Baksidan av intervaller, aj mitt lår

Det gick inte så bra idag, även fast jag tyckte att förutsättningarna fanns. Kroppen kändes utvilad, lugn dag på jobbet, kanske litet halvdant väder, men åtminstone medvind. 

Jag tog tåget ut från stan till Hägernäs, ungefär 14km hem. Joggade upp genom Arninge centrum och startade klockan vid Ullnavägen och trampade på. Den första biten under motorvägen och ner mot krossen går lätt utför och det kändes bra, men när det börjadegå uppför mot Rydbokände jag hur det stramade från vänster lårs baksida och efter bara ett par hundra meter fick jag tvärstanna för att inte krampa ihop. Åtta minuter och knappt 2km. Stretchade och joggade försiktigt. När jag nådde Rydbo gick det bra att ta den andra intervallen, men tempot blev väsentligt lägre, runt 4:20kanske. Stretchade igen vid betongsuggorna innan Täljö. Kunde sedan kuta på igen ganska bra, även om terrängdelen är krävande, så tempot steg mot 4:30. Den fjärde går lätt utför, men vis av erfarenheten höll jag igen. Då jag kände att jag nog kunde behöva litet mera fart, tog jag en fyraminutersintervall på slutet.

Hemma inte alltför slut men med en del lår att jobba med summerar jag 14,5km. Imorgon lätt jogg till jobbet.

Vi ger oss inte.

Intervallmil från Rydbo

Inspirerad av Lennart milensub-40 tänkte jag att jag skulle få till en variation på temat springa hem från tåget. Idag blev det därför 800m i ungefär femtempo och 200m snabbt. Tio sådana och jag var hemma på runt 48minuter.
Jag var sugen på att ge mig ut i solen redan på lunchen, men jag kände fortfarande av helgens långpass i låren så jag nöjde mig med en sväng till Kungsträdgården, en promenad alltså, efter en tur med tuben.
När tåget vid tjugo i sju stannade vid Rydbo station kändes det ganska otänkbart att springa fort. Jag hade dagen till ära satt på mig mina fjäderlätta Adidas och det var nog tur. Även om de inte är bäst på grovt grus så gick det riktigt bra och när jag närmade mig den första 200ingen var jag rejält taggad. Gasen i botten uppför den brantaste delen. Skönt att sedan få sträcka ut på flacken innan det gick nedför. Efter en fyra fem intervaller kom jag upp på asfalten och då gick det undan.
I vanliga fall är sträckan hem nio kilometer, men idag hade jag bestämt mig för en mil, och tio intervaller. Därför blev det en del svängar och extra krokar för att få de två sista spurterna på bra sträckor utan korsande vägar.
Tung start, men allt eftersom lättade det. Ett pass som var lätt att tycka om.
Tack Lennart!
Vi ger oss inte!

Tredje förkylningen

Jag hade vissa förhoppningar om att kunna återuppta löpningen redan igår, men jag kände mig litet sänkt och mosig efter att ha coachat ett gäng sjuårigar på innebandycup. Det tar på psyket. Sen var det vinden och kylan, och ja, jag var inte helt fit for fight helt enkelt.
Jag var inne i ett fint flyt. Först en vecka med rejäl mängd inklusive start av transportlöpning. Det senare fortsatte jag med förra veckan, men på onsdagskvällen kände jag att något var på gång och sen var jag sängliggande torsdag. Masade mig till jobbet på fredagen efter att ha sovit ut. Konsert med Paul Simon och Sting på kvällen.
Jag kände mig bättre redan på lördagen, men jag tänkte vara smart och vila hellre en dag för mycket...

Dagens pass visade mig att jag inte tappat så mycket. Det ska man inte behöva göra av en lättare förkylning. Nu blir det transport till jobbet imorgon, och sedan en jobbresa. Till helgen inplanerat träningsläger. Skall bli skönt!

Vi ger oss inte