-07:00Inför Stockholm marathon 2019<br />
<div class="MsoNormal">
Det kommer att bli ett tufft maraton att springa i år.
Förmodligen det jobbigaste hittills. Det är inte ens säkert att det kommer att
bli målgång. Jag har haft den sämsta uppbyggnaden sen jag började springa
maraton för snart sju år sedan, faktum är att jag ligger nästan 40mil efter min
hittills lägsta halvårsnotering från 2013, den första säsongen. 2014 när jag
var i mitt livs form, hade jag 170mil bakom mig mellan december och maj, i år
75. Min bekväma distanshastighet ligger mellan 5:20-5:30, vilket betyder
målgång på ca 3timmar och 50 minuter. När jag sprang i Charlotte och var i usel
form, kunde jag följa den planen. Nu är frågan om vaderna kommer att orka det
hela vägen. När jag kraschade i värmen ifjol tyckte jag att jag höll igen, men
snittet till halvmaran låg på 5:19, alldeles för snabbt. Sen kom fem kilometer
när jag fortfarande sprang, saktare och saktare till ett snitt av 5:46, men det
var för sent, och bara att gå. Det var ju ingen vägg i betydelsen slut på
energi, bara vaderna som tröttnat och ville börja krampa. Jag hade ingen lust
att springa med de förutsättningarna när tiden ändå inte betydde något.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I vilket fall så har jag ingen lust att traggla runt i fem
timmar, så målet är ändå att springa så jag kan klara 4timmar. Det betyder att
jag ska snitta 5:41. Nå. Jag vet att om jag inte tränat långpass, och framför
allt inte långpass i närheten av måltempot så blir det inget med det. De två
pass jag hunnit med över 20k (25 och 22,5) har jag snittat runt 5:50. Därför
tänker jag försöka att springa riktigt långsamt från start, och hoppas att det
håller längre än sist.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Risken finns ju att man dras med, särskilt i början, då
benen känns fräscha och energiläget är på topp. Vanan av att gå ut i ett högre
tempo, muskelminnet kopplat till situationen, stämningen och den evige
optimistens tro att det kanske löser sig ändå. Fast jag vill vara realistisk.
Och jag vill ha en målgång till. Jag vill hålla sviten vid liv. Det här ska ju
bli sjunde raka. Frågan är om jag ens med de bästa intentioner kan klara att
matcha fjolårets debacle. Vad som talar för är dels självinsikten, dels ser
vädret bättre ut, och sist men inte minst har jag fått till hela fem veckors
löpning med snitt 55km. Vad som talar emot är att jag inte har några långpass
över 25km, hur jag än vrider på det, jag har alldeles för få kilometer i
kroppen det sista halvåret, och det kan ju börja regna och bli kallt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag funderar korta illvilliga stunder på när det är okej att
bryta, men stänger ute de tankarna. Det är bara så att enda anledningen till
det är att det av någon anledning faktiskt inte går att röra mig framåt. Det
finns ingen annan anledning. Den stunden den sorgen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Igår sprang jag ett halvdant uppladdningspass. Jag brukar
köra 10xkort backe och 2x1,5k i halvmaratempo helgen innan maran. Själva
backdelen gick bra igår, och jag fick ett hyfsat flyt i löpningen. När den
delen var över joggade jag uppför backen en elfte gång för att köra halvmara
delen. Då tog klockbatteriet slut och eftersom jag skulle springa en annan väg
än vanligt, tappade jag fokus. Dessutom regnade det ganska ihållande nu, och
skorna började chippa en del. Tror att det blev kanske en litet snabbare
kilometer, och resten i ganska såsig fart. Idag har jag rejält ont i höger
hälsena, vilket plågat mig litet till och från under våren. Se där, ytterligare
en sak som kan sinka färden.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Om jag nu lyckas ta maran som ett träningspass, kanske det
kan bli den efterlängtade nystarten. Snackade på morgonen med en kollega som
står över i år. Vi kom överens om att diskutera en halvmarastart till
september. Allt för att minimera risken att det blir ett bakslag. Nä, hear hear,
så här dåligt förberedd tänker jag inte vara nästa år. Då ska det gå att
springa ordentligt igen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det skall bli kul på lördag i alla fall. Jag ser fram emot
det med den obotlige optimistens ögon.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte.<o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-66741076866380850422019-04-17T00:37:00.003-07:002019-04-17T00:37:44.073-07:00Det går segt, men hoppet är det sista som överger en<br />
<div class="MsoNormal">
Nu är det snart bara en månad kvar till 1:a Juni och årets
upplaga av Stockholm marathon. Jag planerar fortfarande att delta, men jag
börjar misströsta. Jag har inte fått till ett enda långpass i år. Jag har
dessutom inte särskilt många pass över 8km. De flesta verkar hamna på 5-6
kilometer. Orsakerna är flera. Först och främst var det en besvärlig förkylning
i januari-februari som höll mig borta från löpningen i 3veckor. Sen har jag
haft flera resor och dessutom ytterligare kortare förkylningar. Dras just nu om
igen med sviterna av ett virus som gav feber och huvudvärk i två dagar förra
veckan.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Testade litet av formen igår med ett enkelt backpass med en
kollega. Jag tänkte att jag struntar i farten och att försöka hänga med.
Springer bara i ett hållbart tempo. Började med att småjogga första vändan.
Helt genomsvettig på toppen. Joggade ner ännu långsammare. Vände uppåt och nu
var det med tungan ute, trots ännu långsammare tempo. Tredje vändan fick jag ta
några gångsteg. Väl nere beslöt jag att testa en fjärde vända, men det höll
inte ens halvvägs. Snubblade på tungan nästan. Det enda positiva med träningen
var att det var andningen som begränsade. Benen känns bra, och styrkan är det
inget fel på. Dock kommer de inte att hålla för att springa en hel mara på. Tveksamt
om SM banan är rätt bana att köra på, men det får bli ett långpass med
nummerlapp. Sen får vi se om kroppen är sugen på att börja träna ordentligt
igen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Har haft det motigt med inspirationen att komma ut.
Verkligen känt efter, och har det inte känts bra har jag hellre tagit en
vilodag än sprungit ut. Jag som aldrig brukar banga ett pass. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Men ge upp. Aldrig. Kanske blir det något kortare lopp innan
maran. Sugen på att återvända ”hem” till Kungsholmen Runt, som jag missade
ifjol (bortrest). I år ser det ut att kunna passa in i planerna. Det skulle
åtminstone ge ett behövligt långpass, och en uppfattning om hur vaderna (kramp…)
ska reagera på längre sikt. Hoppas framför allt på att kunna hålla mig frisk
fram till maran nu. Tycker att det kan räcka med skit nu.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-1879813192677685792018-11-28T00:40:00.000-08:002018-11-28T00:40:07.258-08:00Strängnäs halvmarathon 2018 racereport<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
<span style="font-size: 11pt;">Snart är det dags att summera ett ganska mediokert tränings- och tävlingsår. Det viktigaste är att jag efter en tid av riktigt löpartrötthet, hittat tillbaka till glädjen och rätta känslan. Men det har blivit litet av en nystart. Mer om det senare.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
När jag kände att jag börjat hitta tillbaka, fick jag nys på Strängnäs halvmarathon. Eftersom Strängnäs ligger på vägen till stugan, en stuga där det finns vedeldad bastu, tänkte jag föreslå brorsan en utflykt. Dessutom en bra avstämning eller någonting att rikta in träningen emot. Det blev tävling med brorsan, men ingen stugutflykt då bilproblem kom emellan.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Började dagen tidigt hemma med att äta grötfrukost koka kaffe till termos och breda några smörgåsar. Sen buss, tåg och tunnelbana till centralen och tåg till Enköping. Hamnade i vagn med någon ung kör som satt och övade och svamlade på i allmänhet. Själv nyttjade jag tiden till att stöka undan litet jobb.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
I tid till Enköping mötte brorsan upp i bil, och vi tog oss genom det vackra västmanländska vinterlandskapet ner till Sörmland. Över den höga bron med solen intill speglandes i Mälaren och glitter ifrån frostklädda träd. Det såg ut att bli en kalasfin dag.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Framme sprang jag in i omklädningsrummet för att köa till toan, medan brorsan fixade nummerlappar. Dessa visade sig vara ett chip på en rem med kardborrefästen som sattes runt höger vrist. Enkelt och effektivt och kändes inte alls. Skönt att slippa trassla med chip på skon och säkerhetsnålar.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Efter en snabb banpresentation stack vi iväg ut från Vasavallen och ut på en skön 2km lång utförslöpa. Det gick lätt och jag kom snart in i ett lämpligt ansträngningstempo, ungefär som på förra helgens test pass över 15km. Det hade indikerat att <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://0" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="0" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">1:45</a> låg inom räckhåll. Dvs sex minuter sämre än mitt hittills långsammaste halvmaralopp. Nå, det är där jag är. Hörde någon vi passerade säga att vi gled på i <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://1" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="1" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">4:30</a>tempo, och jag kände att det är nog inte uthållig fart. Sen ut på stigar och sedan långa grusvägar i det för mig okända. Sprang på ganska avslappnat och hade brorsan axel i axel fram till vi kom till en landsväg vid 6km. Då tackade han för sällskapet och ökade tempot. Han segade sig ifrån och jag försökte svara, men insåg att jag inte skulle orka om jag gjorde det. Höll honom inom synhåll hela vägen, utom då vi kom in i stan och banan gjorde en del tvära svängar. Som längst var han väl en minut framför eller så.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Tog en gel efter mycket strul vid 8-9km men ingen dryck vid något stopp. Var inte törstig alls. Det kom någon litet brantare backe vid 13km men jag trippade på och höll jämn ansträngning hela vägen. Det betydde visserligen sakta tappade sekunder, men höll alla femmor under 25minuter, vilket var målet. När jag kom in och sprang längs mälarstranden var det tungt. Nu ville låren inte riktigt ställa upp, men jag bet ihop. Såg att brorsan fick stanna vid en vätskekontroll, och tänkte att nu tar jag honom, men avståndet var för stort. Kämpade för att hänga på en kille i blått, som passerat mig vi runt 8km. Han hade det ungefär lika tungt som jag, men höll undan in i mål.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Disponerade krafterna så att jag tog den långsammaste kilometern innan sista backen, då jag försiktigt ökade. Hade brorsan framför den blåklädde, men kunde inte komma ikapp. In på vasavallen drog jag på för vad tygen höll, och blev trots ner mot <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://3" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="3" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">3:15</a> (enligt klockan) tempo passerad av två löpare på målrakan. I mål på 1:42:47, bara 15sekunder bakom brorsan till slut.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Fin präglad medalj, vatten och en macka blev det innan vi gick bort och duschade och körde mot Enköping för lunch och tåg hem.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Ett riktigt bra lopp med fin bana i skön vinterskrud. När vintermaran inte längre går i närområdet är detta ett fint lopp att avsluta säsongen med. Väldigt mycket lopp med små medel. Hoppas kunna återvända i bättre form nästa år.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Nu är det snart dags att sätta igång med 26veckors satsningen mot Stockholm marathon. Ska bli intressant att se om det går att bygga vidare på den fina sviten av långpass som jag börjat bygga under oktober- november. Tre långpass på en vecka kändes som en bra och viktig anledning till att jag klarade loppet utan svåra krämpor efteråt. Lätt känning i vänster skinka och trötta lårframsidor, och en genomgående allmän trötthet ser jag som normalt.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Om jag kan hålla det här tempot på maran i vår, blir det pers med 3-4minuter. I så fall borde jag kunna pressa mig ner mot gamla halvmaratider också. Målsättningen för träningen är fler långpass, fler långa pass och mindre fartträning. Låt se hur det går med den målsättningen.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt; line-height: 15.693333625793457px; margin: 0cm 0cm 8pt;">
Vi ger oss inte.</div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-57463401529458637482018-06-09T09:18:00.002-07:002018-06-09T09:18:42.367-07:00Österåkersmilen 2018En vecka har gått sedan maran. Stelare dagarna efter än på många år. Detta trots relativt lugn insats. Valde att cykla i stället för promenad de första fyra dagarna. På torsdagen blev det ett kortare banpass med litet mera fart, men det var varmt och jag gav upp ambitionen om att springa en hel mil.<br />
<br />
I fredags kändes det förvånande nog helt okej, och i morse likaså. Däremot var det ytterligare några grader varmare idag, ungefär som förra lördagen.<br />
<br />
Åkte in på morgonen och hämtade nummerlapp i centrum, samt anmälde sonen till 2,5km tävlingen. Sen hem för tacolunch och preracevila.<br />
Vid tvåsnåret rullade vi in och halvtre stack sonen iväg och kom i mål 11minuter senare på en tionde plats.<br />
<br />
Sen väntan tre kvart i skuggan innan det blev dags att hoppa in i startfållan. Tog plats ungefär i mitten. Idag sprang jag i fastwitchen, men utan keps. Tror det var rätt val, trots solen. Planen var att ligga kring 4:20, men det gick inte. Tiderna hamnade mellan 4:19 och 4:27 på första varvet, för varvning på prick 22min. Hamnade bakom några små grupper av löpare som höll mitt tempo. Sakta jobbade jag mig förbi dem. Vid sista kanalpasseringen kändes det tungt och den tredje kilometern på banans varv är alltid tungt. Men det var lika tungt för mina medlöpare. Efter den tunga grusbacken strax före åtta kilometer passerade jag den sista i gruppen. Väl uppe på centralvägen kunde jag glida ifrån dem. Här någonstans lättade hållkänslan, och jag fick ett bättre flyt i löpningen. Sprang bort mot sista kilometerpasseringen och drömde om att öka in mot mål. Sista kilometern börjar med en lätt nedförslöpa. Jag hade ingen löpare inom rimligt räckhåll, så det var ensamlöpning som gällde.<br />
Vid vägpassering norrgårdsvägen är det femhundra meter flack löpning kvar. Håll i. Sen kom en bil mitt i mötande så jag fick uppbåda kraft att vifta honom åt sidan. Adrenalinkicken var perfekt. Kunde hålla mannen bakom på avstånd ända in i mål. Ganska kul faktiskt. Hade hört många heja på honom. I mål insåg jag att det var sonens gympalärare!<br />
Möttes av yngste sonen, och äldsta dottern. Ingen medalj. Bra initiativ. Har sex likadana sen tidigare.<br />
<br />
I mål på 44:13. 32:a plats bland männen. Typ 36:a totalt. Ifjol 63:a på 44:17. Sämre startfält i år? Färre löpare? Varmare väder? Bara fem under fyrtio minuter. Segertid strax över trettiosju.<br />
<br />
Som vanligt oklanderlig organisation. Tydliga banmarkeringar, några extra duschar, bra liv in mot mål. Perfekt väder för åskådare men ej löpare. Roligare än i fjol.<br />
<br />
Nå, i stort nöjd med insatsen. Hade kanske kunnat kapa någon sekund ytterligare på åttonde kilometern, men knappast 13 totalt. Det är träning av fart och uthållighet. Och mängd. Och tävla mera.<br />
<br />
Vi ger oss inteUrban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-29958943941785958432018-06-03T06:46:00.000-07:002018-06-03T06:46:10.664-07:00Stockholm marathon 2018Ligger på sängen och återhämtar mig med dagens tredje kopp kaffe. Slöläser bloggar och kommentarer på jogg kring gårdagens lopp. För egen del gick det mer eller mindre som förväntat, även om jag fick gräva djupare än tidigare. I mål efter drygt fyra timmar och sexton minuter. 36min långsammare än mitt tidigare långsammaste i Stockholm. Fast det var varken värme, trängsel eller ny bana som var orsaken, bara bristen på långpass. Sisådär 27% mindre löpmängd än 2015, och 24% mer tid.<br />
<br />
Ingen idé att öda ord på detta.<br />
<br />
Försökte ta det lugnt och fick onekligen hjälp första tio kilometrarna. Tvärstopp ut på Valhallavägen. Ingen dricka före Norrmälarstrand, men jag var vältankad. Dock gick det så lätt att glida med 3:45 flaggan. Men ute på Djurgården förstod jag att det skulle gå illa. Sänkte farten mellan halvan och första svängen på söder, men ner under slussen var mina vader helt slut. Började promenera och räknade ut att om jag gick resten i 5k/h så blir det en tid kring 5:30 i mål. Då var det ytterst nära att jag gick ner i tunnelbanan och åkte hem.<br />
Som grädde på moset kom brorsan och joggade förbi. Han fick äntligen njuta av att ha slagit sin storebror. Drygt tio minuter före i mål var han. Fanns inte en chans att jag klarat honom igår.<br />
<br />
Efter Finlandsterminalen kunde jag jogga litet försiktigt. Sen gick jag upp till vätska på Folkungagatan och nu kom den där sköna känslan som säger att nu vet du att du kommer att ta dig i mål.<br />
<br />
Småjoggade över söder och en bit uppför västerbron. Gick i sista branten, och joggade nerför. Där låg till vänster en stackare som svimmat. Litet otäckt att se, men han verkade väl omhändertagen. Sen blev det blandad jogg och gång genom city.<br />
<br />
Uppför Narvavägen gick jag litet och där låg nästa stupade hjälte. Kunde sen jogga på i ganska normal fart och inne på stadion bestämde jag mig för att kuta på utan att förta mig. Passerade för ovanlighetens skull ett hundratal löpare den sista kilometern.<br />
<br />
I mål trött och öm i vaderna, men inte värre än att jag kunde studsgå nerför trapporna på ÖIP. Ganska nöjd att jag bet ihop på söder, hoppades jag att det myckna gåendet skulle betyda snabbare återhämtning och mindre ont dagen efter.<br />
<br />
Träffade brorsan, och vi hämtade våra saker och duschade innan det blev korv, bulle och ett par erdinger. Sen gick vi mot city, dvs han mot tuben och jag mot östra station där jag klämde en pucko och en halvliter ramlösa innan tåget hemåt.<br />
<br />
Pizza och ett par ipa innan jag föll i sömn. Trött och nöjd.<br />
<br />
Idag var jag både trött, stel och öm i kroppen. Särskilt höger vad och hälsena stramar "onödigt" mycket. Fick bli en liten cykeltur efter lunch för återhämtningens skull.<br />
<br />
Några dagars löpvila nu, sen blir det påt igen.<br />
<br />
Vi ger oss inteUrban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-22948081647890106632018-06-01T08:48:00.000-07:002018-06-01T08:50:05.966-07:002018 också…ett nytt mellan år, men dock en StockholmsmaraImorgon är det dags igen för Stockholm Marathon. Mitt sjätte
raka SM. För första gången ställer jag mig på startlinjen med total säkerhet om
att det inte blir något PB. Efter en vår kantad av långa jobbresor, och
tidsbrist för att få in långpass, känns det nästan löjligt att tänka sig att
det skall gå att springa en mara.<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nå, nu är jag en gång för alla anmäld, och jag ser fram emot
att ge mig ut i det vackra, och förmodligen varma vädret. Formen är, efter
omständigheterna okej. Det enda som inte finns är uthålligheten – vilket ju
inte är så litet – men jag har testat mig fram och tror att det skall gå att ta
sig fram i lätt jogging tempo, och sen siktar jag på att matcha tiden från
Charlotte i höstas. Dock vet jag av erfarenhet att det är svårt att springa
långsamt när folk i kring rusar iväg. I Charlotte la jag mig bredvid 4:15
flaggan, vilket inte var målet, efter en stund kunde jag lätt glida ifrån den
och passerade snart även 4timmarsflaggan (målet). Det var ett ganska skönt lopp
på det sättet (åtminstone i minnet). Jag kommer ihåg att jag kunde öka vid
några sena tillfällen i loppet, även om jag i sista långa backen tog slut. Fast
då hade jag redan säkrat den hittills långsammaste tiden…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Värmen är svår att säga om den kommer att göra mycket till
eller från i min nuvarande kondition. 2015 sprang jag Viby marathon, i mycket
bra form, och i 29gradig hetta (säkert var det ännu värre på de delar som
badade i solsken). Där startar banan med en skön två kilometers utförslöpa,
innan man springer en böljande bana tre varv. Det är egentligen inga backar att
tala om förrän man skall uppför startsträckan, som blir också målsträcka, då förstås
2 kilometer uppför. Då spelade värmen en stor roll, och jag kände efter första
femton att jag mattades, och fick slå av på takten. Sen fick jag börja gå på
tredje varvet, men en månad tidigare satt mitt gällande PB, så trots detta kom
jag i mål på för mig ”normala” 3:40. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
3:40, 3:28, 3:32, 3:48, 3:27, 3:40, 3:37, 3:52, 3:39, 3:53
är min hyfsat jämna resultatlista på tio lopp över fem år, med de udda
resultaten från SM. I år tänkte jag lägga mig kring 55minuter på milen, och
sedan får vi se om det håller. Då bör jag landa på ungefär samma tid som i
höstas, då formen var liknande. I Charlotte fick jag göra ett längre toabesök,
om jag klarar mig undan det så kan det gå fortare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Ny bana är det, så då spelar ju inte tiden så stor roll. Dessutom
ny åldersklass, även om födelsedagen ligger några månader fram i tiden. Får jag
lust och möjlighet att träna kontinuerligt framöver, så kan det bli bättre
nästa år. Lusten att springa finns fortfarande, och jag har egentligen inga
problem med motivationen att hålla igång. Däremot har jag inte varit sugen som
vanligt på att få till ett ordentligt träningsprogram. Till nästa år vore det
kul att satsa igen, och försöka få till ett PB. Trots att det då gått fyra år
sedan sist, så tycker jag att mitt PB är alldeles för svagt för vad jag borde
vara (varit) kapabel till. Jag kan ju fortfarande springa kortare sträckor i
mer eller mindre samma tempo som för några år sedan. Det gäller bara att få
till långpasskontinuiteten. Mitt halvmara PB som också har några år på nacken,
visar ju på att det är uthålligheten jag inte fått till. Om man springer en
halvmara på 1:31, borde man kunna komma under 3:20 tycker jag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Ja, ja. Det blir vad det blir. 2018 blir helt enkelt
ytterligare ett mellanår. Och just därför känns det svårt att tro att det skall
bli en mara till hösten också. Eller också blir det som 2013 när jag började.
Då dog jag med några kilometer kvar, men sugen på revansch kunde jag springa
vintermaran 12minuter snabbare.<o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV_94HU56aupRC2WtsnGcx_UOaxUKXZnKoWslCI37l2CROUJ7DwEXNfW3F3L7uTAg8T35sl5AbvruHcUGNVtLhlCij3FvH2fNraZEvS9hTHBdSylvaW6mDP8oLXAsFd5nyYB_DthEQOb2R/s1600/New+Picture.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="238" data-original-width="184" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV_94HU56aupRC2WtsnGcx_UOaxUKXZnKoWslCI37l2CROUJ7DwEXNfW3F3L7uTAg8T35sl5AbvruHcUGNVtLhlCij3FvH2fNraZEvS9hTHBdSylvaW6mDP8oLXAsFd5nyYB_DthEQOb2R/s1600/New+Picture.png" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Så trött som på upploppet 2013 har jag inte varit någon gång
senare. Det skall jag definitivt inte vara på lördag. Brasklapp för värmen
dock. Just nu är det hugget som stucket. Varannan dag är det svalare
temperaturer (runt 20grader) och varannan dag varmare, runt 28. Jag sticker ut hakan och säger att det vore
kul med hetta, och mycket folk i omlopp!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<br />
Det har som sagt varit en del resande under året. Jag gillar
funktionen ”träningskartan” på jogg.se.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs5iqDSoYQiSXPCFx2kalzEy8mHPsxE6nCCVpXm9QMiJg63jruDq2kkqiImOSWp59ZzkKGuaSKsO2xsj6ojYz0kQb4IG_wzlZIVeECrFeLtxgeMrWlGhAB_sgEM0fkga8Ti_J1O-9f3TvZ/s1600/Springkartan.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="716" data-original-width="900" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs5iqDSoYQiSXPCFx2kalzEy8mHPsxE6nCCVpXm9QMiJg63jruDq2kkqiImOSWp59ZzkKGuaSKsO2xsj6ojYz0kQb4IG_wzlZIVeECrFeLtxgeMrWlGhAB_sgEM0fkga8Ti_J1O-9f3TvZ/s320/Springkartan.png" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I princip har jag lyckats pricka in samtliga världsdelar
under året som gått. Alltid något! Fick ett fantastiskt skönt långpass i
Auckland i mars. Veckan innan höll jag på att bli hundbiten i Thailand, och
härom veckan sprang jag några varv på hotelltaket i Curitiba, Brasilien. Mycket
löpband och korta intensiva pass har det blivit.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dressen för morgondagen är sedan länge vald. Nr-lapp hämtad, gel köpta och klockan laddad. Nu återstår spaghetti och tomatsås (lika mycket kolhydratladdning som att jag saknade fantasi och ork att fixa något annat), och ett glas rött. Sen blir det roslagsbana i morgon och möte och laddning på ÖIP med brorsan, och sen får vi se hur det går. Kul blir det i alla händelser. I alla fall efteråt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte. <o:p></o:p></div>
<br />Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-73248945720769866092018-01-09T01:59:00.000-08:002018-01-09T01:59:06.723-08:002017 ett mellanår<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
En kort resumé av året som gick ser ut som följer.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Året startade bra med god löpmängd och fin intensitet under januari och februari. Jag sprang min snabbaste träningsmil någonsin i januari, på strax över 43minuter (jag brukar aldrig pressa mig så långt, och det gjorde jag ”inte” nu heller, utan det var ett tröskel pass 4x2500m som med jogg vila blev så snabbt). Jag hade flera pass över 25km och var på god väg mot en riktigt bra säsong. Känslan var på topp efter att ha kunnat springa skadefritt under hela 2016, och målsättningen var att i år skulle jag äntligen få utdelning för mitt långsiktiga jobb.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Men på sportlovet kom första bakslaget, en förkylning som däckade mig de sista skiddagarna. Väl hemma från fjällen, satte jag mig på flyget till Italien för en jobbresa. Morgonen därpå vaknade jag med hög feber, och rosslig hals. Första influensan på 20år var ett faktum. </div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Sen tyckte jag att jag var okej efter en vecka på hotell så då flög jag på konferens i USA, och därefter ytterligare en veckas jobb. Då kunde jag ta de första löpstegen på tre veckor. Formen sjönk tillbaka till någonstans 2012, och det var bara att börja om.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Joggade mig igenom citytunneln med mina döttrar, inte lika kul som norra länken, men trevligt ändå. Försökte dra igång litet fart träning i april, och fixa några långpass. I maj blev det sämsta Kungsholmen Runt sedan första för fyra år sedan. Strax under <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://0" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="0" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">1:34</a> var väl godkänt med tanke på omständigheterna.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Stockholm marathon närmade sig, och jag visste att det inte skulle hålla som början på året lovade. Jag öppnade litet optimistiskt, men efter halv loppet kände jag att det inte var min dag, så jag slog av på takten. Trött i vaderna orkade jag inte chansa, och ville slippa kramp. Joggade fram till Torsgatan, där en kollegas klapp på axeln fick mig att inse att jag hade återhämtat mig, och kunde sedan springa några litet snabbare kilometrar för att ta mig in under <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://1" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="1" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">3:40</a>, i den näst långsammaste av mina fem Stockholms maror. Veckan efter blev det sjätte raka Österåkersmilen, men jag startade i för högt tempo, fick håll, och kom i mål på strax över 44minuter.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Sen körde jag ett ganska fokuserat schema under sommaren, för att få litet fart i benen. Det räckte till en okej <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://2" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="2" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">20:15</a> på Bellman-femman, en halv minut bättre än 2016. Alltid något. Sen var planen att fortsätta träna på mot Lidingöloppet. Fast jag fegade ur och sprang som vanligt lugnt första 20, för att öka litet sista milen. Lyckades slå 2016 års tid med en handfull sekunder.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Hoppades sedan hitta en bra mara i november att satsa mot, men efter att ha kört en hård vecka i oktober med nytt veckodistanspers 105km tappade jag sugen. Trots allt anmälde jag mig för att springa min första utlandsmara. Hade en jobbvecka i North Carolina, som kulminerade med Novant Health Charlotte Marathon. En iskall vind drog in, och vid starten var det minusgrader (söndagen innan var det +25). Soligt väder, men inte alls min dag. Ont i magen gjorde att jag efter 13-14km fick gå in och sätta mig i en maja. Kom i mål på <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://4" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="4" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">3:53</a>, utan att vara svettig. Hade knappt behövt dricka längs vägen. Tristast var den branta två kilometerslöpan in mot målrakan. Men fet medalj fick man. Och nu har jag gjort 10 maror, vilket inte är så illa. Önskar att jag hade kunnat fira det bättre än med en långdistansflygning.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Därefter vilade jag litet och körde igång försiktigt innan december kom. Bra start med okej mängd och tre långpass, men sen tog det stopp. Jullovet blev det inte många kilometer på, och det dröjde till efter nyår innan jag kom igång igen.</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
I år är målet som vanligt att vara på topp i början av juni, och den nya Stockholm marathon banan. Verkar inte som att den är särskilt mycket snabbare än tidigare, men den ser dock litet roligare ut än den gamla. Någon målsättning har jag inte just nu, annat än att få tillbaka träningsviljan som jag hade ifjol. Det blir dock inget Kungsholmen Runt i år, eftersom det krockar med andra planer. </div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Träningsmässigt blir det just nu mest bara lugna 7-10km rundor i makligt tempo. Jag saknar ett konkret träningsschema, vilket jag haft tidigare år. Men ett mål finns dock – att slå brorsan på Stockholms maran!</div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 14px;">
Vi ger oss inte.</div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-19711642747174971842017-11-21T22:38:00.000-08:002017-11-21T22:38:26.771-08:00Novant Health Charlotte Marathon Race report<div class="MsoNormal">
Efter en ganska hattig oktobermånad träningsmässigt, så var
jag långt ifrån den form som behövs för att springa en mara. Trots det så hade
jag anmält mig, för att dels få en internationell upplevelse, och dels avslutning
på säsongen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Ju närmare loppdagen kom, desto klarare blev det att det
skulle bli ganska svalt. Jag landade på söndagen, och då var det en bit över
tjugo grader. På måndagen gav jag mig ut på en runda som jag brukar ta när jag
är på besök. Det var varmt och hög luftfuktighet. Fick ingen bra respons, utan
konstaterade att det får bli ett lugnt race på lördag. Bestämde mig att bara
komma i mål fick vara nog.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Resten av veckan sjönk temperaturen sakta, och på fredagen
var den ner runt 10grader. Jag besökte mässan, som var minimal, och jag
stannade bara helt kort för att se om det fanns några billiga skor. Hittade
inga och stack till kontoret. Tidigare i veckan hade jag hittat ett par Saucony
Ride 9 till bra pris. Betydligt bekvämare än mina sjuor, som trots allt är mina
mest använda skor, men inte lika sköna som kinvaraskorna. Nåväl. Jag sprang ett
par rundor i dessa under veckan och konstaterade att de skulle bli valet på
lördagen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
På fredagseftermiddagen jagade jag runt för att hitta en
skön långärmad t-shirt att springa i. Om man skall springa i långpassfart vill
man gärna ha något värmande på sig. Hittade en ganska okej tröja som jag valde
och tog en t-shirt med svenskaflaggan på utanpå. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
På lördagsmorgonen var jag i valet och kvalet om hur jag
skulle ta mig milen från hotellet till starten. Till slut chansade jag och tog
bilen. Det visade sig var rätt val. Parkeringshuset låg bara 100m från starten.
Det är ju USA. Satt länge kvar och drack i bilen. Helt i onödan skulle det visa
sig. Gick sedan upp mot starten och ställde mig i kö till en av majorna. Det
blåste en isande kall vind och jag stod och skallrade tänder och försökte prata
litet med de andra i kön. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Till slut efter uträttade behov gick jag in i startfållan.
Ställde mig ganska långt bak, bredvid pacers för 4:15. Var riktigt stel och
hade ont i magen. När starten gick var jag totalt osugen på att springa.
Joggade med pacers en kort stund innan benen började röra sig ordentligt. Men
hade fortfarande ont i magen. Sura uppstötningar och ingen bra känsla alls.
Många onda tankar passerade genom huvudet. Runt milen kom det ett gäng som
sprang med ett barn i rullstol. Det var för övrigt mycket välgörenhetsdoft på
gatorna. Första biten var ganska trist, men efter hand kom vi ut i villakvarter
med enstaka påhejjare med egna plakat. Nästan framme. Inte. Efter en mil eller
så var det någon som började prata om gårdagskvällens sensation där
fotbollslandslaget slagit Italien med 1-0. Glada tillrop och hopp om lycka
också på måndagen. Jag svarade korthugget, då magen kärvade. Efter 13-14
kilometer tog jag beslutet att gå in i ett bås och se om det blev bättre.
Stannade säkert i två minuter. Någon ropade att du i mitten skynda på!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nå. Det hjälpte. Där släppte smärtorna, och även om jag inte
ökade tempot så kunde jag nu ta det med behag i stället för att kämpa.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Under första varvet var det ganska gott om folk. Starten var
nämligen gemensam för halv och helmaralöpare. Efter varvning, då man gick ut på
den andra halvmara loopen (det var två olika varv, ett i öst-västlig riktning
och ett i nord-sydlig), var det helt solo. Hade dock folk i sikte, och i och
med att jag höll 5:30 tempo, så kunde jag öka och komma ikapp andra löpare och
få litet sällskap (och vindskydd!).<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Andra varvet var undgefär som det första vad gäller publiknärvaro.
Delar som gick längs tråkiga trafikerade gator, och delar längs villa kvarter.
Vid ungefär 25km kände jag att jag hade besegrat alla demonerna, och att det
skulle bli målgång. På historiens långsammaste tid. Höll mig mestadels mellan
5:20 och 5:30. Iddes inte öka, av rädsla för att flygresan hem på kvällen
skulle bli en katastrof.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det var för övrigt en rejält kuperad bana. I mål noterade
jag drygt 1600höjdmeter, mer eller mindre i paritet med Lidingöloppet. Långa
sega motlut, och nerförsbackar. Det gick säkert att springa på om man velat,
men jag hade inte tillräckligt med långpass för att våga sträcka ut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Följde länge en tjej som jag tyckte sprang på bra, men så
kom jag på att det trots allt var ganska modest tempo. I en längre nedförslöpa
släppte hon i alla fall. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det var soligt och vackert väder, men som sagt en isande
vind som pinade. Det betydde att man varken blev särskilt svettig eller
törstig. Jag drack tre halvfulla muggar vatten längs vägen. Ingen sportdryck
eller annat. Jag tog mina två geler vid 15 respektive 25 och sen geldrycken
(den lättflytande gelen) vid 35. Det var mest för att få litet extra energi när
man var ute så länge. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<img src="https://thumbs.sportsphotos.com/488954/1553/thumbnails/t_1_5481_IMG_1793.jpg" /></div>
<div class="MsoNormal">
Krafterna höll hela vägen, och det var först med någon
kilometer kvar som jag kände att det blev litet tungt. De sista två
kilometrarna innan upploppet var det uppför. Som att springa uppför tre fyra
Västerbroar i följd. De hade man gärna sprungit nerför istället. Där tappade
jag litet fokus och var nära att börja gå. Men tillslut nådde man toppen och
det bar lätt utför de sista 100metrarna. Inte mycket, men det var i alla fall
utför. Såg målklockan passera 3:55 precis innan jag gick i mål. Tiden
justerades officiellt till 3:53:19 (inklusive mitt pitstopp på två minuter, så
runt 3:51 effektiv tid). <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpwMnQjLLEazdmOpmjRcjJnbele93r-yJmmT7FNLS5TY26nldOPOqB4sg4l991DM3CkhKH90774SRIj6MS2r1UYLibARkApi-JmDpoHAsDTpYNBtRwyNnmc4jOjcqvJRbQr5glkcTK5sMc/s1600/E6754DDD-35E7-439F-80CA-A8B8F1F64780.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1281" data-original-width="721" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpwMnQjLLEazdmOpmjRcjJnbele93r-yJmmT7FNLS5TY26nldOPOqB4sg4l991DM3CkhKH90774SRIj6MS2r1UYLibARkApi-JmDpoHAsDTpYNBtRwyNnmc4jOjcqvJRbQr5glkcTK5sMc/s320/E6754DDD-35E7-439F-80CA-A8B8F1F64780.JPG" width="180" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kände mig trött vid målgång, men inte slut. Fick en rejäl
medalj och sedan en aluminimumfolie att vira runt kroppen. Tog en banan och en
gatorade apelsin. Hittade också en flaska chokladmjölk. Drack en mun av
gatoraden och konstaterade att det inte var min grej. Drack en knapp liter
chokladmjölk och bytte erfarenheter med en kille från Indiana som inte var över
sig nöjd med insatsen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen gick jag till bilen, och såg 4:15 pacern komma i mål
samtidigt som jag körde mot hotellet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Slutresultat plats 233 av 850 fullföljande. Segern på 2:26.
Kände efteråt att jag var ganska nöjd med mitt lopp, och att det inte var en
dag att springa fort. Däremot en viss allmän besvikelse över att jag inte
orkade fullfölja planen och få till de långpass som behövdes. Nu är det med
vintermarathon 2014 och 2016, tredje gången jag springer en mara dåligt
förberedd i november. Frågan är om det är värt att satsa på två maror per år,
eller om jag skall satsa på en, och låta höstmaran bli en upplevelse. Det är
ganska tungt att träna hårt året igenom. Hårt i betydelsen att springa långpass
varje vecka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Loppet som sådant var helt okej, även om det var många
höjdmeter som skulle avverkas. Tror inte att jag gör om det igen, utan kommer
nog att leta upp ett annat lopp i stället.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Efter hemkomsten drog jag på mig en förkylning, vilket var
helt perfekt. Då blev det en naturlig vilovecka. Nu känner jag mig sugen på
att ge mig ut igen, och ta litet fri
löpning under ett par veckor, innan jag börjar försäsongsträningen i december.
Tror att grunden nu är bra för en ordentlig satsning till våren.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte.<o:p></o:p></div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-77046638218885309732017-11-03T01:36:00.000-07:002017-11-03T01:36:02.564-07:00Marigt - inför en höstmara<div class="MsoNormal">
Någonstans i mitten av oktober kändes allt perfekt. Jag
skulle bara få till något enstaka långpass och sedan vara redo för mitt tionde
maratonlopp. Så fick jag hybris och bestämde mig för att testa att köra en hård
mängdvecka. Ja, målet var att få ihop 15km om dagen, minst. Jag delade upp det
de flesta dagarna på två pass, runt 7-8km, men det blev ett par litet längre
också, så pass att jag nöjde mig med 10 på söndagen och kunde ändå nöjt
konstatera nytt veckorekord om 105km.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen en vilodag och ett bra pass på IP. Men sen rasade allt
ihop. Ja, eller, hur man nu skall uttrycka det. Suget fanns plötsligt inte där
längre. En lång säsong efter avbrottet med influensan i våras började ta ut sin
rätt. Två mediokra veckor om totalt 6,5mil följde. Inga långpass. Tittade på
min plan som jag ambitiöst lagt fram, och som inte såg särskilt farlig ut, och
blev dyster. Inte ens detta kunde jag klara att följa. Visserligen var jag på
resa, till Milano, där jag hittade en perfekt plats att springa på – en park
som verkade vara tillhåll för samtliga löpare i Milanos centrum – men det blev
bara skön lätt distans.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Till sist bestämde jag mig ändå. Det blir en mara till i
höst. Det blir min första på utländsk mark. Om en vecka. Jag lutar åt att ta
det lugnt och köra LL-stuket. Försöka hålla igen första halvan, för att om
kroppen tillåter, ta i litet på andra halvan, och se det som starten på nästa
säsong. Fast jag har i och för sig lovat mig själv att jag skall ta en veckas
vila efteråt. Sen lätt löpning under december innan det blir nystart i december
mot den nya Stockholm marathonbanan. Om jag klarar mig undan influensor borde
det kunna gå betydligt bättre till våren, och om jag får tillbaka suget, och
fixar litet flera långpass så skall det äntligen bli ett nytt pers på
distansen. Det nuvarande är ju snart 3år.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nu skall jag i alla fall ge mig ut på en tur i det vackra
höstvädret, bara isen smält undan på gatorna så man inte drar på sig en onödig
skada. Kanske ska man springa varv på IP istället och vara säker på att det
inte sker något dumt.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-11957288775206531652017-10-16T03:54:00.000-07:002017-10-16T03:54:27.084-07:00200 mil och 105kilometer den långsamma uppbyggnaden<div class="MsoNormal">
Det har varit ett ganska jobbigt träningsår. Jag inledde med
den starkaste försäsongsträningen sen jag började springa marathon. Mitt uppe i
allt åkte jag på säsongsinfluensan, och allt rasade ihop. I normala fall brukar
jag under våren pendla mellan 6 och 8 mil i veckan, men i mars fick jag ihop
knappt 6mil. Sen började jag sakta tuffa igång, och fick till en halvdan
halvmara på Kungsholmen, och en halvbra mara. Näst långsammast visserligen, men
bra känsla fram till halvvägs då fotlederna inte orkade hålla upp tempot
längre. Jag kom in på en tid i mitt normala intervall (3:30-3:40) så jag får
vara nöjd med det.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen sprang jag min näst sämsta Österåkersmil – här visade
det sig att min återhämtning ännu inte är tillbaka där den var innan
influensan. Jag öppnade för hårt och fick betala för det genom håll efter två
kilometer. Fast roligare att spänna bågen, än inte. Höll grannen bakom mig, så
tur att han inte var i storform.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen körde jag ganska bra under sommaren, och lyckades bättre
på Bellman, än ifjol, vilket var ett steg framåt. Fick ett bra genrep inför
Lidingöloppet veckan innan, så jag visste vad jag borde klara, och fullföljde
den planen nästintill perfekt. Litet slarv med klockan, gjorde att jag inte
slog brorsans gamla rekord, men nästa år skall det bli av.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Kombinationen av flera veckors uppehåll i mars, och fokus på
kortare distanser under sommaren gjorde att det tog ända in i oktober innan jag
nådde milstolpen 200mil. De senaste åren har jag sprungit mellan 260 och 280mil
per år, och nu pekade det mot 250 eller mindre i år. Därför la jag in en tuff
vecka, där målet var att springa 15km om dagen. Inte nödvändigtvis i ett
sträck, men uppdelat på två. Det höll till lördagen, då jag låg på 5km plus.
När söndagen kom var jag ganska mör, och beslöt att det fick räcka med en mil.
Så veckan summerade 10,5mil, vilket är det mesta jag fått ihop på 7dagar i
sträck. Gamla rekordet, från nyåret 2013-14 löd på 10,0mil. Nu kommer ju genast
frågan om jag gjort något dumt. Det brukar ju inte vara att rekommendera att gå
från 3mil till 5mill till 10mil i upptrappning, så hellre än att riskera något,
kommer jag nu att gå ner till mer normal träning den här veckan. Jag skulle
ljuga om jag sa att jag inte haft känningar i veckan, men i och med att jag
tagit det lugnt på majoriteten av pass, har jag inte haft några bestående men.
Ena dagen kunde det kännas som en brännande känsla under höger häl. Jag är
litet svagare på min högra sida pga en gammal (20år, innan löpningen) stressfraktur.
Det har kommit vanligtvis under den första halvkilometern, men försvunnit när
jag slappnat av litet grann i löpningen. Sen har det kommit stick i insidan av
båda knäna vid enstaka tillfällen, men det brukar komma någon gång ibland.
Inget som liknar varken intensitet eller varaktighet som det jag kände för fem
sex år sedan då jag hade en mildare variant av hopparknä. Mest besvär har
kommit från ömmande benhinnor. Men det är mellan löpningarna som det känns, och
inte vid rörelse utan bara att de är litet lättretade när man går emot någon
kant eller så. Lägger in en del stretch och allmän rörlighet de närmaste
veckorna för att hålla ihop. Om jag håller de närmaste två veckorna, planerar
jag att ge mig på ett maratonlopp. Jag har hittat en möjlig kandidat, som
verkar intressant. Annars blir det säsongsvila i november, för att sätta igång
vårträningen mot Stockholm marathon i december.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Stockholm marathon banan 2018 blev litet av en gäspning.
Skönt att slippa springa uppför Torsgatan och Odengatan två gånger, men vet
inte om Narvavägen och höjderna på söder lockar mera. Jag tycker det är synd
att det ändå blev en två varvs bana och att de inte kunde få in södra stranden
av söder. Fast i och med nya dragningen är det mera löpning längs vattnet och
de jobbiga stigningarna kommer först efter 30km. Försiktigt positiv till att det är en bättre
dragning än den gamla, men litet missnöjd med att det inte blev så bra som man
kunde hoppas. Fortfarande för många kilometer ute i Djurgårdsperiferin. Trots
allt är jag sugen på att fortsätta sviten av maror genom stan. Jag hoppas få
med brorsan på tåget igen. Han har inte skött löpningen ordentligt i år, glömt
det där med kontinuiteten, så då gick det åt skogen, och nu rehabbar han. Vi
räknar med att han skall vara i farten igen till december, så att vi kan hetsa
varandra litet under våren.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Än är det långt till dess. Än skall det tränas och
eventuellt tävlas en gång till innan försäsongsträningen kommer igång. Än finns
det tid att fundera över vilka lopp det skall bli till våren; Kungsholmen Runt
eller kanske ett första Göteborgsvarv? Premiärmil eller annat uppstartslopp? <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-11247912093022679662017-09-25T08:36:00.001-07:002017-09-25T08:36:58.446-07:00Lidingloppet 2017<p class="MsoNormal"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span style="line-height: 14.266666412353516px;">Ja det var Lidingöloppet. Fjärde raka med fjärde pb:t. Det gick inte riktigt så fort som planen, under <a href="x-apple-data-detectors://0" dir="ltr" x-apple-data-detectors="true" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors-result="0" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(69, 69, 69, 0.258824);">2:35</a>, men det var det absolut bäst genomförda loppet, där jag kände mig stark hela vägen. Kanske litet svag finish, hade krafter kvar i mål, men den viktigaste biten var att jag aldrig behövde kriga. 2:36:41 är i alla fall ett steg i rätt riktning. Efter förra helgens genrep så är jag nöjd. Nu vet jag vilken träning som behövs, och nästa år skall jag om jag får vara frisk göra en ordentlig satsning.</span><span style="line-height: 14.266666412353516px;"> </span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det höll på att få åt pipan redan innan start dock. Efter en lugn morgon hemma, med frukost och påklädning promenerade jag ner till busshållplatsen. Ersättningsbussen var något försenad, så det kändes så där. Men den kom, och jag klev på och skulle just sätta mig då chauffören rivstartade och jag halkade och landade med vänstra skinkan rakt på säkerhetsbältesfästet. Kändes som en rejäl smäll, och den intensiva smärtan satt sedan i ända fram till start. Ett fint rektangulärt blåmärke syntes sedan på kvällen. Det hindrade dock inte i löpningen, även om det var litet stramt under promenaden till Koltorp.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Alla byten och bussturen ut till Lidingövallen gick utan problem, och sen var det inga köer för att hämta ut nummerlapp. Brorsan hade smsat dagen innan att det skulle bli DNS pga gubbvaden. Trist. Nu satt jag i det molniga fuktiga vädret och åt min smörgås och banan och drack litet kaffe innan jag gick upp mot starten. Han med att köa till majjorna så att det blev litet stressigt att lämna in överdraget, men tillslut var jag i fållan fem minuter innan grindstängning. Träffade en kollega som jag sprang över mållinjen med i fjol och vi önskade varandra lycka till.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Har nog aldrig känt mig så lugn inför start. Jag visste exakt vad kroppen orkade, och efter förra veckans prov hade jag en plan. Springa på i skönt tempo fram till 12km, sen ta det lugnt i Bosöbackarna för att öka efter Grönsta.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Starten gick, och jag tyckte det gick litet bättre i år än förr om åren. Trångt, visst, men ingen stress. Jag visste att jag var skaplig stark och skulle kunna ta in eventuell förlorad tid efter hand. Det var ganska tungt att andas och jag var sjöblöt redan efter fem kilometer, utan att för den skull vara trött eller tagen. Pulsen höll sig lugn och stabil. Tog det försiktigt i de värsta stigningarna, och lät folk springa förbi bäst de ville. Runt milen kom kollegan i kapp och sprang förbi, men jag lät henne löpa, hoppades att hon hade en bra dag.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Energiplanen såg ut som följer, en gel vid tio, en gel innan Grösnta, och en energigeldryck efter 25. Vatten på varannan station och sportdryck på varannan. En plan som höll och som var bra visade det sig. Jag led aldrig brist på energi. Men oj vad jag svettades. Speciellt första milen genom skogen var det som att kroppen var täckt av en våt film. Kunde vrida ur kepsen ett par gånger. När jag viftade med den framför kamerorna så stänkte det friskt.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag tyckte att Bosöbackarna gick bra i år, jag tog det försiktigt uppför, och lät gravitationen hjälpa till utför. Låg visst på plats 3400 vid passering 15km, men sedan började jag passera folk. Kom i mål på 2277:e plats, bäst hittills.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vid Grönstabackens topp kunde jag börja sträcka ut. Inga krampkänningar i l vader eller lår. Bara löpglädje. Upp och ner mot Abborrbacken och det kom inga onda tankar om att sluta eller önska sig någon annanstans. Det enda smolket var att jag inte kollade så noga på klockan, så när jag nådde toppen på Abborrbacken skulle jag behöva snitta <a href="x-apple-data-detectors://2" dir="ltr" x-apple-data-detectors="true" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors-result="2" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(69, 69, 69, 0.258824);">4:30</a> för att klara målet på under <a href="x-apple-data-detectors://3" dir="ltr" x-apple-data-detectors="true" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors-result="3" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(69, 69, 69, 0.258824);">2:35</a>. Det insåg jag inte, utan jag njöt av att passera så många och ta det i ett skönt tempo. Innan vändningen vid gärdet innan Karinsbacke fick jag syn på kollegan igen. Hon låg hundra meter framför, men jag knaprade stadigt in. Vi hade sagt att om det gick skulle vi passera över mållinjen tillsammans. Nu passerade jag henne i botten av backen, men hade så pass bra känsla att jag kutade ifrån henne med en halv minut de sista kilometrarna. Vet ju att trots att det är kort distans kvar, är det fortfarande inte helt slätt fram till mål. Bara att kämpa på. Spurtade på, utan att maxa helt. Insåg att jag skulle komma i mål på nytt pb, men att jag inte skulle klara någon speciell tid, så det fick vara nog med det. Kom i mål, och glömde stänga av klockan. Väntade in kollegan och gick sedan och drack någon liter vatten och cola. Fick ett par bullar och mådde litet illa. Sen var jag litet snurrig och det tog någon minut innan jag hittade riktning mot Överdragen. Tog påsen och stapplade iväg mot vallen.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Låååång väg att gå till ryggsäcken. Men sen en skön bastu följt av iskall dusch. Skulle träffa några vänner och få skjuts hem, men jag sa att det var bäst att stå på bussen hemåt. Det gick dessutom fortare då det var köer för bilarna.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Hemma fick jag en god kall öl, och kunde fokusera på att lag amiddag, men sen var jag helt färdig och fick tacka för mig vid halv tio. </span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Igår hade jag ont i skinkan, och smärta i ena hälen, förutom den vanliga stelheten. Har nog aldrig känt mig så trött dagen efter ett lopp som igår. La mig tidigt, men sov inte särskilt bra.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Nu blir det fokus mot en eventuell mara senare i höst. Tror att det kan gå ganska bra om jag kan hålla i det här med 1) långpass och 2) tempoträning. Vi får se. Känner mig redo för att ta det steg som jag skulle gjort i år om jag inte drabbats av influensan.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Suget efter att träna för ett Lidingölopp finns där på riktigt nu. Min träningsplan har de senaste åren riktats mot Stockholmsmaran 2018, men sen har jag inget annat mål. Kanske skall jag göra ett rejält försök och bygga på resultaten från sommarens träning. Det vore en fin femtioårspresent, <a href="x-apple-data-detectors://6" dir="ltr" x-apple-data-detectors="true" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors-result="6" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(69, 69, 69, 0.258824);">2:30</a> på Lidingö…</span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"></span></p><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKdtyOKuGhFheb48JJZRuHBw7dctUOnZQnxKFKzGW2WSQoFo_jGfQe1uXTzK7iAc3D-Ss-ayuC0zva5dBVD4PwcoNEkEoeHdO3pmBOhb7KdXov-E_KSNcQoplmZUOoAf6fVgvUREAsg_Lz/s640/blogger-image-1961366237.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKdtyOKuGhFheb48JJZRuHBw7dctUOnZQnxKFKzGW2WSQoFo_jGfQe1uXTzK7iAc3D-Ss-ayuC0zva5dBVD4PwcoNEkEoeHdO3pmBOhb7KdXov-E_KSNcQoplmZUOoAf6fVgvUREAsg_Lz/s640/blogger-image-1961366237.jpg"></a></div><br><p></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 14.266666412353516px; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vi ger oss inte!</span></p>Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-85887051400754432082017-09-02T02:11:00.000-07:002017-09-02T02:11:54.661-07:00Bellmanstafetten 2017<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Bellmanstafetten 2017 Racereport</div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Höstens första lopp blev som vanligt Bellmanstafetten. Ett av årets roligaste lopp, där vi i år hade fantastisk tur med vädret. Strålande sol, och torra spår, fram till att vi satte oss i bilen för hemfärd, då regnet mötte oss.</div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
I år har vi fått möblera om en del i laget. Förr har vi lyckats ställa upp med både två och tre lag, men i år blev det tyvärr bara ett. Dessutom har vi tappat två av våra bästa löpare – den ena lyckades dessutom pressa sig med två minuter i år, mot <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://0" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="0" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">18:30</a> – med sitt nya lag. Av oss som sprang ifjol var vi tre kvar. Jag öppnade och startade vanan trogen i ett litet för högt tempo. Låg en bit under åtta minuter efter 2 kilometer, men sen var det ju ändringar av bandragningen och kilometermarkeringarna stämde inte alls med klockans pipande. Tappade en del på tredje och försökte sedan jobba igång maskinen på fjärde för att kunna öka på sista. Den sista kilometern gick på insidan av amfiteatern, på gräset, och var inte alls särskilt bra att springa på. Nådde under tidtagningsbågen på <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://1" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="1" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">20:17</a>, oklart med sträckan, men i alla fall drygt 20sekunder snabbare än i fjol. Sen fick jag hjärnsläpp och sprang mot fel markering, och det tog en oändlig tid (10sek?) innan jag rättade till det och hittade min kollega. Han gjorde en enormt stark sträcka och fick <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://2" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="2" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">20:35</a> på sin, vilket betyder att han säkert hade minst lika snabb tid som mig eller snabbare, till bågen. Det var 30s bättre än ifjol. Sen hade vi två oprövade kort, som visste att de skulle vara litet långsammare. Drygt 23 och runt 22,5 var dock bättre än väntat så inför sista sträckan låg vi bättre till än förväntatmed en halv minut. Dessvärre hade vår avslutare inte sin dag, så till slut landade vi strax över <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://3" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="3" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">1:51</a>. Drygt 3minuter sämre än i fjol, och mer än åtta minuter bakom lagets bästa notering från 2014. Fast detta sagt, det var ett av de bästa åren, och vi hade riktigt roligt hela vägen. Alla utom avslutaren var dessutom riktigt nöjda med sina resultat.</div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Oavsett bansträckningen, så var jag glad att ha kunnat springa hela sträckan på mitt max, utan att få håll. Tiden till bågen var i vilket fall bättre än ifjol. Detta trots de tre stora grejerna – dålig placering i starten, tog hela gräsfältet innan jag kom loss och fick sträcka ut – trist att hamna i tredje startgrupp där man nådde svansen på framförvarande grupp efter 2kilometer och det blev en massa slalomåkning och en del tvärstopp och hopp i sidled – sist men inte minst den nya bansträckningen, speciellt slutet på insidan av gräsvallen. Fick inte känsla av att det var mer publiktryck där i år, dessvärre kändes det trångt och irriterande där. Visst, långsamma skall hålla höger, men vem bestämmer vad som är långsamt? Det finns ju för övervägande delen någon som är långsammare, så det är inte mycket att göra åt. Det enda är väl att be dem ändra tiden mellan startgrupperna, och låta banan gå på den något bredare grusvägen. Nå, det är kanske smärre plumpar i protokollet. I slutändan fanns det ju bevisligen folk som sprang snabbt ändå, och kanske hade jag fått håll om jag hållit det höga utgångstempot.</div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Just nu är jag uppe i sexmila veckor efter en ganska lyckad träningssommar. Jag har börjat känna mig äldre. Återhämtningen är inte lika god som bara för två år sedan. Jag börjar dock återkomma i den form jag hade när jag fick influensa i mars. Det är märkligt vad lång tid det tagit att återkomma i form. </div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Jag la upp ett i mitt tycke ganska bra schema för de första två månaderna, men i och med Bellmanstafetten tar det slut. Det har handlat om tröskelträning, där jag gått från 2 till4km längd, och samtidigt höjt intensiteten. Sen har jag kört en del kortare intervaller, varannan kilometer snabbt och 70/20 till exempel. Jag hoppades kunna komma ner under 21 minuter på Bellmanfemman i torsdags. Min långsammaste hittills sen jag kom igång på riktigt är <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://5" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="5" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">20:43</a>. Ja, den första tog <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://6" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="6" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">21:40</a>, men då hade jag inte riktigt kommit igång. Tre gånger under 20 på de senaste fem åren. Det vore kul att komma dit, men det gjorde jag inte i år. Mitt problem har varit håll. Undrar när jag sist hade problem med håll så frekvent som i sommar. </div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Det började med Österåkersmilen. Jag öppnade med första två på under 8minuter, och sedan tog det nästan tvärstopp. Det var först framemot mitten som jag kunde börja springa igen, och det blev långsammare än en del träningsmil jag sprungit i år. Vet inte om det är dålig uppvärmning som gör det tillsammans med för hög utgångshastighet? </div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Närmaste målet nu är Lidingöloppet. Jag har aldrig varit i form för att riktigt springa igenom det, med fart. Det kommer jag inte att vara i år heller, men jag hoppas att kunna nå under <a dir="ltr" href="x-apple-data-detectors://7" style="-webkit-text-decoration-color: rgba(0, 0, 0, 0.258824); color: black;" x-apple-data-detectors-result="7" x-apple-data-detectors-type="calendar-event" x-apple-data-detectors="true">2:35</a>, och därmed radera brorsans rekord. Jag tänker köra en del tempoövningar framöver, blandat med progressiv distans och tröskel. Samt långpass. Har bara kommit upp till 23,5km efter maran, och det är inte nära nog. Ska få till ett par uppemot 30 de närmaste helgerna. Om det går vägen, tar jag en sen mara under november. Vi får se</div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Vi ger oss inte.</div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-70459896236457381932017-07-30T23:36:00.000-07:002017-07-30T23:36:50.354-07:00Slut på semesterspringandet<div class="MsoNormal">
Då var semestern över för i sommar. Löpmässigt har det
blivit en riktigt bra julimånad framförallt sett till mängden. Jag lyckades
avsluta med en 8mila vecka, faktiskt den första för i år och till slut blev det
drygt 26mil för hela månaden. Det är sett i backspegeln ingen extrem månad, men
i år är det näst mest, bara 14km bakom januariresultatet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag springer i snitt litet långsammare nu på mina
distanspass. Det tar ganska lång tid att komma igång, och det är sällsynt att
kunna sticka ut och kicka igång direkt. Vad gäller hastigheten på intervaller
och tröskelintervaller så är inte heller dessa så imponerande. Det positiva är
dock tendensen – det går stadigt litet fortare, och jag blir litet uthålligare.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Långpassen har i princip lyst med sin frånvaro. Jag fick
till ett 19km pass för ett par veckor sedan och i lördags 20kilometer. Tyvärr
drabbades jag av svårt skavsår på lårens insidor från shortsens innerpåse, och
därför var jag tvungen att korta ner i lördags. Ganska idiotiskt, då jag varit
noggrann på sistone att springa med kalsonger under, för att förhindra just
detta, också på första tänkta långpasset struntar jag i dem. Irriterande
knasigt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det sista smolket i bägaren gäller en revbensskada som jag
ådragit mig. Det märkligaste är att jag inte har en aning om hur det gick till.
Det smärtar ganska högt upp, strax nedanför bröstvårtan. Jag kan inte säga att
det hindrar löpningen, men det är som att springa med ett begynnande håll som
aldrig riktigt utvecklas. Nå, det har lättat en del, sedan det var som värst
förra onsdagen. Med andra ord verkar det inte som att det har blivit värre av den
ökade löpmängden.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Just nu är ju siktet inställt på Bellmanstafetten.
Häromveckan gjorde jag ett första snabbdistanstest, som inte föll väl ut. 21:19
på en relativt flack grusväg, med brasklappen att jag fick tvärstanna på grund
av håll efter 4,3kilometer. Det är nästan minuten långsammare än vad jag hoppas
kunna åstadkomma om drygt tre veckor. Nästa avstämning skall bli den 12e, så då
får vi se vad som hänt under dessa veckor.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Därefter är det Lidingöloppet som gäller som nästa formtest.
Efter det första försöket för tre år sedan har jag sprungit två lugna LL, där
jag gått ut ganska lugnt för att ha krafter kvar sista milen. Båda gångerna
landade jag på strax över 2:37. Jag tänkte att det är dags att komma under
åtminstone det i år. Därför skall jag lägga mina tisdagspass – tröskelträning –
på Karlbergs kuperade spår. I morgon ser jag framemot 3x3km. Förra veckan körde
jag 3x2,5km och det gick successivt bättre och bättre. Om jag kan snitta under
13minuter per intervall så skulle jag bli nöjd, men det kommer att krävas
pannben. För två veckor sedan körde jag 2x3km och då blev det 13:42/13:38 på
minst lika tuff bana. Mina 10x800m snittade jag samma vecka, på samma grusvägar
på 4:07, så det finns litet att ta av.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Planen som jag la i början av sommaren var att köra tisdagar
dessa stadigt förlängda tröskelintervaller och på varannan torsdag springa
korta intervaller – upp till 800m, och varannan springa pulserande tusingar
längs en milrunda. Fast pulserande kanske är fel ord. Varannan snabb och
varannan långsam är en bättre beskrivning.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sen ser det ut att kunna bli säsongsfinal den 10e november.
Men det får bli en senare historia.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vi ger oss inte<o:p></o:p></div>
Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1668380470340889243.post-83499056696670899742017-07-09T04:38:00.001-07:002017-07-10T02:27:37.632-07:00HöjdmeterDet blev chartersemester i år. Efter fjolåretshattande runt nordöstra USA kändes det skönt att slappa i all inclusive miljö en gång. Senaste charterresan var 1990. Då Turkiet samtidigt som Saddam Hussein invaderade Kuwait. Nu Gran Canaria. <div>Vulkanö och följaktligen gruvligt kuperat. Fast man behöver inte många minuter innan man är helt fast. </div><div>Det passar mig ganska bra med branta backar på morgonen. Extremt stel som jag är går det ändå inte fort på morgnarna. På dagarna går det väl inte undan heller men allt är relativt.</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJwx9QMIJkteVcNQXOLe8doRRgFuL-rKCdUYItHp6t11F65vLU7W5Q2P7qwcn2kc7D3kjsjarBs9x5JO_aHpE26T7BaotIpbTqethK-A-yOYjs28ddYS-opwGwAGChjS6RWx16W0128zx-/s640/blogger-image--1043454634.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJwx9QMIJkteVcNQXOLe8doRRgFuL-rKCdUYItHp6t11F65vLU7W5Q2P7qwcn2kc7D3kjsjarBs9x5JO_aHpE26T7BaotIpbTqethK-A-yOYjs28ddYS-opwGwAGChjS6RWx16W0128zx-/s640/blogger-image--1043454634.jpg"></a></div><br></div><div>På morgonen innan solen hunnit över åskammarna är temperaturen jogging-behaglig. Linne och splitshorts utan att frysa en meter. Sakta sakta går det uppför branten till starten på stigen. Den första kilometern går lätt utför ner i nästa dal. Sen en lång trappklättring och ut längs nästa ås. Nu blir det vad som brukar beskrivas som tekniskt. Eller hellre oländigt. För en asfaltsråtta olämpligt. Men det är bara att glömma de vanliga tempoövningarna och ge sig hän åt terrängen. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihbWq5eVQbWupb08Kg1PDY1S2Y2dH6VjmKpmeZjB_ARd2rI8oKHzvovhwueGIQJQCzw4kRg1mQ1y9EKWje2HB_PzXrDc3bkUrHSczhKkhvoUq_UmZScOcZoI-RvcPhjoxFRKUqOjixNNao/s640/blogger-image--1537455636.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihbWq5eVQbWupb08Kg1PDY1S2Y2dH6VjmKpmeZjB_ARd2rI8oKHzvovhwueGIQJQCzw4kRg1mQ1y9EKWje2HB_PzXrDc3bkUrHSczhKkhvoUq_UmZScOcZoI-RvcPhjoxFRKUqOjixNNao/s640/blogger-image--1537455636.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIKWDs5Z2a06PLgC0KMiRtLcD7i5ASbXIOXOvK_XGEKWOz3vnxTnehl1kWWCMWPYfMAhij7D8NlnbVqdxjnUwAPf1QS2-Hv06BSRNBhjmSSweqfRgyBYIlXCkBx5rGwJ4ujLJMaMBXan9c/s640/blogger-image-1204716398.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIKWDs5Z2a06PLgC0KMiRtLcD7i5ASbXIOXOvK_XGEKWOz3vnxTnehl1kWWCMWPYfMAhij7D8NlnbVqdxjnUwAPf1QS2-Hv06BSRNBhjmSSweqfRgyBYIlXCkBx5rGwJ4ujLJMaMBXan9c/s640/blogger-image-1204716398.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE1LGuH5f3A0DjjFNdKnp5OQDdI3K_Y2iKUchcV3H7KwnX6GcBsDIjdv9_2w8e-AN2fYLYGojTawKQ5trC6Ue0zdPUibfx1q86JGoLUYkDuCGjqpvledFYktAUFq43AZ5aVssE0gUY60wV/s640/blogger-image--18518409.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE1LGuH5f3A0DjjFNdKnp5OQDdI3K_Y2iKUchcV3H7KwnX6GcBsDIjdv9_2w8e-AN2fYLYGojTawKQ5trC6Ue0zdPUibfx1q86JGoLUYkDuCGjqpvledFYktAUFq43AZ5aVssE0gUY60wV/s640/blogger-image--18518409.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4BxFevzzTOb_g32x91xifCE2ZZtwWozeCOpTAYwrq_OTCKoTbAiAwoeGBSTeONLtOvAYsrZ8zWGTQ76XlKMA11LJ4bIpRXuYwBx6SSOO1_eOqkGORZOBSKLvV05t-nsHsnRemhdoDQEGG/s640/blogger-image-288724453.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4BxFevzzTOb_g32x91xifCE2ZZtwWozeCOpTAYwrq_OTCKoTbAiAwoeGBSTeONLtOvAYsrZ8zWGTQ76XlKMA11LJ4bIpRXuYwBx6SSOO1_eOqkGORZOBSKLvV05t-nsHsnRemhdoDQEGG/s640/blogger-image-288724453.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Z3P85VjeTuwrqucVp3VzLFENz0HNJCjvLI8CLDX29o8OLV-ngJzIZ-qOjAjkwYlKrsAIu0c-5tm0ADoKxkRa6w7TRfSQILmwNtoI70-42elskLZwqDpByx17E7i0jxDu8R4jDq6l6Wuk/s640/blogger-image--1701840098.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Z3P85VjeTuwrqucVp3VzLFENz0HNJCjvLI8CLDX29o8OLV-ngJzIZ-qOjAjkwYlKrsAIu0c-5tm0ADoKxkRa6w7TRfSQILmwNtoI70-42elskLZwqDpByx17E7i0jxDu8R4jDq6l6Wuk/s640/blogger-image--1701840098.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxQGdeyntTW3JMPFVx6Z1ZhunXcHF2y95MhIowvo5JpyTPzDgH6rue3ATa983AtR3Co05avrLSlFJg6T0D1qMhIrXYOGqsYnsnNJASPBed3GmiE2GvmHEDAO431PY30-9o1fYhI6_NLLyO/s640/blogger-image--186658338.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxQGdeyntTW3JMPFVx6Z1ZhunXcHF2y95MhIowvo5JpyTPzDgH6rue3ATa983AtR3Co05avrLSlFJg6T0D1qMhIrXYOGqsYnsnNJASPBed3GmiE2GvmHEDAO431PY30-9o1fYhI6_NLLyO/s640/blogger-image--186658338.jpg"></a></div>Hoppas att det skall bli en rundtur, men stigen fortsätter inåt landet. Åsen intill ligger inom förargligt kort räckhåll men med rullgrus och branter är det inget man ger sig utför. </div><div>Till slut lägger jag en sten på ett röse och vänder tillbaka. Inser att nästan varje steg nu bär utför och att det inte är så mycket lättare. Smäller i knät i en utstickande sten, men bortsett från initial smärta och visst blodvite går det fort över. Ner kommer jag men det är en ås till att korsa. Den stigen är dock flackare och snällare. </div><div><br></div><div>Tog paus från morgonlöpningen idag tänkte prova att springa i litet värme idag istället. </div><div>Vi ger oss inte</div>Urban2014runhttp://www.blogger.com/profile/05167297800957354741noreply@blogger.com0