2018 också…ett nytt mellan år, men dock en Stockholmsmara

Imorgon är det dags igen för Stockholm Marathon. Mitt sjätte raka SM. För första gången ställer jag mig på startlinjen med total säkerhet om att det inte blir något PB. Efter en vår kantad av långa jobbresor, och tidsbrist för att få in långpass, känns det nästan löjligt att tänka sig att det skall gå att springa en mara.

Nå, nu är jag en gång för alla anmäld, och jag ser fram emot att ge mig ut i det vackra, och förmodligen varma vädret. Formen är, efter omständigheterna okej. Det enda som inte finns är uthålligheten – vilket ju inte är så litet – men jag har testat mig fram och tror att det skall gå att ta sig fram i lätt jogging tempo, och sen siktar jag på att matcha tiden från Charlotte i höstas. Dock vet jag av erfarenhet att det är svårt att springa långsamt när folk i kring rusar iväg. I Charlotte la jag mig bredvid 4:15 flaggan, vilket inte var målet, efter en stund kunde jag lätt glida ifrån den och passerade snart även 4timmarsflaggan (målet). Det var ett ganska skönt lopp på det sättet (åtminstone i minnet). Jag kommer ihåg att jag kunde öka vid några sena tillfällen i loppet, även om jag i sista långa backen tog slut. Fast då hade jag redan säkrat den hittills långsammaste tiden…

Värmen är svår att säga om den kommer att göra mycket till eller från i min nuvarande kondition. 2015 sprang jag Viby marathon, i mycket bra form, och i 29gradig hetta (säkert var det ännu värre på de delar som badade i solsken). Där startar banan med en skön två kilometers utförslöpa, innan man springer en böljande bana tre varv. Det är egentligen inga backar att tala om förrän man skall uppför startsträckan, som blir också målsträcka, då förstås 2 kilometer uppför. Då spelade värmen en stor roll, och jag kände efter första femton att jag mattades, och fick slå av på takten. Sen fick jag börja gå på tredje varvet, men en månad tidigare satt mitt gällande PB, så trots detta kom jag i mål på för mig ”normala” 3:40.

3:40, 3:28, 3:32, 3:48, 3:27, 3:40, 3:37, 3:52, 3:39, 3:53 är min hyfsat jämna resultatlista på tio lopp över fem år, med de udda resultaten från SM. I år tänkte jag lägga mig kring 55minuter på milen, och sedan får vi se om det håller. Då bör jag landa på ungefär samma tid som i höstas, då formen var liknande. I Charlotte fick jag göra ett längre toabesök, om jag klarar mig undan det så kan det gå fortare.

Ny bana är det, så då spelar ju inte tiden så stor roll. Dessutom ny åldersklass, även om födelsedagen ligger några månader fram i tiden. Får jag lust och möjlighet att träna kontinuerligt framöver, så kan det bli bättre nästa år. Lusten att springa finns fortfarande, och jag har egentligen inga problem med motivationen att hålla igång. Däremot har jag inte varit sugen som vanligt på att få till ett ordentligt träningsprogram. Till nästa år vore det kul att satsa igen, och försöka få till ett PB. Trots att det då gått fyra år sedan sist, så tycker jag att mitt PB är alldeles för svagt för vad jag borde vara (varit) kapabel till. Jag kan ju fortfarande springa kortare sträckor i mer eller mindre samma tempo som för några år sedan. Det gäller bara att få till långpasskontinuiteten. Mitt halvmara PB som också har några år på nacken, visar ju på att det är uthålligheten jag inte fått till. Om man springer en halvmara på 1:31, borde man kunna komma under 3:20 tycker jag.

Ja, ja. Det blir vad det blir. 2018 blir helt enkelt ytterligare ett mellanår. Och just därför känns det svårt att tro att det skall bli en mara till hösten också. Eller också blir det som 2013 när jag började. Då dog jag med några kilometer kvar, men sugen på revansch kunde jag springa vintermaran 12minuter snabbare.

Så trött som på upploppet 2013 har jag inte varit någon gång senare. Det skall jag definitivt inte vara på lördag. Brasklapp för värmen dock. Just nu är det hugget som stucket. Varannan dag är det svalare temperaturer (runt 20grader) och varannan dag varmare, runt 28.  Jag sticker ut hakan och säger att det vore kul med hetta, och mycket folk i omlopp!

Det har som sagt varit en del resande under året. Jag gillar funktionen ”träningskartan” på jogg.se.

I princip har jag lyckats pricka in samtliga världsdelar under året som gått. Alltid något! Fick ett fantastiskt skönt långpass i Auckland i mars. Veckan innan höll jag på att bli hundbiten i Thailand, och härom veckan sprang jag några varv på hotelltaket i Curitiba, Brasilien. Mycket löpband och korta intensiva pass har det blivit.

Dressen för morgondagen är sedan länge vald. Nr-lapp hämtad, gel köpta och klockan laddad. Nu återstår spaghetti och tomatsås (lika mycket kolhydratladdning som att jag saknade fantasi och ork att fixa något annat), och ett glas rött. Sen blir det roslagsbana i morgon och möte och laddning på ÖIP med brorsan, och sen får vi se hur det går. Kul blir det i alla händelser. I alla fall efteråt.

Vi ger oss inte.