Rundan igår blev ungefär samma som för två veckor sedan, men då brorsan nyligen kommit tillbaka från förkylning tog vi det litet lugnare. Jag hade tänkt att vi skulle smyga upp längs västsidan men brorsan ville inte möta väggen i Hakungebacken, så det blev samma varv som sist.
Uppför vägen mot Össeby-garn förbi Österåkersanstalten går det att hålla ett bra löpsteg, och halv åtta på söndag morgnar är trafiken inte så tät. I gengäld håller de fåtaliga bilisterna onödigt hög hastighet även om de håller ut bra.
Litet magkrångel gav en kortare vilopaus, som brorsan tackade för.
Solen och en ensam hackspett följde oss runt sjön. Det var litet kyligt i starten men när vi vände av hemåt så hade solen hunnit värma upp luften litet. Vid passering Sjöberg går det lätt utför under ett parti och jag kände att det var dags för en liten fartökning, men då släppte brorsan direkt, och det var inte meningen. Fast det gav naturligtvis självförtroendet en boost i den interna tävlingen. Ifjol slog jag honom med fem minuter, men han är sex år yngre så vi får se hur länge det går att hålla honom bakom mig. På Stockholm marathon, om någon undrar.
Nu är det dags för ett par knepiga veckor igen. Först en vecka med många möten dagtid, och sedan en vecka på resande fot. Blir att ta till transportlöpning och minska på fartpassen, kanske blir det mera fartleksövningar.
Vi ger oss inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar