Lidingöloppet 2016

Resultat 2:37:03 (pb) plats 2692 känsla ok, slog brorsan med sex minuter

Vi börjar i den positiva delen. Trots en halvdan uppladdning blev det pb. Ja nio sekunder räknas det också. Jag hade nog kunnat fixa några sekunder till på upploppet, men jag ville ha en schysst avslutning. Tog placeringar, många, mellan varje tidskontroll men var nöjd på upploppet. Då kom en kollega ikapp och vi spurtade tillsammans. Fast jag ville inte springa ifrån henne utan släppte ikapp henne så vi kunde korsa samtidigt eftersom jag inte fått till spurten utan assistans. 

Jag klarade mig från kramp, men det var bara ren tur. Ja, kanske kan vi säga att det var litet erfarenhet. Framsida lår var fräscha hela vägen och baksidan likaså, däremot var vaderna slitna och precis på mållinjen tog det slut. 

Från början. Veckan inleddes med en övernattnings-jobbresa till Milano. Hade planerat in vilodag på måndagen så det passade. Däremot blev det dåligt med sömn både natten till måndag och tisdag. På tisdagen joggade jag fyra kilometer. Sen upp tidigt på onsdagen och lunchrunda i makligt tempo. Litet småsnorig men inget i halsen. 

Torsdag upp ännu tidigare för att hämta dottern på flygplatsen. Hon kom åter efter sitt år i USA, så det var en omtumlande dag. Jobbade hemifrån då jag hade diverse telefonmöten.

Fredag tidigt på kontoret och sedan sväng via Lidingövallen för att plocka upp nummerlappar till mig och brorsan. Mässan var inte mycket att hänga i julgran så snabbt hem. 

Igår åt jag gröt och rostat bröd innan jag tog tåg och buss till starten. Mötte brorsan vid Ropsten. Vi gjorde snabbt besök i blå båsen och lämnade in väskan innan vi gick upp till Koltorp. Tuggade vasaknäcke och drack Pripps sportdryck. Känslan var samlad men litet orolig efter de senaste dagarnas nästäppa. En hyfsad nattsömn gjorde dock sitt till och när vi väl nådde startfållan var det glömt. Träffade några kollegor och önskade dem lycka till. När bandet öppnades till startlinjen var jag litet slö och tog inte position långt fram. Jag tror efteråt att det var rätt val. 

Starten gick och jag låg mitt för träddungen. Valde vänsterspår och sen var allt bara ett enda dammoln. Så här torrt och rykande dammigt har det inte varit de senaste två åren. Valet av linne och shorts var helt rätt och även om långa strumpor var varmt gav det litet stöd. 

Den första sträckan gick riktigt långsamt och passeringen efter 5,5km tog nästan 30minuter. Redan då bestämde jag mig att några 2:30 blir det inte idag. Började fundera på om det skulle ta tre timmar i kön. Hejade på de åldrade mästarna med över femtio lopp var. 

Sen lättade det och jag smög försiktigt framåt i bekvämt tempo på den sköna milen förbi Lidingövallen och ut. Tog min första geldryck. Den hjälpte. Annars tog jag ingen sportdryck utan bara vatten längs vägen. 

Låg hyfsat till halvvägs och trodde på 2:35. Höll igen uppför Bosöbackarna och sprang på utför. Kontrollerat och lugnt fram mot Grönsta och liksom ifjol inga problem med låren. Hade valt att springa i mina Kinvaraskor och jag har inte sprungit långt i dem förut. Max 20km sprang jag i somras. Litet orolig för hur benhinnorna skulle klara påfrestningen, men det var mest vaderna som tog stryk. 

Vid Grönsta tog jag geldryck nummer två. Fick inte samma respons som av första. Hörde mitt namn ropas upp men jag blev så paff att jag inte reagerade. Tog några gåsteg i första backen och sprang sedan på i fortsatt makligt tempo. Jag befann mig i någon sorts ingenmansland. Inte tillräckligt tränad för att slita ut mig - om jag ska ta ut mig ska det vara för en rejäl putsning av perset och det var det inte tal om. Nä vanlig distanslöpning. Sprang om många hela tiden nu. Gick ganska bra ner mot vattnet och runt innan Abborrbacken. Hoppade över någon vattenstation. Sen började kriget. Jag försökte mig på en tempoökning men vaderna var darriga så jag gav upp den tanken. Gick med bra fart upp till stenen i backen och sprang och klappade på uppmaning händerna över huvudet. 

Knappt fem kilometer och Karins backe kvar. Försökte springa på. Tungt och segt. Trött och slut och less på Lidingöloppet. Fram längs långa nerförslöpan över vägen runt fältet lyfte blicken mot Karins backe. Bestämde mig för att gå en bit. Plockade flera placeringar. Sen är det fortsatt böljande terräng och benen fortsatte framåt. Vänstersväng och en kilometer kvar. Ja, jag kan öka. Kutade på och gjorde snabbaste kilometern men när jag kom ut på gräset bromsade jag. 

Då kom en kollega ikapp och sa Urban nu spurtar vi och då tänkte jag nu jäklar och tog ändå fler platser. Sen släppte jag litet så vi kunde passera mållinjen jämsides och då slog krampen till i vaden. Men eftersom jag tvärstannade släppte den direkt. Fick medalj, blev fotad och gick den låååånga vägen till vattnet. Drack tre muggar tog en och satte mig vid stängslet. Messade brorsan som precis gått i mål. Det hade tagit mig sex minuter från mållinjen tills att jag satte mig ner. Kändes som en evighet. Drack ytterligare ett par muggar vatten. Hade inte känt mig törstig på banan utan klarat mig med några få muggar men nu! En mugg Cola och två kanelsnäckor och en kaffe. 

Sen gick vi och hämtade överdragen. Nu var det ganska kyligt och tröjan behövdes. Seg promenad till vallen där vi hämtade ut väskorna. Sen gick vi in i duschen. Litet trångt i omklädningsrummet men inte i bastun där brorsan bjöd på en öl. Sen på med kläder och medalj och så påbörjades hemfärden. 

I efterhand nöjd med resultatet. Jag räknade inte med något stordåd, men hoppas kunna utnyttja detta för en bra mara senare. Jag har tränat bra sista månaden men frånvaron av långpass märktes. Efter någon dags vila ska jag trampa igång mot vintermaran tror jag. Jag vill ha revansch på 2014 års debacle. Vore kul med 3:25 eller så, med bra långpass och tröskelträning under oktober så är det nog möjligt. 

Vi ger oss inte