Kanske ska vi hålla oss till spåren i skogen, och inte ta så mycket plats i det offentliga? Nä, på den också. Springa vill jag göra där det finns människor. Ibland i skogen, ibland på gator och vägar. Alltid med en positiv baktanke (även om den egna motivationen...) aldrig för att ge någon dåligt samvete.
Fast jag får erkänna att ibland måste man hjälpa folk på traven, så i år fixade jag så vi har två lag med till Bellmanstafetten. Ifjol körde vi på strax under 105minuter, och i år ska vi ner mot 102. Men det nya laget ska ta sig i mål, så vi kan pic-nica tillsammans.
Igår stack jag upp för litet lyktstolpsintervaller i Hackstaspåret. Kvällen innan hade jag kört mina fyra favoritskor i maskinen och de hade inte torkat (big deal skulle det visa sig), så jag fick gräva fram mina tre år gamla New Balance skor. Riktigt uttrampade och utan dämpning tänkte jag att de skulle passa i skogen.
Efter uppvärmningsvarv och några fartökningar drog jag igång. Första varvet 2/2. Sen 3/2 och slutligen 4/2, men då var det nära att jag fick gå på vilosträckan.halvvägs genom andra varvet började det vräka ner regn, och skorna vattenfylldes. Det blev extra tungt att springa då. Helt slut hade jag sedan tee kilometers hemjogg, i snubbelfart. Sjönk ner i badet och värmde mig. Sen kom solen fram igen och allt bara ångade.
Idag joggade jag ner till IP för att lämna sönerna på fotbollslägret, sen fortsatte jag en lugn jogg i tre kilometer, och kände att nu irriterar inte tån, så kanske kan man göra ett snabbpass senare idag. Dessutom hittade jag i en påse mina Adios boost, och de vill springa fortare än joggfart.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar