Nionde träningsveckan, tredje veckan med ganska hård
träning, ser fram emot en lugnare vecka. Förra helgens långpass satte inga men
alls varken i kropp eller psyke, så det var bara att hoppa upp på löpbandet på
måndagen. Ska bli spännande att se om årets mera fokuserade träning kommer att
ge resultat, eller om jag drar på mig någon förslitningsskada. Tycker att jag
lyssnat och bromsat där det behövs. Känner ibland trötthet i höften, och vid
något tillfälle litet begynnande knäsvid också, men inget som accelererat, utan
dragit sig tillbaka, efter stretch och töj och lugnare löpning.
Veckans träning blev helt löpfokuserad. 15minuter
styrketräning i måndags efter 25min på löpbandet var allt som jag skrapade
ihop, och det är nog inte hållbart i längden. Dock har det varit en del press
på jobbet, så jag har haft långa dagar, och då har löpstyrkan fått stryka på
foten.
Måndagens löpning bestod av 25 minuters löpning, där jag
från 5e minuten och framåt ökade hastigheten med 0,1km/h per minut. Från
12,5-14,5. Det handlade inte om någon speciell träning, målet var bara att
fokusera tankarna på löpningen. Hade en del i huvudet.
På tisdagen kändes det som skit hela dagen, och det blev
inte tid för lunchlöpning. Istället tänkte jag göra det när jag körde sonen
till träning. Målet var att köra ”lyktstolpsintervaller” på Hackstaspåret, men
tji blev det då där var is. Istället blev det ett spontant 3x10min tröskelpass
längs central och sockenväg samt runt Norrgårdsvägen två varv. Uppjoggen var
riktigt seg och jag hade inga tankar på att det skulle gå att öka farten, men
efterhand gick det allt bättre, och hade jag haft tid hade jag lätt kunnat köra
ytterligare en tiominutare. Ett pass som blev mycket bättre än väntat.
Dagen därpå tog jag mig ut på lunchen och drog Alvikstian,
som förlängdes litet till nästan 11km. Det var också ett pass som gick lättare
än väntat. Snittade 15sekunder snabbare än dagen innan. 4:55 mot 5:08 (fast
uppjoggen gick på tisdagen i 6:20tempo, det var så seegt).
Hyfsat utvilad men mycket jobb gjorde att torsdagens insats
begränsades till 7,2km på löpbandet. 5x5minuters fartavsnitt med 1min ståvila
bestod av varannan minut i 14km/h och varannan i 16 km/h. Efter passet kände
jag att jag nog borde ha kunnat köra 14-17 eller 14-16,5, och dessutom var det
mest psykiskt pressande att köra dessa intervaller på band. Kroppsligt var jag
trött direkt efteråt, men återhämtade mig bra till fredagen.
Igår var det strålande väder och jag körde en repris på
förra fredagen. Söder mälarstrand och Kungsholmsstrand runt en mil. Tyckte att
det gick lugnt, men då gick det ändå fortare än på onsdagens pass. Efteråt
kände jag mig ganska trött i framsidan av smalbenen, och har därför dragit mig
för att ge mig ut på långpass i helgen. Känner mig litet sliten, men efter en
dag inne blir det nog en 90minuters runda framåt sen eftermiddagen.
Träningen nu flyter på, och det är jobbigt som det skall
vara, men också med svar som jag tycker är som förhoppningen. Det blir 3
tuffare följt av en lugnare. Nästa helg skall det bli skidåkning, har inte
bestämt om det blir utför eller på längden, men det gör att det blir mindre tid
för löpning, vilket är bra. Samtidigt vill jag inte ha alltför stor skillnad i
distans och tid mellan veckorna. Det är mest intensiteten som jag vill vila
ifrån. Efter nästa fyra veckors period räknar jag med att kunna ta upp
utomhusintervaller och köra litet mera tempoträning. Sen är det dags att anmäla
sig till litet lopp. Hittills har jag anmält mig till Kungsholmen runts halvmara
i maj och Stockholm marathon i juni. Funderar på om jag skall köra premiärmilen
i år. Stod över ifjol, men i år känns det som att det kunde vara kul att testa
nya banan, som om jag förstått det rätt är ett varv. Sen kommer jag med all
sannolikhet att köra Österåkersmilen, eftersom det blir femårs jubileum för mig
i år. Undrar om jag kan klara att sänka perset på banan en gång till? Det borde
gå. Problemet är ju att den ligger så tätt efter maran, att man knappt
återhämtat sig, men samtidigt är det så kul att springa det loppet på
hemmaplan. Det är en bra och utmanande bana. Ungefär lika tung eller lätt som
Hässelbyloppet. Det finns en tung backe, plus ett par slakmotor, liksom några
lätta nerförsbackar samt ett par tvära kurvor. Ifjol just över 41. Ska vi
hoppas på just under 40 i år. Nja. Jag tränar ju inte för att springa milen
fort just nu, utan det blir så att säga ett lyckofall i arbetet. Farten jobbar
jag mest på att bibehålla, inte utveckla. Sen har jag funderingar på
Helsingborgsmarathon till hösten. Om jag gör det vet jag inte om jag orkar med
Lidingöloppet. Vore synd, för LL är ju så otroligt kul. Fjolårets lopp rankar
jag som en av mina absoluta toppar så här långt, även om tiden var långt ifrån
vad jag borde kunna prestera om jag satsade och tränade ordentligt. Det är bara
så tufft mentalt att ladda om efter Stockholm marathon. Enda gången jag lyckats
riktigt bra hittills var 2013 när jag sprang vintermaran 14minuter snabbare än
min Stockholm marathon debut samma år. Det var också ett grymt lopp.
Vintermaran finns ju också som möjlighet. Planerar inga internationella lopp
än. Det får bli efter Stockholm marathon 2018. Så långt sträcker sig min
planering just nu. Sen får vi se.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar