Långpass på varvbana

Det har inte varit lätt att få till några långpass hittills i år. Tre stycken 18-22km är litet för få och litet för korta. Snö och framförallt isföret har begränsat framkomligheten på de vägar jag brukar springa långt på. Nu har visserligen töväder rått hela veckan men skuggpartier och många vägrenar är fortfarande svårforcerade. 

Igår tänkte jag ta årets första söndagsmorgonspass, men annat kom emellan, som en hel dag. Helt plötsligt var klockan halv sex. Jag stod i köket och lagade en improviserad tömma frysen-på-rester-middag då jag kände att jag inte var så hungrig. Äldsta dottern var på helgjobb så medan övriga familjen åt drog jag på mig kläderna för ett långpass. 2timmar/24km tänkte jag få ihop genom att springa hemvarvets 7km tre gånger och sedan lägga till ett kortare 5km varv. 

Det kändes litet stramt till att börja med och första varvet hade jag svårt att hitta rytmen. Strax under 37minuter varv passering. Under det första varvet sprang jag och funderade på vilken runda jag skulle ta. Tänkte ett tag variera med ett tio kilometersvarv, men jag höll mig till ursprungsplanen. Upptäckte vid varvning att klockan visade en kilometer fel. Den stod på sex kilometer. Efter två varv stod det 13 och vid sista passeringen 20. 

Under andra varvet hittade jag ett fungerande löpsteg, och varvtiden sjönk någon minut. Fast nu började jag känna av min svaga vänstersida. Har känts så bra på sistone och eftersom jag inte snedbelastat -läs sprungit på lutande asfalt- på sistone tyckte jag det kom litet oväntat. 

Det stannade med det och jag gjorde halvmaran på 1:49, några minuter långsammare än plan men skyller på underlaget. 

Sista varvet en kort femma hade jag stora problem med motivationen. Nu började energin sina och klockan närmade sig åtta. Men då bet jag ihop och intalade mig att målet idag var både att få ihop tiden ute och litet pannben. Med det fick jag tillräckligt med kraft för att springa hem där klockan stoppades på 2:15.

Vi ger oss inte

Litet om året som gick och dagens korta runda

När jag blev förkyld i våras, veckan innan Stockholm marathon hade jag lyft träningen ett par steg sedan ifjol och stabiliserat mig på en bra veckonivå. Tre av årets första månader sprang jag mer än 320km, Det blev 167mil fram till midsommar. Sen kom skavsår och värme och semester och helt plötsligt gick det mycket tyngre. Inte en månad över 250km, och med avslutning en 15mil och 11mil blev det totalt 283mil på året. Det är nytt mängdrekord, men det hade känts bättre om det fått en annan avslutning.  Jag är litet orolig nu, att det skall komma litet skador när jag börjar dra igång maraträningen på allvar.

Jag har vissa känningar från vänstersidan, och vet att jag måste töja litet mera på höftbensträckarmusklerna, men samtidigt finns det så mycket roligare saker att göra än att ligga i gymmet och sprattla. Vill man gå framåt måste man jobba för det. Det är lättare när man har ett fokuserat mål. Jag var inte tydlig nog för mig själv vad gällde ambitionerna på Lidingöloppet i höstas, och sedan blev det litet jobbigare i samband med min fars bortgång. Nu är jag dock redo för en ny säsong och hoppas att den skall vara en utveckling av fjolåret. I år hoppas jag komma upp i 300mil. Det är ju trots allt bara 8km om dagen. November och decembers totalt 3 veckor långa uppehåll på grund av förkylningar hoppas jag innebär att jag klarat av säsongens infektioner. Litet kontinuitet om jag får be!

Målen för året var jag inne på redan häromdagen, med 3:25 i Stockholm, och nu totalt 300mil på året, och dessutom vill jag ha ordentligt med långpass. Jag har tillsammans med en kollega planerat att lägga in fyra gemensamma pass under vintern, två inne i city och två ute hos mig. Minst två 25+pass i månaden borde inte vara något problem. Fast samtidigt litet disciplin vad gäller tempot. Måste kunna återhämta mig ordentligt. Idag känns det att det var länge sedan jag sprang långt och fort.

Nå, idag var semesterns sista dag, och jag tänkte först ta det lugnt idag. Efter en tur till några möbelvaruhus hade jag dock byggt upp ett sug, så det fick bli ett varv runt skäret idag igen. Fast jag drog på litet mera idag, och hade så när brutit den magiska gränsen 30min. Det blev 30:02 på klockan och 30:20 på telefonen.  Tiden är relativ. Hade väl gett milen på 43min, vilket är bra på träning. Bytte ut Sauconyskorna mot Adidas idag. Kändes rätt i snögloppet.

Vi ger oss inte

Snabbdistans efter förkylning och en del lopptankar

Min plan för året som kommer var fram till oktober att springa Nice-Cannes marathon du midi. Det vill jag fortfarande göra någon gång, men det känns inte lika angeläget längre. 

Vårens stora mål blir som de senaste åren, Stockholm marathon.  Fram tills dess är tanken att testa formen vid några kortare race, kanske premiärmilen och ännu troligare Kungsholmen Runt halvmaraton. Jag  funderade ifjol på två sjöar runt respektive något annat lopp i norrort. Dessutom hade jag velat vara med i Bore cup, men det får anstå ett tag. Årets mål är att komma under 3:25, men förhoppningen är bättre än då men det är mycket som kan hända på vägen. När jag inte fått ihop ett riktigt långpass på snart två månader känns det naturligtvis ganska långt borta. Frågan är hur kroppen kommer att svara på milhöjningen eller om decembers förkylningar är svaren. 

Efter SM så blir det Österåkersmilen. Den ligger knöligt till en knapp vecka efter och i år dessutom på fredagskvällen i stället för lördag eftermiddag.  Det borgar inte för rekordförsök men pb på loppet kanske. 

Sommaren är inte min starka sida. I bästa fall kan jag hålla igång för kontinuiteten men ifjol gick det så där med göra någonting kvalitetsliknande på semestern. 

Hur det nu blir leder fram till målsättning med höstens mara. Jag tänker eventuellt ta mig an Helsingborgsmarathon i september alternativt Göteborg eller Växjö i oktober. Blir det Helsingborg kanske Hässelbyloppet hinns med. I så fall är det kanske läge att satsa sub40 där.

Just nu håller jag på att kurera mig från decembers andra dunderförkylning. Litet lov och planerat lugn byttes mot huvudvärk och snuva. Eftersom det ingick en resa till varmare ställen med möjlighet till bra träning fanns det även plats för litet personlig besvikelse, men när förkylningen väl utvecklats är det inte så mycket att orda om. 

Idag kunde jag äntligen komma ut igen, i snålblåsten sprang jag 7km varav halva distansen i motvind och halva medvind. Fast snarast öppnade jag i medvind och avslutade i medvind. 

Jag tog i litet mer än vanligt på rundan kring skäret. Oftast springer jag den på ca 35-37minuter, men idag 32 med mersmak. Jag har bara tagit ut mig totalt en gång på denna runda vilket var helgen innan Lidingöloppet. Då var jag nere under 29,5.  Jag kände av litet stelhet i vänstersidan men nu på kvällen efter några timmars tv-tittande - ville se några program som gått under utlandsvistelsen - är det okej igen. 

Hoppas kunna få till ett långpass i morgon, det är så länge sedan sist.  

Vi ger oss inte.