måndag 22 augusti 2016

Bellmanstafetten 2016


Årets Bellmanstaffett var ett litet jubileum för min del. Femte året i rad. Tyvärr, men inte oväntat bröts dock trenden med snabbare tider. Det var dessutom den våtaste och kallaste under dessa år. Vi hade det väldigt trevligt och som lag gjorde vi en jämn och fin insats med en topphundra placering i alla fall. Eftersom klassindelningen slopats i år, kan man inte jämföra riktigt med tidigare år. För övrigt sprang vi med en delvis förändrad besättning, exakt tre minuter långsammare än i fjol.





Jag sprang för första gången sista sträckan, och precis när jag skulle ta av mig överdragen, så öppnade sig himlen totalt. Väntade ytterligare ett par minuter på att klä av mig, och sprang sedan bort mot starten, men vände in under Matkomforts lockande tälttak. Stannade under det värsta regnet, men när jag inte vågade stå kvar längre joggade jag in i startfållan. Fick inte vänta så länge, utan kollegan dök upp på utsatt tid. Alla sprang faktisk på exakt den tid som de förutspått. Vi känner våra kroppar. Efter förra veckans testlopp på 22minuter, sa jag att jag skulle sikta på under 21, med målet 20:30. Jag tryckte igång klockan (inte) och sprang iväg i full fart direkt från start. Kom direkt in i bra andning tyckte jag men det var ganska trångt med folk som sprang över hela banans bredd som vanligt. Fick bra med peppande rop från laget och svängde ut på asfalten. Nerför backen och strax skulle klockan pipa för första kilometern. Det gjorde det inte, kastade ett öga på den. Den hade inte startat. Tryckte på den vid kilometerpasseringen. Fortsatte på i bra tempo tyckte jag, och allt kändes bra, och klockan visade 3:47 vid andra kilometerpasseringen. Sen blev det tyngre även om jag tyckte att backen upp mot tre kilometerspasseringen gick bra. Litet halt i kurvan på gräset, men inga problem. Tufft med andningen dock. Kändes tungt. Kollade klockan nån gång. Den visade 13sekunder. Hade kommit åt någon knapp, så där fick jag ingen hjälp. Jag tror inte att jag sprungit fortare om jag haft korrekt tid att gå på. I tanken gick det ändå ganska bra, och sen vet man att efter hårnålen några hundra meter innan fyra kilometerspasseringen går det mest utför. Tuggade på och körde slalom mellan olika stilar. Blev passerade av några snabbspringare, och även om jag ökade för en långspurt så gick det inte speciellt fort. Varken stegfrekvensen eller andningen kunde hjälpa till. Blev omsprungen av en kille precis på bron in mot mål/varvning, sen tvärstannade han efter tidtagningsportalen, då han trodde att han gått i mål, så jag fick sidsteppa honom under spurten. Han kom skrattande i mål bakom mig när han insåg sitt misstag. Där vann vi en placering ;-)

Min klocka stannade på 16:55 över de fyra kilometer som den var på (eller 4,1?), vilket ger en första kilometer på runt 3:45, vilket nog var litet överoptimistiskt.

Konstaterade efteråt att min form är okej, men att det som brister är farten. Jag har ju varit småskadad i sommar och inte kört någon som helst kvalitetsträning. Håller just nu samma snittempo som före sommaren på milen, det är ju litet oroväckande, men ska försöka sätta ihop en plan mot Lidingö som skall göra resan litet mindre obekväm än för två år sedan.

Oavsett resultatet så är känslan efteråt att jag gav allt jag hade. Kroppen känns okej idag, men luftrören känns påverkade. Jag drack dåligt efter målgång. Synd att det inte fanns någon vattenutdelning, och en flaska bubbelvatten att dela på för fem personer är litet snålt. Får skylla mig själv att jag inte tog med vattenflaska. Men natten var jobbig och jag fick stiga upp och dricka extra.

Jag skrev det här i förra veckan, men sen glömde jag publicera. Jag tog det sedan lugnt en dag efter stafetten, och avslutade veckan med två sköna milpass i skogen på landet. Välbehövlig återhämtning på en bra bana, som blev inledningen på höstens träning.

Vi ger oss inte.

lördag 13 augusti 2016

Halvdanträning och pulsmätning

Jag känner att min träning just nu är helt ofokuserad. Den innehåller denna vecka, liksom senaste månaden blandad distans, 5-15km i lugnt tempo. Fast vad betyder det egentligen? 
När jag följer ett upplagt schema betyder distans ofta morgonjoggar, då jag springer en mil före frukost på 50-55minuter. När jag nu har semester är det ofta eftermiddagslöpning och tempot något högre. Kanske intervallet ligger mellan 48-52 istället. 
När det gäller distans springer jag nästan aldrig med klocka på armen annat än om telefonen är urladdad. Mitt garmin-pulsband har havererat, ett band som jag aldrig blev klok på. Jag tyckte inte att det funkade bra. I sommar har jag kopplat ett Wahoo-band till runkeeper på iphone. Det ger vettigare utslag. Eftersom jag springer på känsla med iphonen kollar jag inte tempot förrän efteråt, och jämför det med ansträngningen. 
Efter hemkomsten sprang jag ett skönt pass med fartökning över drygt 11km i snittempot 5:01.  Pulsen låg då på 141 i snitt. I går sprang jag samma runda på eftermiddagen i stekande sol, fast då litet längre, säg drygt 13, i 5:10 inklusive samma fartökning, men med snittpuls på 155. Båda passen stämmer känslan av ansträngningsgrad mot medelpulsen. Det var slitigt igår, trots att jag tog det lugnt. Inför det första passet hade jag flugit långt, sovit litet och igår hade jag ett tvåkilometerspass i benen från i fredags plus 12timmars sömn på det (borde inte det betyda återhämtning?). Summan av kardemumman? Min kropp gillar inte att springa i värme och stekande sol. Noterade under USA resan att pulsen var betydligt högre under alla pass liksom temperaturen. 
I natt blev det dålig sömn. Trodde jag lagt om dygnet men då var det fest till klockan tre i grannskapet. 
Jag vilade som sagt nästan helt i fredags, efter 5km snabbdistans i torsdags. Nästa vecka är det Bellmanstafett och jag ville se hur jag låg till. Tyvärr fick jag stanna för bommarna vid järnvägen, men 22minuter inklusive två tuffa backar säger att det nog blir tungt i år! 20minuter lär bli svårt att ta på onsdag. Det positiva var att smärtan som jag haft i vänster skinka och baksida lår nu lagt sig. Bara att bita ihop och se hur långt det räcker. Vårt lag är decimerat i år så långsiktiga målet om sub100 får nog vänta. 

Nu ska jag lägga upp litet fokuserad träning så att årets Lidingölopp blir trevligare. Hoppas kunna nå 2:30 den här gången, men det behövs en del för att nå fram. Har jag inte känslan gör jag som ifjol, öppnar lugnt och springer på sista milen. 

Sen har jag förhoppning om att vara i form för en sen mara, har kikat på några men kanske blir det Vintermarathon igen. 

Vi ger oss inte. 

onsdag 10 augusti 2016

Washington DC och många avbrutna löppass

I går kväll var jag ute på höstens första distanspass. Åtminstone kändes det så. Det var skönt att dra upp strumporna till knäna och småhuttra den första kilometern innan värmen byggts upp. 
Det kändes litet ovant och fanns ett visst motstånd mot att springa på, men efterhand gick det allt lättare. Passade på att lägga in 500m i överfart längs min favorit backe. Fick upp pulsen till 170 men i övrigt blev snittpulsen 142, lägre än de senaste värmeveckorna, även fast jag höll ett måttligt högre tempo runt 5 i snitt.

För övrigt åter på svensk mark. 

Efter förra veckans långpass hade jag förhoppningen om att få ihop en vanlig löpvecka men det blev nytt rekord. Rekord i antal avbrutna pass. Jag samlade ihop 9 pass om sammanlagt 30km varav många på hotellens löpband. 

Det "roligaste" sprang jag en tidig morgon runt Arlingtonkyrkogården i WDC.  Alldeles vid Pentagon. Man väntade sig nästan att få se Jack Reacher dyka upp. Tyvärr låg det en marinkårsbas i vägen och kyrkogården var stängd före klockan åtta. Efter klockan åtta var det för varmt att springa. 
Men det var i alla fall litet utomhuslöpning. 
Sen hälsade vi på några avlägsna släktingar i George Washingtons födelsestad Fredricksburg,VA. Sprang några tidiga kilometrar i skogsinbäddade villakvarter. Eller som mannen sa en tomt ska vara så stor att man kan pissa i trädgården utan att grannarna ser det. 

Ett par nya Brooks pureflow blev det också.

Här blev det också besök men ingen löpning. 
Henke såg vi inte, men många bar hans tröja. 

Ja, det blev inte så mycket löpning som jag hoppades på, men fick i alla fall kontinuitet och mångs promenader. Nu ska jetlaget överkommas och så är det dags att slipa Bellmanformen innan Lidingö"toppningen" tar vid. Just nu känns det som om formen är långt borta men runt ska man väl komma. 

Vi ger oss inte.