onsdag 3 september 2014

Imorgon ska låren svida

Jag tänkte att jag får rycka upp mig litet. Om Lidingöloppet ska bli en trevlig upplevelse så måste jag åtminstone ge det en chans. Sanningen är ju att jag föredrar väglöpning framför terrängen, även om omgivningen gärna får variera. Jag tror att ett av osäkerhetsmomenten är det här med utförslöpningen. Att springa fort och ekonomiskt utför där det är ganska brant och möjligtvis ojämnt underlag är inget jag gjort. Hela grejen ligger mycket längre utanför min komfortzon än vad ett marathon gjorde. Ett marathon? Faktum är att det ju var Stockholm marathon på vägar som jag tränar på. Hela grejen med Lidingö känns plötsligt overklig. Jag som bor långt ut förbi förorten hos mig är Lidingö nästan en del av innerstan samtidigt som det kunde ligga längre bort än Åland. Okänd mark. Legendarisk. 

Äh. Det var väl litet överdrivet. Point is jag har aldrig varit där och nu är det dags att lägga in en sista växel. I våras när jag anmälde mig hyste jag goda förhoppningar om att kunna komma ner mot 2:20. Sen gick ASM så där och träningen i sommar blev inte alls vad jag hoppats. Det senare beroende på småskavanker och Italiensemestern där jag inte hittade bra sträckor att springa. 

Efter måndagens halvdana distans fick jag igår kväll till en kortare kuperad snabbdistans. Tre ordentliga stigningar med branta utförslöpor kändes fint och luften var ljum. 
 
Imorgon, torsdag, står det backlöpning på schemat men jag kommer inte att vara nära backar imorgon så därför la jag in ett improviserat pass på Karlbergsslingor. 

Jag började med ett par kilometers uppvärmning inne på området och ner längs kanalen. Sen nådde jag den första branten och det slog mig att så här kan det nog se ut bitvis på Lidingö. Grusunderlaget halvt bortspolat och underlaget exponerat som stora ärr. Då bestämde jag mig för att jogga den korta branten och sedan kasta mig utför allt vad jag vågar. Nerför tog mellan 8 & 9 sekunder beroende på var jag knäppte klockan. Tappade snart räkningen och efter ett tag sa jag längst ner att nu blir det sista. Sen gjorde jag två till. 

Sen joggade jag ytterspåret längs Essingeleden till den värsta branten. Den är 250-300m med dogleg och full med rullgrus och regnvattenkanaler och litet småruskig att springa på trötta ben med svetten stickande och svidande i ögonen.  Bestämde att köra fem till efter första passering. 

När jag vände för sista varvet kom några snabblöpande gossar och sprang förbi. Då kände jag att det var dags att hänga på så jag följde dem i säkert 300m innan jag vek av mot jobbet. Det blev bara sju kilometer men det ska bli intressant om det blir lår eller vader som känns mest imorgon. 

Närmaste planen är annars att ge mig ut till okänt land på lördag och springa en halvmara på dess klassiska spår. Det känns som en bra ide för att ta bort några orosmoment. 

Vaderna. Definitivt. Det känner jag nu. 
Vi ger oss inte. 

2 kommentarer:

  1. Ja, mitt första och enda Lidingö var lite "läskigt" i och med att jag inte riktigt visste vad som väntade i form av bana och underlag. Om september fortsätter vara så här fin kommer nog banan vara lika hård och torr och fin som förra året. Det anordnas ju speciella provlöpningar av banan, har du möjlighet är det nog väl investerad tid. De sista 22km är de mest "nyttiga att ha upplevt, den första biten är inget speciellt, visst lite backar men inget extremt.

    Visst är det kuperat men vad många glömmer är att långa partier är riktigt lättsprungna också, t ex sista milen, förutom de tre berömda backarna, Grönsta, Abborrre- och Karins backe. Partiet mellan 16-19km är tufft då det är korta, branta backar hela tiden utan vila mellan.

    Ett bra råd jag fick är att mellan 5-15km är det riktigt platt, här får det gärna gå undan i lite snabbare än tänkt snittfart. Jag sprang det partiet i 4:20-fart istället för 4:30-fart, då hade jag sedan råd att gå lite i backarna sista milen.

    Träna utförslöpning och har du ett vanligt hederligt motionsspår nära, helst ett ganska backigt sådant, spring flera varv där i hyggligt hög fart, då tränar du både uppförslöpning, benstyrka och utförslöpning effektivt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Staffan! Jag läste din rapport ifjol och har försökt ta till mig bitarna. Men den där tidiga snabba milen låter bra. Planerar faktiskt att springa provrunda på just 22km på lördag!

      Radera