måndag 1 september 2014

Springa till jobbet? Nä, nä, nästan.

Jag har känt av diffusa förkylningssymptom hela förra veckan. En lätt irriterad känsla i nässvalget som inte utvecklat sig. I fredags tänkte jag köra höstens långspring till jobbet, men när jag vaknade kändes det inte rätt. I lördags smög jag mig ut på eftermiddagen på en kort lugn distans för att känna på kroppen. Det funkade hyfsat så jag planerade att ta ett långpass på söndagen. 
Igår morse var vädret idealiskt för långpass. Shorts och tshirt camelbak och banan och så gav jag mig ut en timma efter frukost. Jag joggade iväg litet i valet och kvalet över vilken väg jag skulle ta. Efter en dryg kilometer vaknade magen till liv trots alla förberedelser. Efter ytterligare en kilometer stod det klart att det inte skulle gå att ignorera, och att vägen hem var för lång. Som tur var befann jag mig inom avstånd från svärmor så jag gjorde ett hastigt beslut att springa dit. Planen var ursprungligen att göra det på hemvägen då jag skulle hämta en cykelhjälm. 
Kände mig litet sänkt och tog hjälmen och vände hem. 
Vet inte riktigt vad det är med motivationen. Jag känner inte alls suget att springa eller träna till Lidingöloppet. De tre senaste "terminerna" har jag följt tre olika marathonprogram och de har passat mig bra. Det program jag försöker följa nu gör mig mera stressad trots att det varken fart eller mängdmässigt ligger fel. 
Nå. Jag sköt på långspringet och tänkte imorgon...
...som blev idag. Idag stod väckarklockan som vanligt på 5:25. Jag vaknade 5:46 och konstaterade att jag har 40minuter kvar att sova. Hmm. I nästa sekund ringer fruns klocka och då lägger jag ihop. 
Pallrar mig ur sängen och funderar hur jag ska få med mig lunch matsäck och vatten nycklar och telefoner. Fyller camelbaken och packar sen ner den och resten i en litet större ryggsäck. På med vindjacka o så ut i morgonkylan. Klockan hann bli nästan halv sju så det var tveksamt om det fanns tid att springa in till stan. 
Tuggade på i ultratempo. Kändes bara skönt att studsa fram som man gör i Nimbusskor. De känns nästan litet förbjudna då de tar bort mycket markkänning men jag vet att jag inte orkar långt i för tunna sulor. Nu skulle jag springa fem kilometer på riktigt grovt grus och singel. 
Efter en knapp mil längs den upprustade Roslagsbanan drog jag fram drickaslangen. Sög i mig några klunkar och skubbade vidare. Inget drag alls i benen men det gick framåt. Fast nu började det kännas som om jag kantrade bakåt och insåg att ryggans dragkedja gått upp. Plockade ur camelbaken och tog på den. Hängde sedan ryggsäcken över den. Passade på att ta den övermogna bananen och kalasa på. 
Passerade genom Arninge centrum och ner mot kolonilotterna vid Hägernässtation. Därefter ner mot Viggbyholm. Sen skumpar jag in mot galoppfältet just som tåget kommer. Kollar på klockan och inser att jag nog får ta det om jag skall hinna duscha innan mitt möte. Så det blev knappt 17 istället för de tänkta 32. Men det får bli efter Lidingö. Satsar på att springa en mara senare i höst. Får se var. 
Vi ger oss inte. 

1 kommentar: