lördag 31 oktober 2015

Ytterligare en vecka i gymmets värld

Även denna vecka har jag hållit mig ifrån löpning. Foten känns bättre och bättre, och jag har inte ont de första stegen på morgonen. Jag kan gå relativt fort utan att halta. 
Jag har fortsatt med aktivitet på gymmet, och utvecklat mig något, men tar det pö om pö. Framför allt är det crosstrainer och roddmaskin som jag kör. Efter att ha testat ett nytt gym, på badhuset, inser jag att de maskiner vi har på jobbet nog är främst litet dyrare hemgymsapparater. Inte de robusta maskinerna som fanns på gårdagens gym, stor stadig maskin som inte roterar och hoppar, och bättre inställning.
På jobbets cross-t är det hastigheten i km/h som syns. Igår kadens. Den naturliga blev 100. Tror jag snittade runt 98, även om min anteckning står 92. Tror att jag minns fel siffra. På jobbet har jag kört 15/25. Ca 40min i 11km/h. Igår blev det 10 min 16/25, sen 10min 19, 5m 16 och 5 21. Sen 7,5min rodd. Har legat kring 200. I tisdags på jobbet 209, igår 203. Var tungt. Tror att jag har ett virus i kroppen, för vilopulsen har varit ordentligt förhöjd idag, och har fulla bihålor. Nu blir det helvila några dagar. Inte ens trädgårdsgymmet. De flesta löv är dock på plats nu :-)
Har jobbat en del med tyngder, men inga fria vikter. Mest bencurl och liknande. Sen har jag kört en del balans övningar ala dykaren på ett ben. Utfall framåt och bakåt. Tåhävningar och step up funkar dock inte bra ännu. Har blivit litet stel i hälar och vader. Sen känns magen stor och tung och skvalpig. Men när jag får fart på rodden så...
Vad gäller skadan så är jag nu övertygad om att det är rester efter Vibymarathon. Jag gick på för hårt för fort, och den snedbelastning som jag fick där har stressats på av minback löpning. Jag hade ont veckorna innan Lidingöloppet, på precis samma sätt som nu, fast då gick det tillbaka så pass att LL gick bra. Sen var det de två hårda löpen i Frankrike i Adiosen som knäckte foten. 
Ganska onödigt egentligen, men det var rolig träning och den enda tävling jag missar är Vintermarathon. Fast det gör mig inte så mycket. Jag intalar mig att det är jättekul på gymmet och att när december kommer och det är dags att dra igång nästa Stockholm marathon träning är jag mer taggad än tidigare. En dryg månads vila från hård löpträning är nog jättebäst.
Vi ger oss inte.

måndag 26 oktober 2015

Höst i träningen

I lördags morse när jag steg upp kändes det konstigt i foten. Rättare sagt, det kändes ingenting speciellt. Ett första tecken på att det är på rätt väg.
Körde sedan ett stenhårt 90minuterspass med lövkrattan i trädgården. Bra för flåset och milt mot foten. Vilade resten av dagen innan jag på kvällen snörde på mig löparskorna och gick ut i trädgården. Ville känna om morgonens känsla var en illusion. Den var det. Så igår morse när jag steg upp var det åter med den trista ömmande känslan kring och under yttre fotknölen. 
Resten av dagen innebar lätt promenerande. Kändes fortsatt ömt och irriterat på kvällen. Två veckor utan löpning. Det blev alltså tidigarelagd säsongsuppehåll. 

Vila ska vi inte tala om. Det blev många timmar i gymmet förra veckan. 
I snitt 45 minuters bekantskap med cykel, rodd, crosstrainer och stakmaskin. Blev både svettig och trött samt fick bra träningsvärk. Om och när jag återuppstår i löparskorna ska det vara som stadigare och starkare löpare.
 
Med litet perspektiv på skadan så är det väl så att den inte kunnat inträffa vid en bättre tidpunkt. Även om jag gärna sprungit vintermarathon så inser jag att det nog blivit litet för stressigt i år. Omställningen på hemmaplan där äldsta dottern flugit ut, gör att det blir mer för mig att rodda. Sen lägger svärfars bortgång litet sordin på stämningen, så det blir bra det här. 
Idag blev det en timma på gym-maskinerna. Först 7,5minuter rodd snitt 180watt, men de sista fem minuterna runt 210. Bygger på litet i taget. Sen gungade jag loss 42 minuter på crosstrainern15/25 under 37minuter, slutpuls 150. Sen 5minuter på nivå 18, slutpuls>170. Det gick fort! Avslutade sedan med ett par minuters ryck i stakmaskinen. Egentligen var jag för trött för att få effektiva rörelser så jag la ner det. 
Avslutade med strech och lätt jogg på gymnastiksalsgolvet. Det kändes bra. Men jag ska inte springa än. Måste hålla igen ett tag till. 
Har börjat kika på en utlandsmara. Sen ett par år tillbaka startar Treviso marathon i min gamla hemstad Conegliano. Om min träning kommer igång i december tänker jag försöka ta den (1:a helgen i mars tror jag). Annars kanske en halvmara i New York och hälsa på dottern. 

Först drömma om att bli frisk och hel och sedan bli det. 

Vi ger oss itr

söndag 18 oktober 2015

Trasigt

En kärv vecka till ända. Jag har ställt skorna på hyllan. Jag har skaffat mig en spricka eller stressfraktur i foten. Det som jag fram till i måndags trodde var en sträckning i foten pga instabila lättviktsskor har visat sig vara värre. Jag haltar och kan inte lyfta foten ordentligt. Lindad går det braatt gå, men nu är det löpvila och som det ser ut, ingen vintermara. 
Men det får vara som det är med det. Jag får alternativ träna och jobba i gymmet så svettig skall man bli.

Allt bleknar dock vid sidan av svärfars bortgång. Han var nästan 80, men sjuk sen länge. Märkligt att det blev nästan på dagen ett år efter pappas död. Svärfar var aldrig någon idrottsman, däremot älskade han fotboll, och hade i sin ungdom fastnat för Birmingham. Birmingham? Hm. Gult och blått i alla fall.

Höstvila nu i alla fall.

Vi ger oss inte

lördag 3 oktober 2015

Nystart mot nästa mara.

Så har en vecka gått sen Lidingöloppet. Har varit en vecka med mest distans och löpning till och från jobbet. Har provat en del alternativa vägar och därmed sprungit litet vilse. 
I söndags vilade jag från löpningen, men liksom efter Viby var benen i hyfsat god form. Låren kändes som vanligt. Vaderna var litet trötta. Den enda riktiga ömheten har känts i smalbenets framsida. Det har å andra sidan känts hela veckan, och först idag som det lugnats sig. Däremot har det inte stört löpningen.
Öppnade veckan med standard passet runt Runö park. Knappt 12km i 5:13 tempo på fastande mage. Fortfarande tajt i vaderna men det släppte litet längs vägen.
I tisdags var det dags för en tur från tåget i Mörby, fick sällskap i 500m av en annan transportlöpare. Men det var bara helt kort. Därefter var det dags för massage. Min gamla favorit slutade i fjol, och sen dess har jag inte varit iväg. Hade egentligen tänkt mig en sväng på måndagen, men då blev jag tvungen att ändra planerna. Vaderna tyckte det var bra, i övrigt så där.
Veckans enda mer avancerade fartpass kom i onsdags då jag åter körde 2x10 min tröskel på Krillan, ca 4:10 tempo. Ungefär 100s per varv. Egentligen borde jag ha hängt på kollegorna som körde ett W. 1600/800/1600/800/1600 med en minuts ståvila. 3:40/3:20 tempo dock litet för mastigt för mig den dagen. Jag körde 400m joggvila mellan, och resultatet är jag riktigt nöjd med. 
I torsdags trasslade jag mig fram genom Karolinska och ut mot Hagaparken upp till Järvakrog och så via Bergshamra och Danderydssjukhus till Mörbystation. Fick jaga på en del de sista kilometrarna, vilket medresenärerna fick lida av. Tyvärr hade de kortat av tåget, så jag fick stå i mittgången och eftersvettas. Kändes sådär. Att springa från är bättre än till tåget.
Igår ny morgonlöpning men från universitetet. Ingen minnesvärd runda. Trassligt att hitta vägen.
Idag hade jag tänkt köra mitt vanliga backpass, men igårkväll kände jag små förkylningssymptom. Även idag lätt diffusa känningar mest i näsa och bihålor, men kände inget på sonens innebandyuppvärmning. Vilar dock idag, och om det känns ok tar jag ett långpass i morgon bitti. Siktar på 28km ungefär. Vi får se hur kroppen känns med ytterligare en natts sömn. Vill inte sabba inför Vintermarathon, men långpass behövs! Hittills 50km denna vecka. Bra start!
Vi ger oss inte!