Lång pass längs Roslagsbanan

Efter att ha fått en bra men kort genomkörare i lördags såg jag fram emot ett rejält långpass igår, söndag. Men det var en del som skulle fixas och ordnas och plötsligt var klockan sex. Jag lämnade över avslutningen av renskavsgrytan till hustrun och stack ut. Men jag kände direkt att något var fel, magen sa ifrån, så jag vände snopen hem. Nytt kort rekord på 1,5km. 

Idag hade jag tid hos tandläkaren redan vid sju, för att sedan återuppta gårdagens påbörjade måleriarbete. 

Efter lunch skulle färgen torka och resten av familjen var ute så då klädde jag om för en tur ut i solen. 

Jag bestämde mig för samma sträckning som dagen innan julafton, men med målet att springa en timma ut och en hem. 

Det kändes segt från start och onda tankar kom direkt med önskan om att bryta och vända hem. Det gick ju att bryta igår. Nå efter ett par kilometer började det kännas bättre och jag kom in i långpasslunken. Efter hand kändes det allt bättre och jag kunde öka tempot något. Kröp ner mot fem minuterstempo. Skogsvägen mellan Täljöstation och Rydbo är lagom kuperad på ett sånt sätt att man kan ta i uppför och sedan vila på platån och nedför. Det blir aldrig så där tempoknäckande som andra milen på Lidingö. Efter Rydbo kommer man ut på asfalten förbi stenkrossen och sen ut mot Arninge industriområde.  Timman passerades precis vid viadukten under E18.  Där vände jag och ökade tempot. Hem tog jag en alternativ sväng och fick totalt 22,6km på strax under 2timmar. Under hemvägen kände jag att det drog litet oroväckande i baksidan vänster lår, men när jag ökade tempot de sista kilometrarna ner mot 4:40 så försvann det. Fick pusta en god stund hemma, och var skönt trött hela kvällen. Kanske tog jag i litet väl mycket för att vara första långpasset, men det var det värt. 

Vi ger oss inte.