Oktober

Oktober brukar vara en bra löparmånad. Det är ofta skön temperatur som gör att man vill ge sig ut att springa. Ifjol sprang jag en fantastiskt skön halvmara på träning där allting stämde. Banan är ganska kuperad, men jag orkade springa fort uppför och rinna på utför. Jag minns hur nöjd jag var och sedan av bara farten kunde jag plocka tolv minuter på mitt maraton-rekord på Vintermarathon.

I år har träningen gått bra och jag putsade halvmara och miltider i våras. Sen åkte jag på en dunderförkylning en vecka innan Stockholm marathon, men kunde ta mig i mål på en okej tid.

Sen drog jag på mig ett onödigt skavsår som begränsade långpassmöjligheterna. Det hängde i över två månader och gjorde väl att jag inte fick ut max förväntat på Lidongöloppet, men, det går ju fler gånger...

Efter LL har jag tränat bra, och fått ihop runt 230km, en del i bra fart, och ett rejält långpass. Men så kommer den där cykelvurpan och det ömmande revbenet som begränsar en del. Jag har kunnat springa men så snart andningen blir ansträngd, och nu pratar vi bara över prattempo, stramar det och tar extra på krafterna. Just nu vilar jag söndag morgon till tisdag kväll. Sen springer jag onsdag lunch och sedan vila till lördag.

Om det räcker får lördagen visa.

Vi ger oss inte.