Trött på tån

Det värker fortsatt i min lilltå. Den förhårdnad som bildas under trampdynan fortsätter att glida mot underhuden och nya irritationer och inflammationer uppstår. Tröttsamt. Ibland känns det som att det är på väg att bli bra, men hittills ständiga bakslag. På sanden på Sicilien gick det bra, men nu på hårt underlag känns varje steg som en stöt genom hela kroppen. Åtminstone de första kilometrarna.

Igår fortsatte jag försöken med 90s intervaller, och det blev 8 igen, men med jämnare längd och bättre kontroll på farten. Tån sa ifrån efter 8. Hade nog klarat det dubbla annars.

Idag var låren trötta på morgonen så jag bestämde mig för att skjuta dagens distanspass till eftermiddagen. Då var visserligen benen helt med i matchen, men inte tån. Stapplade fram i ultra-rapid de första fem kilometrarna. Sen blev det bättre driv då tån domnade bort, eller om det var så att smärtan förträngdes. Jaja, jag får väl vila bort den, fila bort den och spika fast den igen.

Men kvällen var skön och sjön kav lugn, så då mår man ändå ganska bra.

Vi ger oss inte.