lördag 6 september 2014

Testlopp Lidingö, 22km


Det såg ganska disigt ut i morse när jag klädde på mig. Optimistisk som jag är, drog jag på mig shorts, men la linnet i väskan och tshirten på.  Efter frukost musli och kaffe stoppade jag fötterna i Inov-8 skorna och påbörjade resan in till Lidingövallen.

Väl på plats, tidgt, gick jag in och tog av överdraget. Det hade börjat spricka upp, och jag irriterades över att jag sprungit ifrån solglasögonen. Men vad gör väl det. Efter hand började det dyka upp folk från alla riktningar, och flera som det stod Urban Tribes på, och jag gissade att det skulle erbjudas farthållning.
Man får inte känslan av hur många som faktiskt dök upp, men jag gissar på knappt 150? I alla fall så blev det varmare och jag gick in och bytte om till linne. 

Strax blev klockan kvart i tio och vi samlades inne på löparbanorna där de olika fartgrupperna sedan visades upp. Sluttider på 2h (4min/km) upp till 3:15(6:30) erbjöds med 15min intervall. Jag stod i valet och kvalet på om jag skulle ta 5 eller 5:30 gruppen. Men eftersom jag hade en ganska hård tia i benen sen igår, tänkte jag att det kunde vara spännande att prova 5gruppen. Jag ville ju göra det här för att veta ungefär vad jag kan vänta mig om två veckor.

Nja det kanske var något hundratal? Äh. Ärligt talat jag kollade inte så noga, jag hade andra tankar i huvudet. Nå. Strax gav sig de snabba grupperna iväg, och min grupp som trea. Vi joggar först runt löparbanorna, och sedan ut på det som egentligen är loppets 9e kilometer. Just när vi skuttar ut genom grindarna så ser jag en man som jag känner igen. Det visar sig vara en f.d. Kollega, som jag inte sett på säkert fem år. Jag hade hört att han var en god löpare, och det visade sig att han sprungit loppet de senaste tio åren. Han hade tider mellan 2:13 och 2:30.
Med honom som ciceron, blev det ett mycket trevligt varv. I början idag var det mycket behaglig skogslöpning. Vi höll kanske 4:40-4:45 under långa sträckor. Det gick lätt uppför, men i stort var det fin och lätt löpning den första milen. 
När det var 12km kom vi in i ett av de hårdare partierna. Kollegan sa att han hört det benämnas tvättbrädan. Korta branta stigningar med lika korta branta utförslöpor som gör löpningen svår att få riktigt flyt i. Jag ser på pulskurvan efteråt att pulsen steg rejält under detta parti. Jag har inga problem att hänga med i tempot, men jag är inte så pratsugen längre.
Men efter tre kilometer kommer vi ut på en asfaltssträcka, och sedan går det lätt utför och en chans till återhämtning. 

Det är en bedårande vacker dag och utsikten på sina ställen hänförande. Humöret hålls på topp hela vägen, jag drabbas inte av några svackor, men nu börjar det kännas att jag sprang igår. Bra! Det var det som var meningen. Helt plötsligt är vi här:

Tipset här var att gå femtio meter ungefär och sedan jogga, sedan gå fram till stenen mitt på stigen och då jogga igen. Det här blev den överlägset långsammaste kilometern, på 5:50, men då tog jag två foton, och sen är det ju så att efter stigningen genom skogen så fortsätter Abborrbacken med en lång bit på asfalt.
Till slut är vi uppe och sedan är det ganska skön löpning under kilometrarna framåt mot Karinsbacke. Här säger kollegan att han känner sig i form och flyter iväg. Jag ligger i 4:30 tempo och det känns ändå kontrollerat, som att det finns mer att ge. Tar backen ganska försiktigt innan den slutliga spurten tar vid. Men det är långt kvar till mål. Det är först långa sträckor genom skogen, och sedan ut på fälten innan man ser målet. 
Stannar klockan på 1:52 över 22,5km, nästan spot-on 5min/km. Känns som att där jag är idag blir målet 2:20 riktig stretch. Känns som att 2:25 är rimligt, men så är det ju det där med bruttotid, eftersom man sprungit drygt en minut innan loppet börjar. 
Det var ett fint arrangemang, och bra farthållet hela vägen, även om fältet bröts upp kring Abborrbacken. Behövde inte titta på klockan vilket man slentrianmässigt gör ändå. 
Det näst skönaste svaret tycker jag var att det gick bra över det böljande mittpartiet. Jag kände aldrig att låren tog slut, och jag hade inte tillstymmelse till krampkänning, så även vaderna hängde med.
Det bästa var att det var en infernaliskt fenomenal känsla hela vägen. Det kommer att bli ett riktigt roligt lopp som kan bli en favorit. Det var åtminstone inte svårt att förstå vad som lockar.

Vi ger oss inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar