Jag kände fortfarande av söndagens runda, när jag vaknade på tisdagen. Dessutom hade jag sovit illa och var allmänt stressad över krockande arbetsmöten, så jag bestämde mig för att skjuta på dagens backpass.
Hela måndagen liksom hela tisdagen höll jag mig inne men var ändå inte supersugen när jag bytte om innan hemfärd.
På agenda stod sonens fotbollsträning, men när jag var nästan där mötte jag en dotter som sa att jag skulle åka hem. Så det ena följde på det andra och snart var klockan halv nio, men nu var jag taggad.
Efter mycket strul med tåskavsår skaffade jag på brorsans inrådan tåstrumpor. Jag har haft de på helgens pass, och det känns bra. Litet pilligt att ta på och av bara.
Ute hade regnet avtagit. Det har i och för sig inte varit mycket till regn mest konstant duggande. Inget som direkt släcker bränder. Det blåste från en ovan riktning, väst nord väst, vilket gav motvind när jag började.
Det jag annars slogs av var mörkret. Plötsligt var det mörkt ute! Höst? Nä vinden var oväntat ljum.
Efter 3km uppvärmning nådde jag backpartiet, men bestämde mig att det var för sent för att kuta upp och ner för backen. Det blev en improviserad fartlek i stället. Totalt en mil i 4:40 tempo. Ja det var väl egentligen halva i 5:10 och halva i 4:20.
Idag var det adios boosten som vädrades.
Idag hoppas jag att någon kollega är sugen på ett pass på lunchen. Trött på att kasta i mig mat och hasta vidare mellan möten.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar