Långsamma veckor

Med viss försening, så blev det blodgivning förra veckan. Negativ nolla som man är brukar det uppskattas. Det är en lugn avslappnande stund på rygg, med en juice i handen. Jag har ett högt blodvärde, så det är inte dumt att tappa av litet ibland. Dessutom har jag en väninna som har behov av blod, så jag vet att det kommer till nytta. Gillar också den senaste användningen av tekniken, där man får ett sms när ens blod har blivit använt.
Baksidan är att man blir litet svagare efteråt. Inte direkt orkeslös, men i de tyngre hårdare passen känns det av. För mig brukar det peaka ungefär en vecka efteråt.
Förra veckan, ja den som började för två veckor sedan, blev det 85km, på sex pass. Fem runt 15km ett litet kortare. Alla i ganska lugnt tempo runt 5min/km, med enstaka snabbare kilometrar. Den här veckan hade jag tänkt inleda litet intensivare träning, mot Lidingöloppet. Inledde med att ta mig ner och köra det kuperade röda spåret på Karlberg, om drygt 3,5km. Måndagmorgon, och ganska lugnt tempo. På tisdagen när jag tänkte köra hårdare sa plötsligt rumpan ifrån. Det blev nästan tvärstopp. Inget som gått sönder direkt, bara en obehaglig känning, som nerver i kläm. Vilket det förmodligen är, och där är jag fortfarande en vecka senare.
Det blev en vecka med ytterst lugna och korta pass. I och med att jag springer sommarpassen på fastande mage, är det litet svårt att pressa sig. När det dessutom smärtar litet för mycket i skinkan, så går det riktigt såsigt. Knappt fem mil fick jag ändå ihop.
Den här veckan har jag inlett min sommarsemester och det gör fortfarande ont i skinkan. Måndagens och tisdagens pass före frukost har gett totalt 26kilometer, men i 5:45 tempo. Dagens runda, inklusive ett stopp för att bommarna gick ner, höll jag kilometertider mellan 5:38 och 5:58. Då känns det knepigt att springa i Salmingskorna. Har växlat mellan Salming och Kinvara de senaste två veckorna, men inte sprungit långt i någondera ännu.
Läste precis ut Mankells sista roman, Svenska gummistövlar. En ytterst melankolisk och långsam fin bok. Kände mig litet sänkt efter den, som matchade min löpkänsla väl. I samband med alla de senaste veckornas olika attentat och skjutningar är det som om det varit upplagt för att logga ut ordentligt ett tag. Nu är det packning och på fredag dags för nästa resäventyr. Ska bli spännande att prova att springa på litet nya vägar den närmaste tiden. Hoppas att skinkan ger med sig så att det blir litet fart också, även om jag ser att det nog kommer att vara väldigt varmt också.
Vi ger oss inte.

Litet Distans och Em-fotboll

Det blev en rejäl omstart på träningen denna vecka. Efter urladdningen med Stockholm marathon och Österåkersmilen, körde jag på litet lugnare, innan jag veckan kring midsommar drabbades av årets sommarförkylning. Veckan därpå blev det lugna mildistanser, med några transportmil till jobbet. Den här veckan bestämde jag mig som jag skrev häromdagen att prova på litet längre distans. Skillnaden mot tidigare är att jag aldrig sprungit så mycket före frukost som den här veckan. 5x15km har det blivit, varav fyra gånger runt Södermalm. Jag har fortsatt tagit det ganska lugnt och inte sprungit särskilt fort, bortsett från enstaka kilometrar i tröskeltempo när det dykt upp en lämplig rygg att haka på. Dessutom har jag varvat Salmingskorna och Kinvaraskorna för att se om de håller för litet längre distanser. Vaderna känner nu av ansträngningen och jag tar nog helgen ledigt från dessa skor, om inte helt avstå från löpning.

Tidiga morgonrundor har gjort att jag varit ganska trött på kvällarna och inte orkat kolla in båda halvlekarna på EMfotbollen – litet synd att de lagt de så sent. Hade känts bra om starten varit vid åtta istället. Fast det går ju att se på repriserna. Även om jag hoppades litet på Wales (tänk om Ryan Giggs hade fått vara med i detta lag också?) så känns det rimligt att hitta Frankrike och Portugal i final. Kanske spelar inte Portugal den mest publikvänliga fotbollen och Pepe är väl den tristaste filmaren och skadegöraren i toppfotbollen just nu? Tror inte att det kommer att bli en av historiens roligaste finaler – finaler brukar ju inte vara de bästa matcherna i dessa turneringar.

Nästa vecka är sista jobbveckan och då tänkte jag börja köra litet mera tempo och fart-träning igen. Idag när jag körde sista Söder runt försökte jag köra 5km snabbdistans inbakat, men benen ville bara inte gå fort. Jag kom inte upp i puls, utan hamnade i tröskeltempo. Jag brukar ha svårt att tvinga mig att springa fort på morgnarna, så det var i och för sig inte oväntat, men litet trist. Tyvärr hittade jag ingen rygg att följa heller, vilket säkert hade underlättat.

Vi ger oss inte

Nystart mot nästa mara.

Så har en vecka gått sen Lidingöloppet. Har varit en vecka med mest distans och löpning till och från jobbet. Har provat en del alternativa vägar och därmed sprungit litet vilse. 

I söndags vilade jag från löpningen, men liksom efter Viby var benen i hyfsat god form. Låren kändes som vanligt. Vaderna var litet trötta. Den enda riktiga ömheten har känts i smalbenets framsida. Det har å andra sidan känts hela veckan, och först idag som det lugnats sig. Däremot har det inte stört löpningen.

Öppnade veckan med standard passet runt Runö park. Knappt 12km i 5:13 tempo på fastande mage. Fortfarande tajt i vaderna men det släppte litet längs vägen.

I tisdags var det dags för en tur från tåget i Mörby, fick sällskap i 500m av en annan transportlöpare. Men det var bara helt kort. Därefter var det dags för massage. Min gamla favorit slutade i fjol, och sen dess har jag inte varit iväg. Hade egentligen tänkt mig en sväng på måndagen, men då blev jag tvungen att ändra planerna. Vaderna tyckte det var bra, i övrigt så där.

Veckans enda mer avancerade fartpass kom i onsdags då jag åter körde 2x10 min tröskel på Krillan, ca 4:10 tempo. Ungefär 100s per varv. Egentligen borde jag ha hängt på kollegorna som körde ett W. 1600/800/1600/800/1600 med en minuts ståvila. 3:40/3:20 tempo dock litet för mastigt för mig den dagen. Jag körde 400m joggvila mellan, och resultatet är jag riktigt nöjd med. 

I torsdags trasslade jag mig fram genom Karolinska och ut mot Hagaparken upp till Järvakrog och så via Bergshamra och Danderydssjukhus till Mörbystation. Fick jaga på en del de sista kilometrarna, vilket medresenärerna fick lida av. Tyvärr hade de kortat av tåget, så jag fick stå i mittgången och eftersvettas. Kändes sådär. Att springa från är bättre än till tåget.

Igår ny morgonlöpning men från universitetet. Ingen minnesvärd runda. Trassligt att hitta vägen.

Idag hade jag tänkt köra mitt vanliga backpass, men igårkväll kände jag små förkylningssymptom. Även idag lätt diffusa känningar mest i näsa och bihålor, men kände inget på sonens innebandyuppvärmning. Vilar dock idag, och om det känns ok tar jag ett långpass i morgon bitti. Siktar på 28km ungefär. Vi får se hur kroppen känns med ytterligare en natts sömn. Vill inte sabba inför Vintermarathon, men långpass behövs! Hittills 50km denna vecka. Bra start!

Vi ger oss inte!

En bra arbetsvecka summerad

Måndagens intervaller sög mycket must ur benen. I tisdags kände jag ändå ett starkt behov av att komma ut i solen så jag gav mig ut på ett flackt varv som tog mig runt Kungsholmen och Lilla essingen. Motvinden kände jag inte mycket av, däremot medvinden. Den räddade mig. Trots att jag höll ett lugnt fem minuters tempo blev det segt i benen. Efter dryga milen nådde jag klipporna nedanför Fredhäll och Kristineberg. Då var det tungt och tempot där när jag stapplade runt stack iväg mot sju minuter. Jag ville inte halka eller  fastna med fötterna i någon skreva. 

Vilade sedan till onsdag kväll då jag gav mig ut på en oplanerad mörkertur i terrängen längs Roslagsbanan. 9km i 4:50 tempo trots avsaknad av lampor. 

Eftersom jag lämnade kläderna på jobbet på onsdagen tänkte jag att jag kan ju springa en morgonmil från Täby. Naturligtvis blev det årets (?) kallaste morgon. Nja, kanske inte. Men det gick oförskämt bra och det vanliga morgonstapplandet uteblev. 

Nu var planen att få in ett fartpass till, men möten och andra ting gjorde att fredagen nästan hann bli all innan jag beslöt att kopiera onsdagens pass. Fast idag la jag in en rejäl fartökning och tog två 4:10kilometrar som kunde blivit en tredje om jag inte fastnat, prejad av en stressad småbarnsförälder. Nå, det var inte nära någon olycka. Jag såg tidigt att vi hade olika åsikt om väjningsplikt och eftersom..,

Summerar veckan hittills till 48km i snitt 5:06, och då har vi ett långpass inplanerat på söndag. Nu ska det bli mera mängd och fart. 

Såg förövrigt att

ICA pays homage to Lennart milen sub-40 på Täby centrums station! 

Vi ger oss inte!