Eftersom det är den 28e Juni är det årsdag. Denna dag för nu 9 år sedan bestämde jag mig för att börja springa "på allvar". Det jag menade då, var att skaffa mig en god grund kondition. Ganska snart hamnade milen i fokus, och målet blev att komma ner under 40minuter. Det har jag inte gjort hittills, och som det ser ut nu, lär jag inte göra det heller. Möjligheten finns säkert fortfarande, men inte suget. Premiärmilen 2014 där jag missade gränsen med 17 sekunder ser ut att bli mitt rekord.
Märkligt med sådan där gränser man sätter upp, jag hade egentligen ingen aning om hur ambitiöst det skulle vara. I mitt tycke skall en målsättning vara lagom inspirerande och utmanande. Sen får man naturligtvis efter hand justera, om det visar sig vara rent önsketänkande (som maran under 3timmar...).
Just nu lider jag i värmen. Har otroligt svårt att acklimatisera mig. Att jag dessutom just gett blod, gör att det är extra tungt. För bara några år sedan kunde jag utan problem springa fem-sju mil i veckan, och 250mil om året. I år har jag satt som mål att nå 200. Det betyder ju ett snitt på 165km i månaden ungefär och just nu, ligger jag en bit före det målet, men inte så mycket att jag kan ta det lugnt. Halvårspasseringen blir nog 115-120mil. Men om värmen håller i sig, så hjälper inte ens den nu förestående semestern (en veckas jobb kvar).
Nå, målet är att springa nästa års STockholm marathon på en tid ner mot det som jag gjorde före några år sedan - De fem första hamnade alla mellan 3:28 och 3:40. Idag en omöjlighet, men om jag kommer igång med långpassen så brukar det mesta ge sig.
Jag ger mig inte!
Vi ger oss inte!
Dagboksanteckningar om mina löppass med inriktning på Stockholm marathon. För att det är kul. Vi ger oss inte.
