onsdag 5 november 2014

Adidas eller Brooks?

Jag harvade runt i mörkret igår kväll i pannlampa, tshirt, långa tights och reflexväst för att känna på kroppen i maratempo.
Det enda svar jag fick var att jag inte kommer att springa i mina Adidas Adios Boost. Mina fotleder klarar ännu inte en mara i fart i så tunna skor. Visserligen är det en njutning att springa i dem, men jag känner att jag blir trött fortare och vill inte riskera något. Det är tungt nog med revbensskadan.
Drömmen om ett pers på lördag har jag skrotat. Rent konditionsmässigt är det inga problem men vem vet hur det känns i revbenen efter några timmars skakande. Jag tror att det kan bli tröttande.

Igår testade jag att hitta ett skönt löptempo som inte frestade på så mycket. Någonstans i intervallet 4:45-4:50 kunde jag springa komfortabelt utan att behöva titta på klockan eller känna av revbenet. Så länge det inte går brant uppför. Jag vet att det finns en del backar på Vintermarathonbanan. I fjol sprang jag litet för fort uppför och fick betala för det i längden. Fort på träning smart på tävling eller nåt.

Idag ville jag bara springa ett lugnt distanspass på lunchen, det korta platta varvet, sju kilometer runt Kungsholmen. Idag blev det pureflowskorna, som jag sprang maran i. Det blir de på lördag. Om det inte kommit snö,)
Annars blev lunchlöpningen konstig. Jag sprang med en snabb kollega och vi började i lugnt prattempo. Allteftersom ökade han tempot och efter fyra kilometer låg vi strax över fyra minuter. Jag hade ingen klocka, utan det såg jag i efterhand. Det kändes att det gick fort, och jag ville inte att dagens löpning skulle slita, så jag släppte honom. Rullade hemåt i makligt tempo, litet varm då vindjackan inte andas så bra. 

Nu är det dags för att ta farväl av pappa och det känns inte som den optimala uppladdningen. Men han var en stor supporter, så jag har med mig det när jag sticker ut på lördag.

Vi ger oss inte.

3 kommentarer:

  1. Lycka till på lördag.
    Lite synd för dig att du inte kan köra fullt ut, revbensskador är sega, har åkt på några smällar genom innebandyn några gånger och det är frustrerande att inte kunna andas på obehindrat.

    Har du haft problem med "brännande" känslor under hälarna? Jag är enormt frustrerad för tillfället. Kommer som max 18-19 kilometer sedan måste jag stanna till och massera fötterna innan jag kan fortsätta och avsluta rundan.

    Ser fortfarande min egen maradebut så pass avlägsen att jag inte vågar sätta någon tidshorisont att sikta mot. Men som du säger, vi ger oss inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nisse,
      Tack för hälsning. Jo jag har känt ibland hur det bränner till, men det har bara varit korta stunder och så sällan att jag inte sett något mönster i det. Jag har bortsett från Stockholm marathon och Lidingöloppet aldrig drabbats av några problem under långlöpning. Men jag springer oftast långt i rejält dämpade asics nimbus, eller mina brooks pureflow.

      Radera
  2. Tack för svaret, ja, det blir kanske att köpa ytterligare ett par skor, har 11 eller 12 par för tillfället. Men dessa har jag inte i min allt större samling.

    SvaraRadera