Så var det dags igen!
Bellmanstafetten är en riktigt trevlig löparfest. I år var vädret svalt och det kom en ytterst begränsad skur precis när jag skulle starta, men sen skingrades molnen. Solen lyckades dock inte höja temperaturen nämnvärt, men för löpning perfekta förhållanden.
Innan start hade jag en del magproblem som inte blev bättre av sen ankomst och långa köer till de blå båsen. Dessutom var jag litet stel efter att ha sprungit ett ganska snabbt lunchvarv runt Kungsholmen dagen innan. Då höll jag pulsen strax under 160 vilket är ung 25 under maxpådraget. Som jag tidigare sagt har jag haft en del strul med mitt pulsband och har aldrig gjort något test för att utvärdera maxpuls. På premiärmilen låg pulsen under långa perioder runt 190slag. Igår höll den sig mellan 180 och 189 den sista kilometern.
Lyckades göra mig av med de störande detaljerna och efter att ha mött laget så gav jag mig ut på en kort uppvärmningstur. Letade reda på döttrarna som skulle hoppa in som ersättare i ett annat lag.
Sen var det dags. Målet för dagen är ju att hjälpa laget genom att gå under fjolårets 20:4x. Vi har vår snabbaste kille på första sträckan och sen är jag tvåa. Det är bra för då får man ganska rymligt och enstaka bra ryggar att hänga på.
Starten gick och jag kom iväg lätt över gräset. Stannade upp i kurvan där det låg en del rullgrus men sen iväg uppför första lilla knixen och sedan skönt utför. Kollade pace som visade 3:30, och tänkte att jag släpper litet på tempot när det planar ut. Första kilometern pep vid 3:47. För fort men inte mycket att göra. Pulsen fortfarande kontrollerad liksom andning. Andra kilometern på fyra blankt och fortfarande inga problem. Studsade på bra. Sen kom någon funktionär och svamlade om att man skulle hålla höger och släppa förbi de snabbare löparna. Jamen hallå jag är ju de snabba! Passerade nu de första personerna som var ute på första sträckan.
Halvvägs och drickaborden som jag skippade. Fanns ingen anledning att hälla vatten i eller över sig. Sen kom en sektion med en helradda som gjorde vågen och skrek peppande. De fick leenden och tumme upp. Tredje kilometerns stigningar parerades och kilometern landade på 4:01. Sen blev det tungt över gräs och grus och tvära kurvor. På ett ställe ett par hundra meter innan fyra kilometer är det en nästan hårnålslikkurva där banan skär på en stig. Jag tog det längre asfalterade varvet för att slippa stångas och nu var cykelmannen där igen.
Strax därefter kom jag ikapp honom. Då höll han på att fika på cykeln och jag fick till nåt bröl för att han skulle flytta på sig.
- åh är du redan ikapp det var bra sprunget, ursäktade han sig. Han fick en tumme upp.
Sen tvära kurvan in bland husen och jag såg aldrig fjärde kilometern eller hörde pipet. Den kilometern gick långsammast. Runt 4:10. Men nu kantades vägen av publik och hög stämning. Mycket folk. 500m kvar stod mitt lag och skrek. Blev litet orolig när han jag skulle växla med fortfarande stod där.
Blev omsprungen av en ruskigt snabb löpare. Jag kollade klockan 18:xx. Jag borde klara mitt sub20 mål. Spanar efter den lilla bron och pressar på allt vad det går. Men en tanke hänger i skallen "det är lugnt, du behöver inte gasa, du klarar 20min. Spara dig litet." Så då gjorde jag det. Eller inte. Jag snubblade nästan på tungan nu. In under mätbågen och sedan upp och leta efter kollegan. Där är han, på fel sida stängslet. Han skriker, har sett mig. Han studsar över repen och under växlingsvajern just när jag räcker honom pinnen.
Stänger klockan. 19:54. Yes. Inte PB, men på rätt väg igen. Sen måste jag böja mig framåt då det snurrar litet. Strax tillbaka och kan gå ut till de väntande lagkompisarna. Därefter vidtar de vanliga festligheterna. Alla gör bättre än ifjol och den ersättare vi fått in springer också under 20min så vi kommer in under 1:43. Dryga minuten snabbare än förra året. Snöpligt nog tappar vi placeringar och kommer utanför dagens topp20. Men vi fortsätter mot sub100målet.
Sen hängde vi med andra lag från jobbet. Drack en öl och åt picnic korgens innehåll. Kramade döttrarna som PBat just över resp under 25min. De låg i mitten i sitt lag. Precis som sin far.
Bra avstamp för tävlingshösten. Nu gäller det att hitta något intressant lopp innan LL. Tanken var Kung Björn i Uppsala, men kanske något ytterligare? Tävling är bästa träning.
Idag vila men imorgon blir det långpass.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar