onsdag 11 juni 2014

Postblodgivningsbacke


Det finns några klassiska marathonträningsplatser i city. Fredhäll har en lång skön backe som man kan välja att antingen köra en lång variant, i mitt sällskap brukar den vara ungefär 140sekunder, eller runt 800m. Då tar man den något flackare Frödingsvägen, och svänger sedan in på den branta Atterbomsvägen där man spurtar 300m med bra motlut. Känns alltid bra att springa här då man får ett bra löpsteg uppför. Nedför försöker jag jogga.
Här är toppen på backen. Målet brukar vara 5 långa och 3korta, där korta är den raksträcka som syns i bild. De 300 ska gå på 41sekunder. Det gjorde de idag. Men de fem långa blev fyra, och bara den första orkade jag hålla uppe tempot.

Hörnet där branten börjar åt höger.
Här är slutet på Frödingsvägen, till vänster under flädern står min vattenflaska. En liter räckte inte långt idag.

Joggade ner och fick ihop totalt en mil idag vilket kändes ganska bra. Inga direkta känningar i musklerna eller leder. Bara vänster häl som spökar en del. Klarade mig från tävlingsvärk på milen. Däremot är det psykologiskt eller fysiologiskt jobbigt eller båda att köra hårt efter att ha lämnat blod. Jag brukar kunna passa in tre blodgivningar per år sen jag började träna. Jag har ganska högt blodvärde, så det är ganska bra att dela med sig litet emellanåt. Fast direkt efteråt är det ganska tufft att springa. Litet flåsigare.


Vi ger oss inte.

2 kommentarer:

  1. Hej

    Vad är det för problem du har med hälen? Är det liknande mina besvär, trycköm precis lite till vänster om mitten på baksidan av hälen.
    Har haft problem sedan i november/december förra året, efter en alldeles för intensiv vecka med löpning 5 dar i rad med tunna Merrell-skor.
    I bland känner jag inget men alltid känningar när jag springer, stel i vrister och hälar varje morgon. Brukar ta någon kvart innan det släpper helt.
    Har hört från andra att det kan ta flera år att anpassa kroppen till ett nytt steg och minimalistiska skor.
    Hade det inte varit för hälen så är jag annars helt besvärsfri när jag springer, och vissa pass är riktigt bra. Så förr eller senare kommer det bli bra.
    Mycket excentriska tåhävningar blir tills dess.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Ja din beskrivning liknar mina besvär. Det är inte mycket och det ändras inte. Men att det har att göra med löpstegsförändring är klart. Flera år låter inte omöjligt, särskilt när man inte är någon ungdom. Min plan i sommar är att springa litet mera på mjukare underlag - idag blir det mest asfalt. Får se vad det leder till

      Radera