Efter tisdagens långa tröskelintervall har veckan fortsatt så här:
I onsdags en morgontur till Runöpark, en mil på strax under 58minuter på snötunga vägar. Jobbigt att komma ut vintermorgnar halvsex. Man får kämpa.
Jag kommer ihåg en dag i somras då jag ensam begav mig upp mot Huvudstabacken, och fann den som en grön tunnel att springa i. Jag var litet sliten efter Stockholm marathon och att ha lämnat blod (http://urbanspringeromkring.blogspot.se/2014/06/springer-ute-under-tak-uppfor-en-backe.html) och dessutom ensam, men ändå gick backen på mellan 105 och 114s. Jag var riktigt missnöjd eftersom den i "vanliga" fall
skall ta bara knappt 95s. Idag skrattade man åt det, och bet ihop.
Det var sladdrigt och blaskigt. Uppf ör sladdade man och tappade fästet trots broddar. Nerför plaskade man så skorna vattenfylldes med nollgradigt smältvatten. Saltvatten. Enda möjliga orsaken till att det var så våt snö.
Den här gången hade jag sällskap av en kollega, som är totalt ur form, och därför fick jag själv ligga på. Han körde bara två-tredjedelar och dessutom bara fyra av de fem plus tre som är normal-passet.
Öppnade på 118, sen höll det sig mellan 112 och 117 (den fjärde var snabbast).
Efter det, och med blöta skor körde jag tre korta historier som landade kring 30s. Sen tog jag en sväng runt fjärden så hela passet landade på 12km på timman jämnt.
Rejält våt och kall om fötterna kunde jag hoppa in i duschen och värma upp mig igen.
I morse tog jag bilen till jobbet med avsikt att klämma in veckans långpass på fastande mage. Åt en ganska rejäl middag så jag trodde nog det skulle gå bra. Målet var att springa till söder, två varv runt och tillbaka till jobbet. Halvtimman i bilen in gjorde inte mycket för att väcka mig men när jag väl kom ut gick det faktiskt över förväntan.
skall ta bara knappt 95s. Idag skrattade man åt det, och bet ihop.
Det var sladdrigt och blaskigt. Uppf ör sladdade man och tappade fästet trots broddar. Nerför plaskade man så skorna vattenfylldes med nollgradigt smältvatten. Saltvatten. Enda möjliga orsaken till att det var så våt snö.
Den här gången hade jag sällskap av en kollega, som är totalt ur form, och därför fick jag själv ligga på. Han körde bara två-tredjedelar och dessutom bara fyra av de fem plus tre som är normal-passet.
Öppnade på 118, sen höll det sig mellan 112 och 117 (den fjärde var snabbast).
Efter det, och med blöta skor körde jag tre korta historier som landade kring 30s. Sen tog jag en sväng runt fjärden så hela passet landade på 12km på timman jämnt.
Rejält våt och kall om fötterna kunde jag hoppa in i duschen och värma upp mig igen.
I morse tog jag bilen till jobbet med avsikt att klämma in veckans långpass på fastande mage. Åt en ganska rejäl middag så jag trodde nog det skulle gå bra. Målet var att springa till söder, två varv runt och tillbaka till jobbet. Halvtimman i bilen in gjorde inte mycket för att väcka mig men när jag väl kom ut gick det faktiskt över förväntan.
Det gick fortare än jag trodde. Första varvet gick på 48minuter så då lugnande jag ner mig litet och tog det andra på 52 minuter. Totalt trampade jag runt i drygt 2 timmar och en kvart och fick ihop 26km.
Nu blir det lugn löpning imorgon följt av lång seg flygresa på söndag.
Vi ger oss inte
Vi ger oss inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar