Kändes fortsatt litet i kroppen och kanske var där en mindre förkylning på gång igen?
Vilade från löpning i lördags. Det blev badlandsbesök med barnen. Eftersom jag inte kollat öppettiderna blev det ett kort men intensivt besök.
På söndagen bestämde jag att skjuta på långpasset till måndagen. Innan hemfärd skulle vi dock ta svängen om Kvarntorpshögen utanför Kumla. När jag var liten omtalades den som oljeberget. En gammal slagghög med resterna efter olje och gasutvinning under och efter kriget. Där finns ju en intressant konstutställning, skidbacke, motiosspår och trappan. 427 steg eller var där fler? Tio gånger upp och ner ska man göra. Det var mycket folk där och samtliga hade Asics skor såg det ut som. Jag med.
Barnen gjorde mellan tre och fem jag nöjde mig med en. Fast det fick jag ångra igår.
Strålande sol men kylig vind gjorde att jag valde både långa tajts och tshirt plus vindjacka och mössavantar. Till att börja med gick det trögt. Hustrun anförde på elmoppen, de första sju kilometrarna men det gick riktigt trögt. Det var som att vadmuskler och lårmuskler kortats av. Ingen spänst eller studs. Nådde sedan fram till Domaruddens friluftsområde, målet för dagen. Tänkte ett varv på milspåret. Fast det gick tungt. Blev tvungen att stanna och lätta på trycket. Fortsatte att släpa benen efter mig. Efter drygt femtiofem minuter styrde jag hemåt. Men det lyfte aldrig. I de brantare backarna gick jag och sen trodde jag aldrig att jag skulle komma hem. I och med att jag var så välklädd svettades jag en del och nu var jag törstig. Något vatten släpade jag inte på, dessvärre. Bestämde mig för att inte stanna och dricka på vägen. Varför?
Nå efter ungefär 2:40 var jag hemma med bara drygt 27km. Trött och törstig. Fast inte grymt slut. Varken då eller efter Ålandsrundan var jag speciellt trött, men ändå tog det fyra dagar att återfå känslan. Litet stelt idag på morgonen och vaderna undviker helst rörelse.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar