tisdag 15 juli 2014

Intervallsnack

Jag har ett skavsår som inte vill läka. Det sitter precis under den högra lilltån, och smärtar för varje steg jag tar. Det funkar att springa, konstigt nog, men inte att gå normalt. Bäst är att gå nerför en trappa. Tyvärr räcker inte det så långt.
I morse tyckte jag att det kändes bra, så jag bestämde mig för att ta mig ut och köra några tusingar. Hade tänkt mig typ 8 stycken. Visste inte riktigt var kroppen stod, det är ett tag sedan jag körde riktigt hårt. Jag hoppades kunna ligga i 90' varv, 3:45, men redan under uppvärmningen förstod jag att det inte var att tänka på. Inte på långa vägar.
Jag var stel och kall när jag joggade ut från jobbet, ner mot Karlbergskanalen. Garminklockan ville inte hitta satelliterna. Efter en längre promenad så kunde jag sätta igång och jogga litet, men oj vad trögt det gick. Det fanns en rädsla att det skulle göra ont i tårna, eller att någonting skulle gå sönder, så jag trodde nästan att jag skulle ge upp. Ont i magen hade jag också, men det släppte samtidigt som solen tittade fram.
Efter ett par kilometers uppjogg nådde jag Kristinebergs iidrottsplats, f.ö. Stockholms näst äldsta. Jag var inte ensam där, det var en tjej som körde någon form av snabba intervaller. Hon sprang förbi mig flera gånger under mina inledande varv. Precis innan jag skulle sätta igång, dök det upp en kille som körde korta ruscher, om 100 el 200m. Jag bestämde mig för att lägga mig på bana 4. Öppnade i litet för makligt tempo, och dansade i mål på 4:10. En evighet från den tänkta farten. Gåvila en minut och sedan 4:03. Och 4, och 4 igen. När jag var ute på den 4e kilometern kom den äldre mannen in på stadion och började med sina uppvärmningsvarv. När jag gick i mål på på fyran, väntade han in mig, fångade upp mig, och jag såg direkt att här finns det mycket att säga, så det var bara att bita i det sura äpplet och inse att det blir nog inga fler intervaller idag. Ja, ja, visst hade jag kunnat strunta i honom, men jag har sett honom flera gånger här, så jag var ganska nyfiken på honom. 
45 minuter lät jag honom hållas, och då hade jag fått hela hans faktiska eller drömda livshistoria, plus historien om Kristinebergs IP, och hur det är med politiker, och mycket annat. Det skulle räcka till många blogginlägg hans historier. Tyvärr så hade jag ett möte, så jag var tvungen att avbryta honom och jogga tillbaka till jobbet. 
Resten av tusingarna får vi ta vid tillfälle. Imorgon är han kanske med sin brasilianske polare, eller köper den viktiga boken "A Critique of Pure Tolerance" av Herbert Marcuse mfl.
Ja, så kan en dag med intervaller på schemat se ut.

2 kommentarer:

  1. Hej
    Var det irriterande att bli avbruten eller kom det som en skänk från ovan? Du behövde ju inte plåga dig igenom dom 4 sista i alla fall?
    Känner igen det där. Jag tycker inte om att bli avbruten, är så evinnerligt svårt att komma igång igen. Särskilt som du fick ett så långt uppehåll. Är det dessutom på senhösten eller vintern är det direkt ohälsosamt att bli för kall.
    Men annars är spontana möten ofta berikande, det är väldigt sällan man går besviken från ett sådant.
    8*1000 meter det är tufft, har aldrig kört mer än 6*1000. Men du springer ju maraton så det är klart att det måste bli mer upprepningar då.
    Det är bara att köra på. Du tränar väl för Lidingöloppet nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett den här mannen vid ett flertal tillfällen, så jag var litet sugen på att se vad det var för figur. Men det var ingen idé att börja om sedan. Tog resten idag, då var störningsmomentet ett annat. Det blir litet lägre fart när man ska köra så många, fast just nu känns all fart långt borta. Haft två sega träningsveckor. LL är nästa stora mål, ja.

      Radera