årskrönika 2015, mål 2016

Ja så är 2015 slut och det blir en kort summering. Eftersom det jag skriver om här är relaterat till min löpning, är det vad som kommer att avhandlas. Det finns andra delar av livet som jag inte skriker eller skriver om.

Här kommer nu min första årskrönika. Jag skrev några rader i januari om 2014, och fick med följande mål:

”Målen för året var jag inne på redan häromdagen, med 3:25 i Stockholm, och nu totalt 300mil på året, och dessutom vill jag ha ordentligt med långpass. Jag har tillsammans med en kollega planerat att lägga in fyra gemensamma pass under vintern, två inne i city och två ute hos mig. Minst två 25+pass i månaden borde inte vara något problem. Fast samtidigt litet disciplin vad gäller tempot. Måste kunna återhämta mig ordentligt. Idag känns det att det var länge sedan jag sprang långt och fort.”

Utfallet har jag nog varit inne på under året. Stockholm marathon gick bra trots kylan, men jag var aldrig riktigt nära 3:25. Mina 3:27½ låter nära, men var inte det. Jag hade inte fartkänslan. Det i sin tur berodde delvis på ambitionen att köra långsammare långpass. 10 stycken blev det på sex månader, vilket är två färre än ambitionen. Visserligen tog jag det lugnt i uppstartsmånaden december, men jag sprang litet för få med bra fart. Av de fyra kompispassen blev intet. Förändringar på det personliga planet gjorde att vi inte kunde få till pass enligt plan. Något att jobba med i år. Det jag kommer att förändra i år är bla att jag satsar på att springa litet fortare på tre av veckans pass. Där ett av dem kan vara långpasset, men tanken är att distanspassen nu skall bli de lugna passen.

Det andra målet var att komma upp i 300mil, och jag var på god väg när jag fick ställa skorna på hyllan i oktober. Fast 263mil fick jag ihop enligt min träningsdagbok. Om jag lägger till så att de förlorade veckorna hamnar på en ”normal” femilsdos, så fattas det ändå 12 mil för att nå 300mil. Med andra ord var det redan innan skadan ett missat mål.

Även om det ser ut som att jag missat samtliga mina mål, så finns det en annan viktig sida. Min personiga utvecklingskurva har inte stannat av. Visserligen har jag inte tagit några jättekliv framåt resultatmässigt, men det blev personliga rekord på 5km, halvmara och helmara. Dessutom bättrade jag tiden på hemmamilen, Österåkers-, med 30sekunder. Jag tror att jag kanske kunnat pressa en bra tid på Hässelbyloppet om det passat in i min planering. Å andra sidan var det just då jag gick sönder, så det kanske var lika bra. Nu finns det något att satsa mot.

Mål nummer 1: Så inför året som kommer, vad skall det bli för mål? Ja, om 3:25 var fjolårets Stockholm marathonmål, hoppas jag i år kunna komma ner mot 3:20. Jag kommer att köra med ambitionen tre kvalitetspass i veckan, och två-tre distanspass. Varannan vecka ett snabbare avkortat långpass varannan vecka ett längre. Där min definition av längre börjar på 24km och kortare vid 18km. Nu till att börja med kommer det att bli tröskelträning en gång i veckan, tills jag klarar 4x10min kontrollerat. Samtidigt fortsätter jag att variera olika långa intervaller – 500m-1000m med och utan backinslag.

Mål nummer 2: Att komma upp mot 300mil. Just nu känns det absolut rimligt, särskilt med en lagom inblandning av styrketräning. Distansen är egentligen inte det svåra, det handlar om 8km per dag, det svåra är ju farten. Vill inte riskera någon bristning eller sträckning.

Mål nummer 3: Att springa ett lopp utomlands. Jag är inte sugen på att betala jättemycket för att delta i något av de fem stora loppen. Men jag drömmer om att komma till Boston i framtiden. Fast det finns andra prioriteringar just nu.

Mål nummer 4: Två marathonlopp är vad jag sprungit de tre senaste åren, och det hoppas jag kunna fortsätta med. Om det skall bli något ytterligare återstår att se. Jag tycker att en höstmara som komplement till Stockholm marathon är ett trevligt mål, men att springa fort på ytterligare en det orkar inte min kropp med.

Där har vi årets mål. Hä bar å spring.

Vi ger oss inte!