söndag 22 maj 2016

Ett varv runt Stockholm

Nu är det bara två veckor kvar till Stockholm marathon. Spänningen börjar kittla i magen, och tankarna vandrar runt banans två varv. Idag var sista hårda passet. Nu väntar litet lättare träning de närmaste två veckorna, mest underhåll och litet fartövning. Tänker väl försöka följa Szalkaiprogrammets två sista med någon modifikation.

Den senaste veckan har det känts riktigt bra. Måndagar innebär nu fem lugna kilometrar med elvaåringen hans kompis och kompisens pappa. Vi har haft ruggigt flyt med vädret hittills, så det har inte behövts någon extra motivationshöjare. Banan är ganska kuperad, men vi tar det riktigt lugnt och fokus är på att ta oss runt utan att killarna ska snubbla på sina tungor. Snubbla gör de visserligen ändå, med lika resultat. Trevlig inledning på träningsveckan i alla fall.

I tisdags var det dags för ett pass jag sett fram emot ett tag: 10km snabbdistans runt söder. Det blåste ganska kraftig mottvind på nordsidan, över riddarfjärden, men när man vände mot Hammarbysidan blev det medvind. En del strul kring Slussen drog också ner tempot. Till slut blev det en mil på 45minuter, vilket inte var någon maxinsats utan knappt tröskeltempo. Kändes grymt bekvämt, och hoppas att det var nyttigt. 

Onsdagar och fredagar försöker jag jogga in till jobbet på morgonen. Eftersom jag försöker köra litet hårdare tisdag och torsdag så är det fokus på lugn distans och dessa transportlöp till jobbet är underbart sköna vid den här årstiden. Eftersom det blev drygt femton kilometrar i tisdags inklusive upp och nedjogg, så var onsdagsjoggen tung. Fredagens var oväntat lätt. Det bara rullade på. Nästan ingen stelhet, långtifrån onsdagens.

I torsdags hoppade jag av en mil hemifrån och joggade två kilometrar till Rydbo. Där påbörjade jag ett intervallpass 20x200. Har inte laddat ur klockan så jag vet inte hur det gick i detalj, men hela milen gick på 47minuter och då får man dra bort elva minuter för uppjogg. Kände mig stark hela vägen och allt det där som kändes så avlägset i mars är nu nära. 

Igår vilade jag. Jag hade mycket ändå med trädgård och fotbollsmatcher så det var skönt att inte känna någon stress. Det ser ut att bli en riktigt voluminös vår i alla fall. En bra bit över 150mil, något mindre än 2014 års 170, men med bättre kvalitet. Det känns som att när jag la om träningen efter uppehållet i mars, så har det blivit mera rakt inriktat på maran. Vi får se om ett par veckor, men det känns som att uthållighetsträningen ger resultat. Visserligen fick jag inte till det på Kungsholmen runt, men eftersom jag inte lättade på träningen så tar jag det som ett styrkebesked.

I morse tog jag tåget in till östra station. Hade vattenryggsäcken fylld med två liter vatten och en dextrosolförpackning i handen. Joggade halvannan kilometer ner mot Fältöversten och gjorde en snabbvisit på toa. Därefter körde jag varv två på Stockholm mararhon. Jag sprang fel ute i hästhagarna efter Lindarängsvägen. Det blev marginellt längre. Sen bar jag litet osäker på Djurgårdsdelen, men jag kunde i alla fall öka på litet mot Strandvägen. Från Djurgårdsbron till Västerbron gick det bra. Tog det lugnt på till Västerbrofästet men sen trampade jag på ordentligt. Rullade sedan nerför och svängde över lilla Västerbron mot Norrmälarstrand. 


Efter passering centralen undrade jag hur det skulle kännas uppför Torsgatan, men det gick fint. Såg att klockan visade 25minuter till nästa tåg och genast började jag räkna efter. Fast jag höll god styrfart nu och det var inga problem längs Odengata och Karlavägen. Vek in på Sturegatan och sedan Valhallavägen som jag korsade, varefter jag la på en långspurt och kom in på 2:08 över 26,7km. Såg efteråt att jag hållit ganska makligt tempo första fem, för att sedan öka ner mot 4:35-4:40. Det känns rimligt att sikta på litet mer än fem minuters förbättring i år. Om 3:15 ligger inom räckhåll vet jag inte, men definitivt 3:20. Dags att fila på guldsilverbronsambitionerna.

Det blev en ny 70km vecka. De senaste sex veckorna -85-70-90-70-85-70. Ser nästan ut som en plan. 

Igår sprang min äldsta dotter sin första halvmara, en platt historia i Brooklyn, NY. Hon har legat på runt 25-30km i veckan och tog sig in på fina premiärtiden 1:54. Samtidigt hade jag flera kompisar som hamnade kring 2:05 i Göteborg. Bara en kille som fick till det hyfsat med 1:33. Syrran fick stå över efter en vår kantad av knäproblem. Brorsan väggade på Blodomloppet och joggade i mål. Ingen mara för honom i år.

Ska som vanligt springa Österåkersmilen veckan efter maran. Nu på torsdag ska jag provspringa banan med dotter nummer två. Hon har haft en del benhinneproblem och inte fått upp farten som hon önskar och är tveksam till start, så nu är det intensivt peppande som gäller. Det är ingen persbana, förutom att man vill utmana sig på just banan. Undrar om jag kan fixa fjolårets 41? Just idag hade det inte gått, men om tre veckor vet vi!

Optimist är jag, men i år möjligen något mera realistiska drömmar.
Vi ger oss inte!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar