Enkelriktat

Med två tonårsdöttrar i familjen var det kanske inte så oväntat att det skulle bli konsertbesök i helgen som var. Fick med viss förvarning veta att vi skulle ha många frukostgäster på söndagsmorgonen. Då gäller det att förbereda och ställa upp.

Färskt bröd som hade strykande åtgång.

Annars var det ganska seg helg utan det riktiga tillfället att tima in litet träning. Just de här veckorna i juni är annars litet mitt emellan träningsmålen. Fast nu är det trots allt Lidingöloppet som kommer att stå i fokus framöver. Därför tänkte jag ta mig ut i det kuperade motionsspåret i Hacksta. Det har inte blivit så många vändor där i år, då jag snurrat på andra ställen och mest på asfalt, men nu tänkte jag ta mig dit och köra litet mera. Det sk 2,5km spåret, sk eftersom gpsen mäter upp det till 2,2km, men så är det rejält kuperat fast jag vet inte om det kan skilja så mycket pga det.

Äldsta dottern följde med sen hennes entourage gett sig av med mitt bröd i magarna. Det var skönt med sällskap då jag är ovan att springa sp mycket upp och ner. Vi cyklade dit för att, ja, jag vet inte? Bara inte sugen att springa på asfalt idag.

När vi kom fram satte vi iväg i lugnt joggingtempo och tog första varvet på tolvminuter. Andra varvet blev lyktstolpsintervaller. Det funkar ganska bra istället för 20/10 ellernågot annat, när vi hade olika tempo. Vi sprang fort två stolpar framåt och lugnt en. Dvs jag gick och dottern joggade.  Så sätt höll vi jämna steg. Det gick någon halv minut snabbare än föregående varv. Nästa tog vi det lugnt igen, men då började hennes knä strula litet så hon steg av när jag stack iväg på fjärde varvet. Här delade jag in varvet efter 500m markeringarna och gasade progressivt fortare på de udda och tog det lugnt på de jämna. Sen avslutade vi med spänsthopp upp på några drygtknähöga stora kubbar. Sen körde vi jämnfota trestegshopp. 

Ja, så fick jag inviga mina Inov8. Kändes ganska ovant att springa i så tunna skor, men efter han gick detbättre. Hade inga känningar i hälar eller hälsena, skönt. Överhuvudtaget så tog jag inte ut mig idag, men det kändes som att kroppen vant sig vid den lägre blodmängden nu. Nu vänder det igen!

Vi ger oss inte.