torsdag 13 november 2014

How soon is now?

Ibland är det skönt med vila. Jag var i och för sig inte särskilt trött i söndags. Lätt känning i lårens framsida, men jag bestämde mig för en veckas vila från träning. Det har med korta avbrott gått i ett de senaste två åren så en veckas lugn är säkert bra. 
Säkert. Åtminstone börjar jag få abstinens nu. Så på lördag drar jag igång igen. Några lugna pass fram mot tunnel run. Ska bli kul. 
Det har annars varit en mötestät vecka, vilket gjort att det bara skulle varit stressande att känna att man missar ett pass. 

Idag var det dags för litet underhållning. Brittisk humor av god klass när Morrissey uppträdde på Hovet. Halvfullt. Men entusiastisk publik som jublade när han kom in med en Clas Olssonpåse i handen. 
En blandning av i huvudsak gamla Smithslåtar (queen is dead, meat is murder, how soon is now, asleep) några tidiga solospår (suedehead, everyday is like sunday, speedway) och några från årets skiva tex Istanbul och Scandinavia.  
En litet märklig känsla med en rödskjortad sångare som lallar omkring framför fem yngre män i jeans, hängslen identiska t-shirts och ska vi kalla det femtitalsfrisyr. Tänk the Fonz. Ibland tror man att det är på riktigt inland känns det som ett coverband. Fast många gitarrbyten hans med och det härligt utdragna gnisslet i How soon is now hade gärna fått fortsätta. 
När han avslutar konserten med en film från olika slakterier till meat is murder blir det mera absurt än effektfullt. Särskilt som han dessförinnan förklarat att man kan köpa en meat is murder schablon och sedan gå till Clas Olsson och köpa sprejfärg och sedan göra Stockholm vackrare. Hmm. Trummisen avslutar låten med att spreja just det på sin stora gong-gong 
 Bilderna på tjuren som stångar ihjäl en matador var litet mera omskakande. 
Sen kommer gänget in för ett extranummer iklädda svarta tshirts med texten fuck harvest. 
Men det var precis så bra som väntat. Trots allt. 

"he took the slug and hit the rug"

Vi ger oss inte

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar