Jag stod vägvakt på ecotrail 80k/45k i lördags och såg
stackarna som pressade sig i värmen. I söndags tänkte jag känna på litet hur
det kunde ha varit. Gav mig iväg ut mot Rydbo, vilket betyder ungefär fem
kilometer på asfalt och sedan fyra kilometer på grusväg, och totalt 18kilometer
tur och retur. Sprang utan vätska, vilket var gränsfall. Oj vad jag fick dricka
resten av kvällen. I början kändes det ganska okej eftersom det fläktade en
del. Höll ner tempot, men pulsen stack ändå iväg. Rutten innehåller en hel del
kupering, även om det finns möjlighet till vila under vägen. När jag närmade
mig vändpunkten hoppade det in en sten i skon, så jag satte mig ner och tog två
minuters paus och rensade ut stenen. När jag har sprungit löst på vägen ut,
burkar jag alltid kunna känna mig stark på hemvägen. Försökte därför öka tempot
hemåt, men det var som förgjort. Nu började det bli ganska segt. Hemvägen är
mestadels lätt nedåt, och de backar man har är litet kortare och brantare på
utvägen mera flacka motlut hemåt. Vid 14 kilometer tänkte jag att jag skulle
kunna nyttja den långa utförslöpan till att få upp farten, men det gick inte,
och sedan var krafterna nästan slut. I min felräkning hade jag varit ute
betydligt längre än vad jag först tänkte men det var helt klart fel dag att
springa utan vätska. Hemvägen tog en knapp minut längre än utvägen, men bra att
ha kommit igång efter maran.
I tisdags tänkte jag ett fartpass, någonting i still med en
tidsbaserad stege, typ 8-6-4-2. Stack ut mot pampas marina, och efter bron mot
Karlberg, ökade jag farten ner mot halvmaratempo. Tyckte det kändes lätt i
steget efter en dags vila. Fast ganska snabbt blev det överdrivet jobbigt. Slog
av på takten efter fyra minuter. Lång joggpaus innan jag tog två minuter i fart
igen. Sedan kom en stogning vid Huvudsta, där jag sjönk ner på en parkbänk och
flämtade en lång stund. Konstaterade att jag glömt att jag gav blod för en
vecka sedan och att det brukar kännas så här veckan efter. Körde en snabb minut
och vände hemåt.
Hade ursprungligen i planen att springa på krillan, men det
var totalt kaos, med massa barn där. Kanske någon summer-camp?
Tog en längre joggpaus innan jag fick litet feeling igen och
körde i två minuter fortare. Men sen var det bara att stappla tillbaka till
jobbet.
Igår var det kaos på jobbet i samband med att vi flyttade
våra skrivbord. Passade på att ge mig ut med tanken att bara jogga runt söder.
Upp över Västerbron och sedan nerför Pålsundsbacken och ner p Mälarstrand. Det
fläktade en del över bron, men nere på sjökanten var det lä. Och varmt, även om
det var molnigt och skuggigt. Redan vid slussen började jag förhandla med mig
själv, men tuggade på förbi färjeterminalerna och upp mot fåfängan. Höll lätt
höger och ner på Hammarbyhmnssidan. Arbete pågick med stenläggning så det blev
ett par kilometer på gatsten. Ingen favorit. Nu var det dessutom ganska kännbar
motvind. Sen kom en snabblöpare och susade förbi. Jag ökade tempot ett par
minuter, men inte för att hålla hans tempo, utan för att komma hem nån gång.
Kämpade med samvetet, och planerade att när det dyker upp en
lämplig bänk sätta mig ned. Det dök aldrig upp någon lämplig bänk. Jag
fortsatte tugga metrarna. Hade en plan om att springa femton kilometer. Började
fundera var jag var och vid tio –elva kilometer fick jag för mig att det nog
bara blir 14. Dimmig i huvudet. Kom ytterligare en kille och sprang förbi. Han
höll inget högt tempo. Bara jag som sladdade. Provade att hänga på, men han hade
fått för stor lucka, så det blev inget bra drag. Nådde Tanto och reviderade min
uträkning och kom fram till att det nog skulle blir 15 utan omvägar.
Sen när jag kom runt Hornstull och var på väg mot
Västerbron, pep klockan till och jag tänkte, bara 12kilometer, men det visade
sig vara 13. Och drygt 2 kvar. Pålsundsbacken var tung. Västerbron lång i solen.
Kämpade och blev om igen omsprungen och frånsprungen. Ingen bra dag.
Högerarmen började värka, och liksom domna. Konstig känsla,
som tennisarmbågen eller så?
Kom ner i rålis och nu var det tufft i värmen. Upp på
Lindhagenplan, och hemåt. Ökade försiktigt, men fick tvärbromsa vid ett
rödljus. Joggade fram och la mig på sandlådan utanför i skuggan och flämtade i
ett par minuter.
Klämde på armen som smärtade. Inte skönt alls, och liksom
svårt att lyfta armen. Funderade på om jag spänt mig mycket under rundan, men
kunde inte riktigt komma fram till något svar. Dusch, lunch och två colaburkar
till det. Fortsatte dricka.
Kom hem på eftermiddagen och vilade på sängen fram till det
blev dags att laga middag. Armvärken mildrades sakta, men sitter fortfarande i
på morgonen efter.
Får se om den vill springa ikväll, eller om det blir en
vilodag idag. Imorgon ser jag fram emot en tur i skogen i stugan, litet skönt
stillsamt midsommarfirande i år.
Glad midsommar
Vi ger oss inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar