Fortsatt maragrundträning

Så här en bit in i maraträningen tänker jag lägga in en del distans i 4:30 tempo. Första maratempo provet Blev i måndags. Vill ju gärna komma ur den taskiga trenden och äntligen få fart på maran, så nu ska jag bygga upp litet känsla kring 4:30 och strax under, så får vi se hur långt det räcker. I måndags blev man svettig, löpband 5km med 1,5% lutning. Efter löpbandet blev det ett vanligt gympass, med tåhävningar, situps, mussla, och andra ben och höftövningar, planka, 2,5min roddmaskin (265watt, 715m), 1x12 per ben i 35kg, 3x12@70kg bensträck, 3x6 @35kg baksida (kändes inte bra i vaderna) och stretch på det. Tre kvällar i veckan har jag kompletterat lunchens pass med 3km lugn distans. Alla tre av typen transport egentligen.

Tisdag Löpbandsintervaller typ sex tusingar

Löpning - Lång intervall

Blev ett konstigt lunchpass. Ganska laddad. Efter litet uppjogg direkt på första intervallen. 90s joggvila, nästa intervall och 2minjoggvila, tredje intervall och joggvila. Sen pang mitt i fjärde intervallen stoppar bandet. Jag hade ställt in det på 30in. Vet inte hur jag räknade ut det. Men jag tog fem minuters vila. Sen körde jag en till full intervall, men fick sen springa på toa. Avslutade med en hel och en halv samt kanske fem minuters nerjogg. Då noterade jag de två stora röda rosorna på min kritvita tshirt. Det sved i duschen. På kvällen 3km distans.

Onsdag blev det ett rakt lugnt distanspass på crosstrainern. Körde 50minuter på nivå17. Det blev drygt 6km, efter en rejäl spurt de sista sexminuterna. Dessförinnan niominuterskilometrar. Men svettigt var det.

Därefter sista naprapatbesöket, fick några sista förslag på vad jag ska göra för att hålla mig hel.  

Torsdag Lunch på bandet

Löpning - Tempo

Alltid tjockt med folk på jobbets gym, men inte klockan ett. 35min i maratempo, och fem minuter med kraftig tempohöjning. 13,5->14-15-16km/h totalt 9km. Sen 3km distans på kvällen.

Fredag sen eftermiddag och dags för tröskelpass.  Målet var 4x10min, men efter precis två kilometer fick jag ta kort paus och springa på toa. Därefter bestämde jag 3x2000m med en minuts ståvila. Blev litet upp och nedjogg drygt 9km på 40min

I lördags kände jag mig ganska seg till en början, men solen tittade tvekande fram och termometern stod på nollan. Sprang vanliga distansmilen på typ 55minuter. Mest för att spara kraft till morgondagens långpass. Sen drog jag med fyra juniorer till simhallen där jag körde en kilometer i mitt slötempo, typ 3:30/100m, blandade simsätt.

I natt snöade det ett par centimeter tyngre kramsnö, och då jag var litet seg så hann jag inte ut på något långpass i morse då det skulle bli innebandyturnering för yngste grabben. Det blev en repris på gårdagens pass, men ikväll tar jag en bensträckare till för att få ihop det. Rätt skönt underlag faktiskt.

Nu kommer en vecka med litet resande. Redan imorgon, så det blir att planera efter det. Kanske skjuter på intervaller till onsdag och tröskel på fredag. Vi får se.

Vi ger oss inte

Långpass över Lemland

Efter veckans Tysklandsutflykt blev det en tur till Åland med ena sonens fotbollslag. Vädret var kallt, molnigt och tills nu på morgonen nästan stilltje. Nu har det blåst upp och det ser ut att kunna bli litet åka av idag.

Helgens plan var att få till något bra kvalitativt, för att litet ta reda på var jag står. I fredags gav jag mig ut vid ankomsten, när killarna körde ett första träningspass. Jag ville mest reka om den väg jag sett ut på google maps verkade lämplig. Det verkade den och jag kunde sedan ta en liten återhämtande promenad genom Mariehamn.

Efter en kort nattsömn blev det frukost och sedan vila på rummet under en timma. Framåt halv elva kände jag mig redo och hade då bestämt mig för ett kombinerat tempo och långpass. Målet var 30km med samtliga kilometrar på under fem minuter. Jag missade det senare målet bara på första kilometern, som landade på 5:00! Tanken var dessutom att springa var nionde kilometer i väsentligt högre tempo. Då jag inte fått med gps-klockan och inte orkade fumla med telefonen, sprang jag på känsla.  

Vägen bestod till att börja med av cykelbana. Först norrut och sedan österut. De första sju-åtta kilometrarna var ganska flacka, men sen när vägen svängde söderut och man kom ut på Lemland blev det betydligt mera kuperat med långa sega motlut. Men det kändes lätt och enkelt hela vägen. Tror att jag hade minimal medvind emellanåt, men när jag väl vände efter femton kilometer, hade jag ingen motvind att tala om.

Jag sprang hela vägen idag utan vätska och energipåfyllning. Det var å ena sidan en miss, då jag glömt färdkosten hemma i Sverige, å andra sidan ett test av hur man klarar sig utan konstant påfyllnad. Jag klarade mig hela vägen utan att gå in i väggen, å andra sidan så är det vid 30km det svåra börjar. 

Jag lyckades i alla fall hålla ett jämnt och lätt progressivt tempo. Jag höll mellan 4:45 och 4:54 utom på nionde, artonde och 27e kilometrarna då jag kom ner mot 4:30. 

Det skulle ha varit kul att ha fått med en pulskurva, för det kändes bekvämt hela vägen fram till ankomst Mariehamn. Då bestämde jag mig för att spurta och då stack pulsen iväg direkt. 

Totalt blev det 30,3km i snitt 4:49, vilket är det snabbaste långpasset jag gjort hittills. Det var precis den typen av svar som jag önskade. 

Med dagens korta morgonjogg, bara för att få ihop en "helgmara", landade veckan på 79km. Räknar med att de närmaste två veckorna också landar på liknande siffror, men det blir lugnare långpass. Fast jag vill gärna jobba litet med tröskelkänslan inför Kungsholmen Runt, så det är nästkommande veckors mål.

Vi ger oss inte.

Adidas eller Brooks?

Jag harvade runt i mörkret igår kväll i pannlampa, tshirt, långa tights och reflexväst för att känna på kroppen i maratempo.
Det enda svar jag fick var att jag inte kommer att springa i mina Adidas Adios Boost. Mina fotleder klarar ännu inte en mara i fart i så tunna skor. Visserligen är det en njutning att springa i dem, men jag känner att jag blir trött fortare och vill inte riskera något. Det är tungt nog med revbensskadan.
Drömmen om ett pers på lördag har jag skrotat. Rent konditionsmässigt är det inga problem men vem vet hur det känns i revbenen efter några timmars skakande. Jag tror att det kan bli tröttande.

Igår testade jag att hitta ett skönt löptempo som inte frestade på så mycket. Någonstans i intervallet 4:45-4:50 kunde jag springa komfortabelt utan att behöva titta på klockan eller känna av revbenet. Så länge det inte går brant uppför. Jag vet att det finns en del backar på Vintermarathonbanan. I fjol sprang jag litet för fort uppför och fick betala för det i längden. Fort på träning smart på tävling eller nåt.

Idag ville jag bara springa ett lugnt distanspass på lunchen, det korta platta varvet, sju kilometer runt Kungsholmen. Idag blev det pureflowskorna, som jag sprang maran i. Det blir de på lördag. Om det inte kommit snö,)

Annars blev lunchlöpningen konstig. Jag sprang med en snabb kollega och vi började i lugnt prattempo. Allteftersom ökade han tempot och efter fyra kilometer låg vi strax över fyra minuter. Jag hade ingen klocka, utan det såg jag i efterhand. Det kändes att det gick fort, och jag ville inte att dagens löpning skulle slita, så jag släppte honom. Rullade hemåt i makligt tempo, litet varm då vindjackan inte andas så bra. 

Nu är det dags för att ta farväl av pappa och det känns inte som den optimala uppladdningen. Men han var en stor supporter, så jag har med mig det när jag sticker ut på lördag.

Vi ger oss inte.