lördag 7 maj 2016

Kungsholmen Runt 2016

Strålande sol och drygt 20grader i skuggan. Synd att inte loppet gick i skuggan. Det blev det långsammaste sen 2013, med 1.33:03 eller så. Tydligen är det så här bra jag är just nu. Fast bästa placeringen hittills 232. Klart att det var färre än ifjol, och särskilt färre kanoner.

Veckan inför loppet provade jag en litet annan uppladdning än tidigare. Förra helgen körde jag två ganska snabba 19 och 22 km med fartökningar. Klart att de satte sig i kroppen, men inte värre än att jag kunde jogga runt i måndags med äldste sonen och hans kompis och kompisens pappa. Vi tänker oss göra det på måndagarna framöver. Runt 5km blev det.

I tisdags var jag för ovanlighetens skull vid Ensta krog på dagtid tillsammans med tusen knattar och deras föräldrar. Hade tänkt 5x2,5km med 1km fartökning på varv 2,3,4. Ganska kuperat varv, men första fartökningen om en kilometer blev 3:56. Sen blev det tjockt med folk så de blev litet långsammare, 4:05, 4:06.

Onsdag morgon joggade jag en mil av vägen till jobbet som brukligt nu. Därefter blev det en mil före frukost också i torsdags. Det tungt i starten både onsdag och torsdag, så därför stod jag över fredagsjogg. Dessutom hade jag en liten olycka i torsdags som kunde ha resulterat i att säsongen tog slut. Jag skulle bära ut det tunga trädgårdsbordet med två av barnen. Jag gick först med ryggen främst och glömde bort betonglocket som sticker upp två decimeter. Jag föll baklänges och fick bordet över foten, men på något magiskt sätt flexade foten och gled undan. Jag fick ett fint skrapsår på vaden, och ömmar gör det, men det påverkade inte löpningen.

Åt bra igår, men inga jättemängder- frukosthungrig idag. Efter frukost velade jag som vanligt kring skovalet, även om jag tyckte det kändes bra i torsdags med Fastwitchen. Körde in och parkerade på jobbet. Bytte till shorts och linne och tog av nimbusen och satte på fastwitchen. ifjol gick de ju fort.

Joggade ner till området och ställde mig i toakö direkt. Sen njöt jag i solen och växlade nåt sms med hustrun som med sönerna skulle stå i Fredhällparken.

Gick in i startfållan, stod nästan längst fram bakom eliten och kände mig liten. Direkt efter start så strulade klockan litet så jag kom inte igång ordentligt. Knasigt. Sen bara vällde det fram folk. Jag tänkte oj, går det så långsamt? Jag hade 4:08 på klockan på första kilometern, ungefär enligt plan. Jag tyckte det kändes ganska bra, men hittade inte någon bra rygg att följa med. Sprang i litet vakuum där ibörjan. Men fortsatte i gansk okej tempo runt stadshuset och ner längs Kungsholmsstrand. Tog litet vatten bara för att. Hällde det mesta över någon som sprang bredvid. Förlåt. Sen kom första lilla knixen mitt emot Karlbergsslott. Klockan drog iväg mot 4:24 men det var väl ok. Behöver inte stressa. Kunde ganska lätt ändra tempo, och flyta nerför backen och upp ut på Hornsbergsstrand. Ingen smärta, men ganska mycket funderingar på sandpappershalsen. Inte svårt att andas, men litet jobbigt. Drack efter vändning strax innan 6km. Nästa knix förbi Kristineberg och sedan en lång sväng innan tunnelbaneviadukten och ut i Fredhällparken. Kanske ny sträckning jämfört med ifjol? Letade efter familjen, men såg inte dem på väg öster ut- när det vände tillbaka västerut kunde jag se dem komma springande över fältet. Bra. Sen vände banan vid 18km skylten (8km kom kort efter), och konstaterade att jag sprungit litet långsamt jäntemot plan. Skulle bli svårt att nå 43minuter på milen, långtifrån drömmen om 41:3x. Blir att bita ihop mao. Sen vänder man österut längs parken igen och sedan en knix uppåt innan man får den sköna utförslöpan som slutar på viadukten/lilla västerbron över rålis. En kort snurra på en knapp kilometer och så inunder densamma. Jag har en Haisare och en tjej med två flätor eller tofsar som jag ömsom jagar ömsom blir jagad av. Haisaren tar mig på slutet medan tjejen kommer in strax efter.

Räknar efter i huvudet och konstaterar att om jag gör varv två på 43minuter blankt, har jag en riktig spurt att se fram emot om jag skall klara att persa. Inser dock att 43 blir svårt då de lätta kilometrarna mot stadshuset går för långsamt.

Någonstans längs Kungsholmsstrand tar jag fram mitt hemliga vapen, den lilla geldrycken som skall ge mig extra boost. Sväljer den och koncentrerar mig sedan för att 1) inte slänga den på marken, 2) träffa mitt i sopsäcken två kilometer längre fram 3) sackar ännu mera. Upptäcker att jag håller 4:5x i tunga backen vid Krillan. Trött nu. Benen är inte heller i form. Känns jobbigt. Aha, det är alltså bristen på långpass? Nä, det är ovanan vid värmen, precis som ifjol minns jag Vibymarathon-känslan.

Kommer under viadukten och längtar efter slutet ser familjen heja igen och jag vinkar lojt. Men glad inombords. Segt trots att det lutar nerför, tänker att kanske kan det gå ändå, men nej, hoppet är ute. Räknar och räknar och försöker få fart på benen efter 18km svängen. Rejält jobbigt nu, andningen ändå inte så hemsk, och jag har klarat mig från hållet jag fick ifjol. Förösker öka och det går bättre. Från att ha hållit 4:40 i snitt mellan mil och 18 får jag ner mot 4:25 sista tre. Kunnat vila mig helt enkelt. Men lätt är det inte. Segt som attan i benen men inte helt slut.

Efteråt kan jag konstatera att som vanligt har jag tagit ganska många platser på varv två, men att jag tappar flera den sista biten in mot mål. Eftersom jag insett att pb är utom räckhåll springer jag bara så pass att jag kan ta mig imål. Precis som ifjol tycker jag det är elakt nästan att de lagt målet femtio meter från 20km markeringen. Årets sista 1100meter går dessutom ut i en konstig loop på gräset. Just när man tror att man skall vändå åter mot målet får man en till sväng. Tycker banläggarna kan rätta till banan, och hitta en variant där man springer i mål som mil-löparna gör. Det skulle kännas roligare att ha en raksträcka att springa innan målet.

Kommer i mål lätt avstannande strax efter 1:33. Ids inte bry mig så mycket om tiden, bara glad att ha kommit imål. Det var kärvt idag. Hoppas att det bara är värmen. Känner i kroppen att jag jobbat hårt, och stapplar en del med benen men inte värre än efter ett långpass. De missade passen i mars kan naturligtvis spöka en del. Fast innan maran vill jag inte spekulera för mycket. Nu har jag ju inte vilat mig för ett maxlopp riktigt så jag är kanske litet orättvis mot mig själv.

Målsättningen inför loppet har varit att gå för PB. Det fanns de tre målen 1:31, 1:30 och guld för 1:28. Jag tyckte att 4:10 borde vara möjligt, så det var drömmen innan start. Sen la jag till ett skamgränsmål imorse när jag kände att det var så varmt: 1:35. Det var aldrig någon risk att jag skulle bryta ihop så pass, så jag kunde bli litet nöjd efteråt i alla fall. En halvmara i max ansträngning under stark sol  är jobbigt.

I mål, medalj, vatten, kanelbulle och Erdingeröl. Sen prommenad bort till familjen. Foto och sedan in på jobbet för dusch och ombyte och hemfärd.

Så. Nästa helg blir det sista långpasset. Hoppas få till en 34km. Dessförinnan många härliga kilometrar, varav mera tröskel i värme på tisdag. Det behövs!

Vi ger oss inte.

2 kommentarer:

  1. Hej Urban.

    Bra racerapport, värme, innan man vant sig är svårt att hantera, jag lider i löpningen de första veckorna innan jag vant mig.
    Men huvudmålet är väl ändå maran? Eftersom du tog en Erdinger efter loppet så kommer du återhämta dig fint efter denna urladdning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Nisse, det är maran som är målet. Jag har ju inte dragit ner på träningen inför detta lopp i år, ville testa. Erdinger och kanelbulle är grejen! Har känt mig helt ok och joggat 12km. Man ger sig inte...

      Radera