måndag 26 oktober 2015

Höst i träningen

I lördags morse när jag steg upp kändes det konstigt i foten. Rättare sagt, det kändes ingenting speciellt. Ett första tecken på att det är på rätt väg.
Körde sedan ett stenhårt 90minuterspass med lövkrattan i trädgården. Bra för flåset och milt mot foten. Vilade resten av dagen innan jag på kvällen snörde på mig löparskorna och gick ut i trädgården. Ville känna om morgonens känsla var en illusion. Den var det. Så igår morse när jag steg upp var det åter med den trista ömmande känslan kring och under yttre fotknölen. 
Resten av dagen innebar lätt promenerande. Kändes fortsatt ömt och irriterat på kvällen. Två veckor utan löpning. Det blev alltså tidigarelagd säsongsuppehåll. 

Vila ska vi inte tala om. Det blev många timmar i gymmet förra veckan. 
I snitt 45 minuters bekantskap med cykel, rodd, crosstrainer och stakmaskin. Blev både svettig och trött samt fick bra träningsvärk. Om och när jag återuppstår i löparskorna ska det vara som stadigare och starkare löpare.
 
Med litet perspektiv på skadan så är det väl så att den inte kunnat inträffa vid en bättre tidpunkt. Även om jag gärna sprungit vintermarathon så inser jag att det nog blivit litet för stressigt i år. Omställningen på hemmaplan där äldsta dottern flugit ut, gör att det blir mer för mig att rodda. Sen lägger svärfars bortgång litet sordin på stämningen, så det blir bra det här. 
Idag blev det en timma på gym-maskinerna. Först 7,5minuter rodd snitt 180watt, men de sista fem minuterna runt 210. Bygger på litet i taget. Sen gungade jag loss 42 minuter på crosstrainern15/25 under 37minuter, slutpuls 150. Sen 5minuter på nivå 18, slutpuls>170. Det gick fort! Avslutade sedan med ett par minuters ryck i stakmaskinen. Egentligen var jag för trött för att få effektiva rörelser så jag la ner det. 
Avslutade med strech och lätt jogg på gymnastiksalsgolvet. Det kändes bra. Men jag ska inte springa än. Måste hålla igen ett tag till. 
Har börjat kika på en utlandsmara. Sen ett par år tillbaka startar Treviso marathon i min gamla hemstad Conegliano. Om min träning kommer igång i december tänker jag försöka ta den (1:a helgen i mars tror jag). Annars kanske en halvmara i New York och hälsa på dottern. 

Först drömma om att bli frisk och hel och sedan bli det. 

Vi ger oss itr

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar