lördag 7 juni 2014

Österåkersmilen 2014


Det är inte optimalt att ställa om från marathon till 10km på en vecka. Mitt hemmalopp ligger numera alltid veckan efter Stockholm marathon. Det känns så där, särskilt som uppladdningen inför marathon i år kröntes av en förkylning. 

Imorse när jag körde in för att hämta ut nummerlappen fastnade jag i bilen, i en stunds total närvaro, med Beethovens violinkonsert i Dmoll, och Anne-Sophie Mutter på soloplats. Jag lyssnar mycket på musik, nästan överallt utom när jag springer.

Introduktionen av detta stycke, som är ett ganska tidigt opus, gavs en väldigt varm inramning. Det är alltid spännande och intressant att lussna när någon lyckas knyta samman fakta med känslor, och ge hela musikupplevelsen en extra dimension. Jag känner ofta att det är svårt att lyssna in sig på viss musik utan en kunnig guide vid sidan. Får man bara denna introduktion, så blir lyssnandet så mycket rikare.

Hur som helst, det här skulle handla om Österåkersmilen och just idag passade detta stycke så bra, då det visar på växelspelet mellan en ganska stötig orkester (not my words) och en virtuos. Idag skyltades med flera stora affischnamn till start. Patrik Engström och Frida Lunden toppade listan. Men mannen som stal hela showen var Robel Fshia (81) som raderade ut Uhrboms ett år gamla rekord, med nästan en halv minut (vilket var ungefär så mycket som Uhrbom förbättrade det gamla med ifjol). 



31:18 är det nya rekordet, men han hade det tufft hela vägen in i mål, där han slog en Eritrian med två sekunder. En kille som med ett huvud slog Abraham Adhanom (1). Uhrbom dök upp som gubben i lådan och gick i mål knappt enminut efter segraren, förmodligen brydde han sig inte om tiden, när han väl insåg att det var kört.

Engström kom in som 6a efter en IFK Umeå löpare


På damsidan var det en enkel sak för Frida Lunden, så enkelt det kan bli när man får springa ensam.


Det extra roliga med årets lopp var att min äldsta dotter skulle springa. Hon hade som mål att sätta pers, under 49minuter. Själv hade jag sänkt mina förhoppningar på stordåd, och tänkte att jag ska åtminstone ta mig runt på under 43minuter. Där ungefär går min skamgräns just nu. I starten gick det ganska bra, och första kilometern gick ungefär som den brukar, på strax under 4minuter. Bilden nedan är tagen efter 5,5km, och eftersom det är en varv bana, skulle det ha kunnat vara 500m också. 


Det var inte så trångt, eftersom jag fått ganska bra plats långt fram i starfållan. Andra kilometern är också ganska flack, men sen blir det litet trixigt, med först en nittiograders sväng, en kort bro över kanalen och sen en hårnålskurva (!). Efter detta kommer strax ytterligare en nittiograders sväng, innan man kommer ut på ett stycke där man springer först på grus, sen gräs -som regniga år tendetar att bli lera om det inte är en sjö- och så grus igen. Därpå följer en skarp sväng och banans ända backe. Sen korsas en bilväg framför enstaka trötta bilister och en relativt lätt utförslöpa kommer. Här faller tempot på båda varven, då det är trångt efter hårnålen och på gruset, samt backen. Första varvet 4:20 andra 4:30. Fjärde kilometern börjar med två skarpa nittiograders svängar innan man kommer in på en villagata. Nästan bara rakt fram resten av kilometern. Sista kilometern börjar med en svag utförslöpa och sedan ett sju hundra meter långt upplopp.

 På första varvet springer jag bakom en kille i keps fartglasögon, cykeltröja med krage och långa tajts. Han börjar tappa litet så jag smyger förbi. Så hör jag hur han jobbar sig ikapp mig, och så hör jag att det är min triathlontränande granne. Jag ger honom en match in mot varvning, men sen släpper han för att trots allt sätta pb med två minuter. Inne vid varvning störs jag av att där inte finns någon klocka. Konstaterar senare att jag löpt ganska jämnt, 20:44 på första varvet, men det visste jag inte när jag sprang. Min klocka visade mysko saker här.

Andra varvet fick jag kontakt med ett par löpare som höll lämpligt tempo, fram till åttonde kilometern. Det var trångt på grusstigen, så när vi klättrat uppför backen och kilometern gått så sakta bestämde jag mig för att öka takten. Sprang förbi dem, men sen hamnade jag i något vakuum, och de sprang förbi mig. Jag kände att jag har minsann krafter att hänga på. Så jag vilade bakom dem då det blåste en del på det långa upploppet. Sen gick jag ut och la i både en och två extra växlar och spurtade ifrån dem. Den ena kom dock ikapp så jag fick trycka på för att komma först över mållinjen.

En 45e plats jämfört med sextio ifjol. Typ två minuter bättre tid, andra varvet på 20:55, skillnaden var 3e kilometern på resp varv.


Här kommer min flicka i full fart. Hon har haft litet löparknäproblem, men nu verkar de ha släppt. Idag gick det helt utan smärta. Och sekunderna på rätt sida hade hon. 48:5x. Litet osäker på den sista siffran som varierade mellan 4-5-7 på olika tavlor. 
Nöjda medaljörer efter en skön dag med mycket fin publik. Nu blir det några veckor med mindre intensiv löpträning innan det är dags att satsa på litet fartträning. Jag tror att jag är litet begränsad där, och måste våga ta i mer. När jag kör banintervaller kan jag köra tusingar i 3:30-3:40 tempo, men att sedan omvandla det till 3:59 på milen går trögt. Sen ska vi fortsätta köra backar och kuperat, alltför att få till litet Lidingöform i september.

Vi ger oss inte,...

5 kommentarer:

  1. Bra jobbat! Hade själv velat springa det om det inte vore att det låg bara en vecka efter maran.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Nä det är inte optimalt så nära inpå, men är det på hemmaplan så måste man...

      Radera
  2. Bra jobbat, så tätt inpå maran. Går det att jämföra ansträngningen? Har som långsiktigt mål att springa mara men är inte där än på ett tag. Hur stor skillnad är det på en mara och ett millopp. Vad skiljer mest?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag känner väl att det är mera psyke i maran. Milen är liksom pang på, även om båda behöver ett visst mått av taktik. På maran måste man tänka att inte ta ut sig till max för tidigt, på milen måste man våga. Jag hade för dålig fartkänsla igår - och för trötta ben...

      Radera