Så fick man se sånt där som man inte vill se, även om det slutade lyckligt just i detta fall. Jag stod och tittade på lastningen av flygplanet, containrar. Containrarna transporteras fram till flyget på låga vagnar som dras av en liten truck. Vid lastning rullas de över på en höj och sänkbar vagn på vilken chauffören befinner sig på en platform i höjd med flygplanets bagagelucka.
De har lastat det främre utrymmet, men killen på lilla trucken måste ha kört litet vårdslöst, så han har backat in i och lyft upp en annan bagagekärra på sin vagn och han orkar inte lyfta av den. Då ber han polaren på lastvagnen om hjälp. Hjälp är lika med att han tar sats och backar mot släpet. Detta sker ungefär tre meter från vingen. Han gör denna manöver inte en eller två gånger utan tio, samtidigt som truckföraren kör åt motsatt håll. Till slut lyckas de, utan att ha krockat med planet. Inte utan att man är litet adrenalinstinn i dessa dagar.
Adrenalinpåslag ja. Denna veckas löpning har efter måndagens och tisdagens transporter bjudit på morgonjoggar onsdag torsdag vid hotellen jag bott på. Vardera runt 6km. I tisdagskväll skulle jag köra 4x4min intervaller längs en i mitt tycke fin raksträcka. Tyvärr hann det bli mörkt och dels var cykelbanan sönderbruten av stora rötter och så var vägen vältrafikerad vilket betydde mycket bländande motljus. Jag körde en minuts aktiv vila, gång blandad jogg. Under den tredje intervallen trampade jag snett i mörkret. Inte mycket så att det gjorde ont, men tillräckligt för att jag skulle välja att avbryta. Joggade hem till hotellet för middag istället. 37km hittills och nu stundar ett två dagars litet fotbollsträningsläger för äldste sonens lag på Åland. Tänker att det kommer att betyda möjlighet för några ytterligare pass. Har sett ut ett möjligt långpass på en cykelbana. Kanske kan man få in något litet snabbare pass också, även om det inte är huvudfokus i år. Just nu gäller det mest att bygga på pannbenet och lära mig hantera långa rundor i högre tempo. Planerar därför att köra en del 12-15km pass i litet högre distanstempo för att vänja kroppen. Har egentligen aldrig kunnat ta ut mig ordentligt på kortare distanser. Mitt 5km tempo är inte mycket högre än mitt miltempo. Även halvmaran orkar jag hålla ganska bra i linje med förväntat. Det är på maran jag hittills inte lyckats få till det. Ifjol var jag i kanonform en vecka innan, men sen blev jag jätteförkyld. Stockholm marathon ifjol slutade på en respektabel tid, men med svår kramp i baksida lår. Det vill jag inte återuppleva. Fler långpass än ifjol blir det inte, men jag hoppas att vinterns tre förkylningar gör mig immun över ASM.
Vi ger oss inte. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar