Stockholm marathon 2018

Ligger på sängen och återhämtar mig med dagens tredje kopp kaffe. Slöläser bloggar och kommentarer på jogg kring gårdagens lopp. För egen del gick det mer eller mindre som förväntat, även om jag fick gräva djupare än tidigare. I mål efter drygt fyra timmar och sexton minuter. 36min långsammare än mitt tidigare långsammaste i Stockholm. Fast det var varken värme, trängsel eller ny bana som var orsaken, bara bristen på långpass. Sisådär 27% mindre löpmängd än 2015, och 24% mer tid.

Ingen idé att öda ord på detta.

Försökte ta det lugnt och fick onekligen hjälp första tio kilometrarna. Tvärstopp ut på Valhallavägen. Ingen dricka före Norrmälarstrand, men jag var vältankad. Dock gick det så lätt att glida med 3:45 flaggan. Men ute på Djurgården förstod jag att det skulle gå illa. Sänkte farten mellan halvan och första svängen på söder, men ner under slussen var mina vader helt slut. Började promenera och räknade ut att om jag gick resten i 5k/h så blir det en tid kring 5:30 i mål. Då var det ytterst nära att jag gick ner i tunnelbanan och åkte hem.
Som grädde på moset kom brorsan och joggade förbi. Han fick äntligen njuta av att ha slagit sin storebror. Drygt tio minuter före i mål var han. Fanns inte en chans att jag klarat honom igår.

Efter Finlandsterminalen kunde jag jogga litet försiktigt. Sen gick jag upp till vätska på Folkungagatan och nu kom den där sköna känslan som säger att nu vet du att du kommer att ta dig i mål.

Småjoggade över söder och en bit uppför västerbron. Gick i sista branten, och joggade nerför. Där låg till vänster en stackare som svimmat. Litet otäckt att se, men han verkade väl omhändertagen. Sen blev det blandad jogg och gång genom city.

Uppför Narvavägen gick jag litet och där låg nästa stupade hjälte. Kunde sen jogga på i ganska normal fart och inne på stadion bestämde jag mig för att kuta på utan att förta mig. Passerade för ovanlighetens skull ett hundratal löpare den sista kilometern.

I mål trött och öm i vaderna, men inte värre än att jag kunde studsgå nerför trapporna på ÖIP. Ganska nöjd att jag bet ihop på söder, hoppades jag att det myckna gåendet skulle betyda snabbare återhämtning och mindre ont dagen efter.

Träffade brorsan, och vi hämtade våra saker och duschade innan det blev korv, bulle och ett par erdinger. Sen gick vi mot city, dvs han mot tuben och jag mot östra station där jag klämde en pucko och en halvliter ramlösa innan tåget hemåt.

Pizza och ett par ipa innan jag föll i sömn. Trött och nöjd.

Idag var jag både trött, stel och öm i kroppen. Särskilt höger vad och hälsena stramar "onödigt" mycket. Fick bli en liten cykeltur efter lunch för återhämtningens skull.

Några dagars löpvila nu, sen blir det påt igen.

Vi ger oss inte