Lite skor - och allmän pre-marathon nervositet

Förra veckan var intensiv men inte med tanke på träning. I skissen fanns en förhoppning om ett långpass på helgen men det blev inget med det. Den här veckan som var tänkt som början på nedtrappning lutar åt att den hamnar på betydligt större mängd än förra. 

Inledde i måndags med 15km på lunchen i ett första försök att närma mig maratempot. Målet är att ligga ner mot 4:40 för att ha litet marginal. Marginal till vad då?

Jag sprang på känn och landade 11 sekunder fel. Det var en seg och tung känsla som dominerade. Dels stelhet efter helgens bilåkande och byggarbete, dels var jag överklädd i långa tajts, lång tshirt och vindjacka och handskar. Det regnade lätt och hade det varit tävling hade det gått bra att "klä av sig". 

Morgonen därpå blev det hemmasjuan i strålande sol. Sprang i mina nimbussar som börjar kännas litet uttjatade. Uttrampade? De har 20månader på nacken men bara 80mil. Paret innan sprang jag 130mil i på ett halvår men då varierade jag mig inte. Nu känns de här skorna som tunga traktorer även om de sittter skönt på foten. För framtida återhämtande långpass. 

Nej, det är Sauconys Ride som fått ta över som mängdsko. Jag köpte den i julas för att få något lättare än nimbus och samtidigt gillade jag inte brooks uppdatering av pureflow. Version 2 var min mängdsko inför Stockholms maran 2014. Treorna sprang jag sen maran i men det ångrar jag. Stod i valet mellan pureflow och Adidas Adios boost. Jag testade adiosen på flera 30+ pass upp till 37km. Jag tyckte att fötterna blev väldigt trötta och gissade att det berodde på den minimala framfotsdämpningen. Jag springer fortfarande i Adiosen men dessutom har jag mina gamla Featherskor som nu får konkurrens av Sauconys Fastwitch (PB Kungsholmen Runt tack!). 

Fast trots detta utvik tog jag ändå på mig nimbussarna i onsdags morse. Men då strejkade magen och istället för att slå en sjua blev det en annan femma hemma. 

Efter måndagens halvlyckade försök att springa i marafart beslöt jag mig för att testa ett alternativt upplägg. 5x2000 i marafart med 400m i halvmarafart istället för vila. Tanken var att köra det på bana, men som tur var var IP ockuperat av någon lokal skola.  Fast jag är litet sugen på att testa det passet men gärna litet längre innan en mara. Har ju kört en del 800/200 där 200ingarna varit betydligt tuffare än halvmarafart. 

Kollegan som stack ut samtidigt ville inte springa på IP så han körde backe på Traneberg. När jag insett att jag inte skulle få springa på IP så försökte jag hitta honom. På håll såg jag honom jaga iväg uppför backen. Jag brukar på mina distanspass ta en lätt annorlunda väg och därför lyckades jag tappa honom ur sikte. 

Jag tyckte att jag tryckt på ganska bra när jag såg honom men klockan visade ett snitt på 4:50, mest beroende på öppningen när jag joggade bort till IP. Fast jag tänkte inte på att klockan visade passets medeltempo. Tävlingsdjävulen slog till och jag tog i för att öka till 4:40 tempo. Vid nästa check efter halvannan kilometer visade den 4:48. Minimal skillnad och då insåg jag att det var medeltempot. Men nu hade jag fått upp ångan och det var lika bra att springa på i detta tempo. Till slut landade rundan på 12km och ett snitt om 4:43. Med andra ord misslyckades jag både med att få till banpasset liksom att hålla en jämn fart. Fast känslan var god till skillnad från måndagen. Dessutom var jag bättre klädd i shorts och tshirt!

Idag vila. Planerar ett par korta pass i helgen. Sen får vi se. 

Vi ger oss inte