lördag 26 september 2015

Lidingöloppet 2015

Jag hade inte tänkt springa LL30 i år. Senast för någon vecka sedan skrev jag det. Men sen kom en kollega och sa att han kände sig för otränad och gav mig platsen.
Jag har drömt om loppet efter förra årets debut, och därför var jag i valet och kvalet över hur jag skulle lägga upp det i år. Det behövde jag aldrig göra det skedde av sig själv. Kom i mål fyra minuter snabbare i år, 2:37:12. Ingen tid att jaga upp sig över, men det var ett intressant lopp.

Ifjol gick jag på för hårt. Jag hade noll kilometers kuperad träning, och få långpass. Sista biten från Grönsta tog nästan en timme. Krampkänning och slut på energi gjorde slutdelen till en mardröm. Jag minns att jag svor och var ilsk en stund innan jag gav upp när jag insett varför det blev som det blev.

Idag kändes det bra i kroppen. Foten var tillbaka, och det enda som var litet oroande var litet snuva i näsan, men jag kände efter ordentligt, och allt annat svarade ja och ok vid förfrågan. Jag åkte i ganska god tid till Lidingövallen. Eftersom jag hämtat ut lappen igår, så satt jag länge och väntade. Två besök i de blå båsen. Det sista efter 45minuters köande. Sen promenerade jag lugnt bort till Koltorp och drog av överdragen. Shorts, knästrumpor och tshirt blev det idag. Ångrade tshirten tidigt och önskade att jag valt linnet som låg kvar på Lidingövallen.

Vid starten fokuserade jag på att ta det lugnt. Litet för mycket fokus på det gjorde att jag låg 4800 vid första passering. 6:25. 1 minut långsammare än förra året. Jag har ju inte heller i år sprungit så många långpass, varför jag där och då bestämde dagens taktik. Hålla miltempot runt 53min på de två första och därefter köra på. Mentalt ställde jag om från tävling till långpass. Det var så trångt att jag inte behövde tvinga ner tempot det minsta. Det rullade på i ganska belkväm långpassfart fram mot Lidingövallen. Där är några flackare bitar där jag släppte litet på bromsen, men så snart kuperingen ökade lugnade jag ner tempot. Jag kände dock inte att jag hade full kontroll - jag var livrädd för kramp och höll igen.

Det var varmt, och tufft, men blev aldrig slitigt. Vid Hustegaholm klämde jag en energigel och kände snabbt att den tog. Dessförinnan hade jag testat att dricka sportdryck, men det satte fart på magen direkt. Backpartiet kring Bosön minns jag inget av fjolåret, men i år gick det lätt rakt igenom. Nu efteråt är det vaderna som är trötta. Låren känns bra rakt igenom. Jag trippade uppför och bromsade inte nerför. Där kändes det som om jag började närma mig full kontroll. 

När man närmar sig Grönsta är det en vägpassering och där klämde jag en energidryck. Den hade jag både på halvmaran och sommarens båda maror. Framme vid Grönsta hade jag helt annan känsla än ifjol. Jag låg nu nästan sju minuter efter! Då började jag gå i backarna, nu kunde jag trippa på lätta fötter. 
Mellan Hustegaholm och Grönsta tog jag 400platser. Eftersom det kommer snabbare före och efter så är det klart att jag inte fysiskt passerade alla, men känslan var att jag sprang om fler än jag blev omsprungen av efter 5km ungefär, dvs då fältet drogs ut.

Efter 14km passerade jag en kollega som startat tio minuter tidigare. Det var den enda jag kände som jag såg så långt.

Grönstabacken är tung. Hörde två killar diskutera den. Den ena frågade om resten av vägen ser ut så här och den andra svarade ja. Jag vet inte, men nu kickade geldrycken in och jag sprang, utan problem upp trippande och nerför tullade jag. Det kändes så härligt. Abborrbacken är lång och seg, och det är flera småstogningar men jag bara sprang på. I vänsterfil hela tiden. Tripp uppför rull nerför. Några enstaka feltramp, men inga snubbel eller stortå smällar som förra året. Bra skoval tror jag. Saucony Ride 7. Glöm aldrig det.

Efter abborren kom den härliga nerförskörningen där jag släppte på ner mot Colgateburen i parken. Härlig känsla. Tassade på lätt uppför. Knackade snickarn på axeln en bit innan 3 skylten. Sprang vidare mot Riddar Katos borg. Rullade över gärdet mot Karinsbacke. Mindes ambulansen ifjol och promenaden uppför. Kom ihåg de irriterande motluten efter Karin, men sprang vidare. Jag sprang inte fort, strax under femtempo men då alla andra sackade kändes det som jag flög fram. Mellan Grönsta och mål plockade jag nästan 1100placeringar. 2870 imål är inget att yvas över men 500 upp från sist. 

I mål är jag inte särskilt utpumpad. Drack vatten och cola. Åt några småbullar. Drack en öl, och hämtade överdragen. Gick bort till Lidingövallen där jag först besökte ett blått bås, för att kolla... Sen in och duscha. Typ iskallt, men skönt att få bort saltavlagringar och gelkladd. 

Sen buss, tub och tåg hem. Till grytan och laga köttfärssås och spaghetti. Till vilket man fick först en punk och sen en hardcore. Sen lagade jag till söndagens långkok och körde in den i ugnen.

Nu blir det vila och kanske en kort genomblödare i morgon. Sen, vidare mot Vintermarathon. Då ska det springas fortare och sättas rekord.

Vi ger oss inte!

söndag 20 september 2015

Orolig löparvecka och ändrade tävlingsplaner

Så är ytterligare en träningsvecka till ända. En litet orolig vecka, då jag dels besvärats av foten och dels rest. Dessutom har jag planerat in ett hårt träningspass nästa lördag
Under förra lördagens intervallpass hände något. Det var inget distinkt felsteg eller vrickning, men jag måste ha sprungit annorlunda med högerfoten för den har varit alldeles ur slag veckan som gått. Det kom smygande, liksom mina löparskador tenderar att göra. Därför kunde jag springa ett långpass förra söndagen. Dumt gjort, men det kändes ok då. Bara trötta ben. På måndagen undrade folk varför jag haltade och sen dubbeldumt sprang jag på löpband. Nåväl, nu söndag lunch känns det som om det är på rätt väg.  
I onsdags - torsdags besökte jag Skåne. Det blev bara ett morgonpass längs stranden i Helsingborg. Just då var jag glad att jag inte anmälde mig till maran härom veckan. Så stark är jag inte att jag kunnat ge mig på den banan. 
På grund av fot och resa blev det sisådär med veckans fartpass. I tisdags lunkade jag 2x2 långsamma kilometrar runt Karlberg innan jag tog i ordentligt på kilometerspåret. Det landade på 4:01 vilket var ett gott tecken. 
I fredags tillbaka på Karlberg och en strukturerad fartlek som bestod av först 1km i 3:45 fart sen 5x 20/10 max och joggvila följt av 1min joggvila. Allt detta repeterades 4gånger vilket blev 8km på Karlbergs blå bana. Tufft pass efter vilket man bara vill sova, men än återstod jobbtimmar. 
Efter att ha vilat mig igenom större delen av lördagen blev det knappt 12km tungt ut lätt hem på Runö parkmilen. 
Sen vaknade jag vid sex i morse och drog på shorts skor och lång tshirt och sprang Rydbo tur och retur vilket också det var jobbigt på vägen ut med stela ben och stel fotled. Ut tog det drygt 53minuter och hem knappt 50 men då är hemvägen drygt 1km längre. Foten verkade fungera bättre och bättre ju längre det gick och nu har jag fortsatt med diverse trädgårdssysslor som gräsklippning utan att få ont. Bra. Skönt. 
Så var det nästa veckas träningspass. Jag fick överta en kollegas plats på Lidingöloppet. Startgrupp fyra. 
Ifjol hade jag ingen specifik träning och en viss övertro på min egen förmåga. I jämförelse med ifjol har jag sprungit 30% mer under sommaren och även fått in en del kuperat, men jag är ännu inte vän med utförslöpning. Om jag en gång ska satsa på detta lopp är det utför jag skall bli bättre på liksom utöka antalet långpass. Hade svårt att motivera mig under juli när målet bara var 19:30 på 5km. Jag hade inte tänkt någon lång tävling och nu plötsligt har jag två inplanerade. Ja ja. Jag kommer att köra litet smartare än ifjol och hoppas slippa krampen i år, då bör 2:30 vara ett okej mål. Att starta i ett bakre startled är väl positivt då kanske man inte dras med i tufft tempo från start. Nå. Jag minns inte att jag svor och hatade loppet efter passering Grönsta. Sista milen var den verkligen så plågsam? Äh. Jag minns att jag var fräsch när jag joggade i mål och highfivade familjen. I år ska jag vara tröttast i mål. Inte vid 20km. 
Vi ger oss inte.   

måndag 14 september 2015

Tunnare blod tunnare tider

Tre månader har gått sen Stockholm marathon. Därmed tre månader sen blodgivning och alltså dags igen. Tur att jag inte bokat in halvmaran eller Lidingöloppet. Då hade det blivit tufft. 

En resvecka till ända, nu början på en ny. Resorna har det med sig att det blir litet stökigare med träningen. Den här gången komplicerades det av att jag inte hade egen bil. När man skall åka med någon annan kan man inte ställa samma krav på flexibilitet som när man kör själv. Fast jag har en förstående chef så jag lyckades få till några pass i värmen. 
Sprang längs en väg jag brukar när jag bor på detta hotell. Fast den här gången litet längre. Det blev två pass mitt i registret. Runt 4:30tempo. Fast egentligen var det 5km motlut uppför i 4:40 och 5km nerför i 4:20. Kändes bra då men benen var riktigt sega i lördags när jag skulle köra mina 500ingar. 
Förra veckan blev det sex stycken, men nu orkade jag bara fem. Sist höll jag det samlat ner mot 1:50. Den här gången blev snittet 1:55. Öppnade på 2:01 och fick sista på 1:50, men att det gick så mycket långsammare efter två månaders stadiga förbättring? Skönt att ha ett tydligt mått på vad blodgivning medför. Jag lämnade blod i måndags och det märktes tydligt! Därför var jag inte särskilt orolig efter denna "försämring".
Igår hade jag planerat in höstens första 25+ långpass och benen var mer än lovligt sega i början. Rullade makligt ner mot Rydbo längs det kuperade grusspåret och det var sen tack vare lutningen ner mot stenkrossen som jag kunde få in milen under timman. Under timman!  Fortsatte sedan förbi Ullnabacken och rundade några bostadsområden under uppbyggnad. Här visade klockan på 13km och nu gick det litet lättare. När jag kom till Rydbo satte jag in en fartökning. Höll upp femtempot i fyra kilometer för att få in halvmaran under två timmar, men sen var energin slut.  Visserligen är det kuperat och det var varmt ute så sammantaget inte så konstigt. Gäller att få till långpass framöver. De är viktiga. Fart finns men uthållighet måste byggas. Den begränsade tiden fram till november hoppas jag räcker till. Måste av erfarenhet upp över 30km några gånger. Eftersom det sliter så måste jag dra ner tempot och då drar tiden iväg. Vad man än gör...
Vi ger oss inte.  
Veckan summeras till 61km, mindre än de senaste veckorna men i gengäld två vilodagar. Det blir något liknande denna vecka. 

söndag 6 september 2015

Rainy days running

Snart fyra månader i sträck som man bekvämt kunnat springa i shorts. Även om juli bjöd på ganska trist väder så var det ofta perfekt ur löpsynpunkt. Igår när jag stack ut i hällregnet och skulle springa fort fick jag för mig att det var sista chansen i shorts. Fast riktigt så illa är det ju inte. Åtminstone september ut skall man väl klara av det. 
Nå, efter litet övertalning från en kollega, bestämde vi oss för att springa vintermarathon. Därmed är höstens lopp bestämt. Någon målsättning har jag inte satt upp ännu men att slå 2013 års tid på 3:28 vore inte orimligt liksom mara PB. Jag vet vad jag behöver: mycket kilometer och många långpass. Om jag får till sex längre än 25km skulle jag vara nöjd. 
Efter sista augustiveckans 84km öppnade jag september med 71km. Skillnaden bestod av en vilodag. 
Första långpasset med mål vintermarathon gick i fredags då jag sprang från Hägernäs till Kungsholmen längs Roslagsbanan och Odengatan. Hittade bra lugn känsla och fick ihop 21km i 5:06 tempo på tom mage. Väl inne på jobbet var man rejält hungrig men nöjd med löpningen. 
Förutom den rundan, tre milturer hemmavid och två snabbhetspass. 
I tisdags öppnade jag september med ett besök på krillan där jag sprang 2x6,5varv i kontrollerat tempo utan att titta på klockan under vägs. 11:15 på första och 11:14 på andra. Det blir en bit under 4:10tempo. Genomfört i lätt duggregn. Var mest orolig att jag skulle halka men det gick bra! Bra känsla hela vägen, även om jag gillar kuperat så är det skönt att springa snabbt på platten. 
Igår såg det ut att hålla upp i ösregnet så jag tänkte köra min backbana. För att ändra litet på förutsättningarna tänkte jag lägga till en ytterligare repetition. Alltså sex gånger 500m. Öppnade på 1:51 vilket kändes bra i det tilltagande regnet. 
På andra repetitionen kände jag att jag inte tryckte till så bra och därför blev det 1:55. Mitt vanliga problem att inte hitta rätta känslan. Fast det är inte helt enkelt i ösregn att hålla fokus. Eller så är det just vad det är för sen sprang jag återstående fyra på 1:49 styck. Snitt över sex stycken 1:50,5. Mycket nöjd. Snart skall alla komma under 1:50. Bara man fixar tvåan. Det kommer. 
Nu kommer två resveckor som ställer till det, men det brukar lösa sig. Idag skall jag i alla fall lämna blod.  
Vi ger oss inte!