torsdag 17 juli 2014

Semesterbehov

Idag var det sista arbetsdagen innan semestern. Jag är redo för semester nu. Det har varit ett bra jobbår och ett brs träningsår hittills, men just på slutet har jag känt att det kommit grus i träningsmaskineriet åtminstone. 
Nå, delvis beror det på småskador och delvis på värmen. Jag är ganska ovan vid att springa när det är över tjugo grader. Nu ska vi semestra en tid i ännu varmare klimat, runt 35 grader räknar jag med. Ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på det. 

Idag joggade jag upp till hackstaspåret där jag hade tid för två varv på två och en halvan. På min telefon mäter GPSen ibland upp 2km men oftast kortare. Visserligen är det kuperat och visserligen går spåret i krokar till höger och vänster, men jag undrar ändå om det inte är en glädjemätt bana. 
Hur som helst gick det inte fort idag. Första varvet en sekund snabbare än andra med en total snittfart om 5:05. Fast det kändes inte så långsamt. Särskilt som jag på båda varven fick 20s snabbare första halva. 
Jobbigt var det och hemjoggen sedan gick i snigelfart.  
Väl hemma blev det middag och avslutande packning. Taxin är beställd till 3:30 imorgon (sic!). Fast sen får man väl sova på flyget. 
Vi ger oss inte. 

onsdag 16 juli 2014

Intervall del2 med sargrensning

Det blev ju inget fullt intervallpass igår, så jag beslöt fylla ut det på lunchen idag. Men jag hade ingen lust att köra för hårt, efterom jag tänker mig ett tröskelpass imorgon. Därefter vidtar semester, och då är det osäkert vilken typ av hårdkörning man kan tänkas få. 

Idag när jag kom ner till IP så hade man bestämt sig för att rensa bort ogräs längs innersargen. Sommarjobbarna slängde ner redskapen så de täckte de två innersta banorna och sedan satte de sig på banan och pillade. Efter gårdagens samtal, tyckte jag att detvar ett lovvärt initiativ, men jag frågade om de verkligen behövde låt grejerna ligga överallt? Jag fick en sur blick, men redskapen flyttade de på. Jag joggade runt för att bli ordentligt varm, och ökade tempot i några korta ruscher. Efter tre varv bestämde jag att nu är det dags. Då kom det in ett par som bestämt sig för att joggainnervarvet. Jaja, jag är inte så snabb så det får väl gå.
Kändes bättre idag, men inte toppen. Skavsåret ömmar, och även om det känns mindre när jag springer än går, så blir fotisättningen inte naturlig. Men första kilometern gick på 3:52. Men den var aningens ansträngd. Beslöt att gå tillbaka till gårdagens tempo. De följande blev 4:02, 4:04 och 4:03. Jag är tillbaka i januari känns det som och behöver draghjälp för att pressa ner tiderna. Igår var där ett par snabba killar som låg i 3:20, det hade väl inte hjälpt så mycket idag, men mer än joggarna idag.

Nu, några timmar senare känns passet inte alls, nästan ogjort. Kanske skulle ha kört ett par varv till? Nä, det var för varmt. Nu hoppas jag att jag kan få skavet läkt under semestern, så att det går att trampa på ordentligt. 
Vi ger oss inte.

tisdag 15 juli 2014

Intervallsnack

Jag har ett skavsår som inte vill läka. Det sitter precis under den högra lilltån, och smärtar för varje steg jag tar. Det funkar att springa, konstigt nog, men inte att gå normalt. Bäst är att gå nerför en trappa. Tyvärr räcker inte det så långt.
I morse tyckte jag att det kändes bra, så jag bestämde mig för att ta mig ut och köra några tusingar. Hade tänkt mig typ 8 stycken. Visste inte riktigt var kroppen stod, det är ett tag sedan jag körde riktigt hårt. Jag hoppades kunna ligga i 90' varv, 3:45, men redan under uppvärmningen förstod jag att det inte var att tänka på. Inte på långa vägar.
Jag var stel och kall när jag joggade ut från jobbet, ner mot Karlbergskanalen. Garminklockan ville inte hitta satelliterna. Efter en längre promenad så kunde jag sätta igång och jogga litet, men oj vad trögt det gick. Det fanns en rädsla att det skulle göra ont i tårna, eller att någonting skulle gå sönder, så jag trodde nästan att jag skulle ge upp. Ont i magen hade jag också, men det släppte samtidigt som solen tittade fram.
Efter ett par kilometers uppjogg nådde jag Kristinebergs iidrottsplats, f.ö. Stockholms näst äldsta. Jag var inte ensam där, det var en tjej som körde någon form av snabba intervaller. Hon sprang förbi mig flera gånger under mina inledande varv. Precis innan jag skulle sätta igång, dök det upp en kille som körde korta ruscher, om 100 el 200m. Jag bestämde mig för att lägga mig på bana 4. Öppnade i litet för makligt tempo, och dansade i mål på 4:10. En evighet från den tänkta farten. Gåvila en minut och sedan 4:03. Och 4, och 4 igen. När jag var ute på den 4e kilometern kom den äldre mannen in på stadion och började med sina uppvärmningsvarv. När jag gick i mål på på fyran, väntade han in mig, fångade upp mig, och jag såg direkt att här finns det mycket att säga, så det var bara att bita i det sura äpplet och inse att det blir nog inga fler intervaller idag. Ja, ja, visst hade jag kunnat strunta i honom, men jag har sett honom flera gånger här, så jag var ganska nyfiken på honom. 
45 minuter lät jag honom hållas, och då hade jag fått hela hans faktiska eller drömda livshistoria, plus historien om Kristinebergs IP, och hur det är med politiker, och mycket annat. Det skulle räcka till många blogginlägg hans historier. Tyvärr så hade jag ett möte, så jag var tvungen att avbryta honom och jogga tillbaka till jobbet. 
Resten av tusingarna får vi ta vid tillfälle. Imorgon är han kanske med sin brasilianske polare, eller köper den viktiga boken "A Critique of Pure Tolerance" av Herbert Marcuse mfl.
Ja, så kan en dag med intervaller på schemat se ut.

söndag 13 juli 2014

Söndagspass runt Garnsviken

Det var molnigt med risk för regn och svag ostlig vind när jag travade iväg. Tänkte mig en 28km tur och då är den kuperade rundan runt Garnsviken fin. Hade laddat vätskebältet med en halv liter vatten, vilket var optimistiskt, men jag hade ingen lust att ta med ryggsäcken idag.
Det gick fint redan från start, kunde hålla det ganska avslappnat runt 4:40-4:50. Inte mycket folk ute, och inga andra joggare. Folk är väl ute till sjöss kan man tro. Längs kanalen fick jag ont i magen och efter fem kilometer fick jag stiga ut i snåren.
Sen bar det ut på Sjöbergsvägen, som är lagom pittoresk, med sin blandning av gamla ekhagat, soldattorp, hästgårdar och sommarstugor. Sommarstugor som blivit härligt brackiga åretruntboenden ibland. Sen finns det en del tomter med bilar också. Som har sett sina bästa dagar. En bra sträcka att filosofera längs med helt enkelt.

Efter att ha tomtat fram i en timma når man Brottby, där man först imponeras av den gamla kyrkoruinen, och sedan, tja. Sedan får man jogga längs den gamla Norrtäljevägen, och då kommer man strax till Össeby-Garn kyrka som är hel. Här finns en del gamla fina gårdar med brukskänsla. 
Efter detta kommer man till ett parti med branta långa backar, blandat med några korta knixar. Här är vägen mera rak och relativt trafikerad. Den längsta backe, hakungebacken, är bortåt kilometern lång. Men när man väl klättrat upp, vilket jag idag gjorde gåendes när jag drack min andra lilla flaska, har man en lång utförslöpa förbi avfarten till Österåkersanstalten och sedan Österåkers kyrka.
Sen blev jag ganska seg, och funderade på att göra ett vätskestopp på någon mack, men bet ihop och segade mig hem, via ett par halvdana halvtorra hallonbestånd.
En bra och fin långrunda, som lätt kan byggas på med ytterligare svängar för att få 30+ sträckor.

Summa, skönt att kunna pricka av sommarens första riktiga långrunda. Efter rejäl vätskepåfyllning cyklade jag och några av barnen ner till vattnet och tog ett kortare dopp. Bra laddning inför kvällens fotbollsfinal!
Vi ger oss inte.

lördag 12 juli 2014

En tur till staterna och ett par nya skor

Jag har sett att flera bloggar på sistone talat om hur det är att springa när det är varmt. Själv har jag denna vecka varit i North Carolina, och har det något litet varmare och kanske framför allt fuktigare. 

Jag har bara haft möjlighet att ge mig ut tidiga morgnar, och inte ens då har det blivit några längre sträckor. Hotellet erbjöd en cementerad prommenad stig runt en konstgjord sjö. Ett varv var ungefär 1,5km, men jag iddes aldrig köra längre än 45minuter. Det fanns tvära kurvor och svängar samt att man passerade genom några (?) uteserveringar.
Totalt kom jag kanske upp i 30km.

Det var gott om fåglar, gräsänder, svanar, vitkindade gäss och någon annan gåssläkting med flammigt rött utseende. Det fanns utställda automater med fågelmat, som man betalade tio cent för. Det hade gjort att fåglarna var oerhört tama, och det gjorde också löpningen intressant. Dels att undvika fåglarna och dels deras spillning.

Jag har inte sett särskilt många löpare i området, trots att det är nära ett större universitet, men det är ju sommar, så folk kanske är bortresta, hemförlovade? De som var ute gick istället, antingen fort eller så hade de hundar med sig. De senare dagarna var jag ute redan halv sex och då helt ensam i mörkret.

Veckans fyra rundor bestod av först 7km, sen solig eftermiddag. Hittade vid kanten av sjön en sträcka på drygt 500m som gick lätt uppför. Där körde jag tre vändor snabbt upp, och lugnt ner. Totalt 7km, helt slut, men då hade jag dessutom varit uppe i nästan ett dygn och flyttat mitt dygn sex timmar.

Fast sen sov jag bra, och hade en full dags arbete i tisdags och sov bra igen till onsdag då jag klämde in sju varv i 4:30tempo. Riktigt tufft att få det att hålla ihop i den höga luftfuktigheten. Avslutade med ett bra styrkepass ändå.

Hela veckan har jag fortsatt att plågas av skavsår under högra lilltån, som jag fick från New Balance skorna. Till Dessa två pass har jag använt pureflowskorna, och de är bredare i tåboxen, men det har varit nästan omöjligt att komma upp på framfoten.

I onsdags kom jag så iväg för att skaffa ett par nya skor, men trots besök i många butiker lyckades jag inte hitta någon av de som jag hade tänkt mig. Dessutom hade jag lovat ett par skor till ena dottern och till slut precis när vi skulle gå till bilen passerade vi en affär och där plockade jag upp ett par Go run2 från skechers. Rätt lika ett par tunna pureflow, men med en rejält snedskuren häl. De menade att det skull underlätta landning mitt på foten.

Det första försöket kom morgonen därpå, och blev väl tre varv runt sjön, men sen tröttnade jag. Ont i skavsårstån, och hungrig. Kände litet lätt värk i knät, litet löparknäkänning? Inget bra resultat av första testet.

Efter det gjorde vi en längre utflykt in i sydkarolina där vi skulle besöka både ett universitet och en fabrik.

Man får se både det ena och det andra, och en höjdpunkt var lunchen på den rökande grisen. Inte minst för att alla ens fördomar om människor i södern besannas. Nä, det var en intressant upplevelse helt enkelt.


I morse var jag ute tidigt igen och tänkte ta en längre runda, men först stoppades jag av omöjligheten att korsa vägarna, och sedan sa magen ifrån och jag fick avbryta och snabbt ta mig tillbaka till hotellet. Hade också idag ont i knät. Tror att det delvis beror på att jag inte kunnat komma upp på foten pga den ömmande tån. Den är dock på bättringsvägen, så imorgon ska jag prova hemikring.

Vi ger oss inte!

söndag 6 juli 2014

Lätt mättnandskänsla

I mellansäsongsträningen som råder nu försöker jag mest få till pass för att hålla kontinuiteten. Helst den vanliga blandningen av långa lugna och någon form av intensiv kvalitet. Men ibland är det trögt att komma igång. Den här veckan har motivationen legat på botten men jag lyckades hålla mig över 55km för tredje veckan i rad. 
Eftersom jag tävlade helgen efter maran så blev återhämtningen något rumphuggen. Sen var det blodgivning och det tar också på krafterna. Nu när jag kommit förbi det kanske det bara är hjärnan som talar om att även om musklerna är fit for fight så är det läge för litet lugn. 
Fast det var ungefär en kvart i fredags morse som det kändes tungt. 
Sen drog jag en lugn mil runt Kungsholmen. 

Igår en inspirerad fartlek på vanliga milrundan och idag 18km längs den renoverade Roslagsbanan. 

Nu sitter jag på grönan och inväntar några ur den yngre generationen för att få åka hem efter heldag. 
Nästa vecka tänkte jag köra igång med LL träning. Fast vi får se vad det kan bli. 

Vi ger oss inte. 

fredag 4 juli 2014

Sällskap och gamla stenar

Idag var motivationen i botten under den inledande delen av morgonjoggen. Egentligen borde allt ha varit perfekt. Jag vaknade utsövd, kunde ta bil till jobbet, solen sken och det var sommarskönt ute med lätt bris på Kungsholmen. 
Jag kände direkt att det var tungt. Fötterna ville inte hålla uppe mig. Landade hårt och dunkande på varje steg. Kände också av magen, helt enkelt var det bara fel på allt. Hamnade i funderingar kring löpningen, jag kanske lägger ner den hårda träningen och satsar på att hålla igång några gånger i veckan.
I tisdags såg jag några gamla gubbar som inte hade lika tunga steg. 

Efter tre knappa kilometrar kom jag förbi en möjlighet att lätta på delar av problemet. Därefter var jag ute på klipporna runt Fredhäll och möte fler stiglöpare. Efter att ha klarat av detta parti i 7minuters tempo kom jag ut på vanliga slättlöpningen. Tankarna malde på och när jag såg västerbron började jag tänka på maran och där började det vända litet. Då började jag känna mig uppvärmd och kunde trampa på ordentligt, även om det inte gick fort. Det lustiga när jag tittar på medeltempot så ligger samtliga kilometrar under första halvan på 5min/km. Andningsmässigt är det över huvudtaget ingen ansträngning, bara benen som är så sega, trots nästan tre dygns vila. 

I tisdags beställde kollegan söder runt i 4:30fart. Han fick leda första delen österut från västerbron. 4:40-4:50. På sydsidan tänkte jag att nu får jag gå upp och dra litet så vi kommer upp i fart. Strax blev vi omsprungna av en snabblöpare. Jag hakade på för att kolla av tempot. 3:40. Litet för snabbt. När han stannade fortsatte vi och jag saktade in för att låta kollegan komma i kappa. Kilometertiderna segade sig ner ett par sekunder i taget mot 4:20. Vände runt Hornstull och upp på västerbron med 4:32 i snitt. Lagom ansträngande utan att man blev helt slut. 

Efter halva rundan när jag nådde stadshuset och vände hemåt kom en kille ikapp och sprang om mig. Han hade rejält ansträngd andning så jag la mig bakom och tassade med. Men jag kände att det var litet taskigt att bara glida med så jag steg ut och ökade frekvensen litet och äntligen kunde jag trampa iväg. Blev ingen direkt jättestor farthöjning men ville springa obehindrat. Nu växte självförtroendet när jag kände att det gick lätt att höja tempot. Om han hängt på hade jag haft mycket att ge. 

Från att ha tyckt illa om att springa med andra har jag nu ändrat mig. Det ger definitivt mer att ha sällskap när man springer. 

Igår stack jag och småkillarna ner till konstgräset. Storebror kände sig förfördelad efter en stund och drog hem. Vi som blev kvar tog ett varv på konstgräset. Efter ett knappt halvt varv ville han stanna men jag tjatade att vi kör först tillbaka till bollen. Jag förlorade. 

Dagens runda hamnade på plats 129 av 10-15km rundor enligt min runkeeper. Men mentalt var det en seger. 
Matchande tröja och skor. 

55km per vecka sista tiden. Saknar 28km denna vecka men det kan det säkert bli. Nästa vecka ska jag dra igång LL träning. Hittat ett program på jogg som ser ok ut. Runt 65km per vecka. Fast det blir knepig start då jag ska på jobbresa må-lö. Vi får se. 
Vi ger oss inte. 

I