tisdag 2 maj 2017

Ingen marafart

Helt plötsligt är man där, det är en månad kvar till Stockholm marathon. Jag skulle ljuga, men det har väl framgått av mina inlägg, att jag ligger långt ifrån planen i början av året. Det har tagit tid att återhämta sig från influensan. Det tog åtminstone tre veckor efter omstarten att hitta tillbaka till långpassdistanserna igen. Jag hyser inga förhoppningar om att kunna få till någon fart på nästa veckas halvmara. Det blir ett bra test i vilket fall.

I lördags blev det ett lugnt långpass om 32,5km där målet bara var att hålla igång. Körde hela passet efter frukost, men utan energipåfyllning, och är man ute i tre timmar och skubbar runt, så blir man ganska hungrig och törstig. Nästa helg siktar jag på att stoppa i mig något, och dessutom köra en farthöjning efter en och en halv timma. Sen får vi se hur långt det bär. Det lär förstöra alla möjligheter till en snabb halvmara, så Kungsholmen blir ett långpass bland andra. Annars var ursprungsplanen, om den fortsatt som januari och februari visade, att göra en ordentlig PB attack. Nu får det anstå, och jag funderar på om det skall bli ett Stockholm halvmarathon till hösten.

Efter att ha läst Björn Sunessons berättelse om Düsseldorf marathon, blev jag rätt sugen på att köra den nästa år. Den ligger litet tätt inpå Stockholm, men nästa år är ju ny bana så då vill man väl köra den ändå.

Fokus under de närmaste veckorna är fortsatt på långpassen, och dessemellan tröskel. Jag kände i lördags att jag nu kommer att klara att ta mig runt maran, nu handlar det mest om små, små justeringar, så att tempot kan glida ner mot fem minutersstrecket igen.

Jag är ingen riktig maratonlöpare än. Det är bara att erkänna. Min granne som är en duktig ultralöpare undrar varför jag fortsätter att pina mig. Hon tycker att jag skall satsa på att antingen gå över till ultra, eller satsa på kortare distanser. Fast det är ju det som är poängen. Visserligen såg jag att hon som satte svenskt rekord på 100miles under Tec100 helgen, sprang fort den första halvan (andra också, men inte lika imponerande), men annars handlar ultra för amatörer mest om att orka ta sig runt. Ja, litet hårddraget är det väl samma även för maratondistansen, men det känns som att det är möjligt att springa ”ordentligt”, vilket i min definition ligger på ett tempo som motsvarar halvmara tempo plus 10-15sekunder. För mig skulle det betyda att jag kommer ner under 4:30. Fast då måste man någon gång göra något liknande på träning, eller? När jag går igenom min dagbok för de senaste fem åren konstaterar jag att jag en gång sprungit 30km med ett snitt om 4:49. Två halvmaror och en 26km i snabbare tempo, men övriga ”långpass” betydligt långsammare. Jag hittar 84pass mellan 20 och 35kilometer, med ett medeltempo om 5:25. Jag lever ibland i en drömvärld, därför är det bra att ibland analysera litet grann. Jag hittar ett pass om 15kilometer på 67minuter. Det är det längsta jag sprungit relativt fort och ganska långt på träning. Allt annat är bara korta distanser. Sen inbegriper inte min statistik direkt vad för typ av pass det är, och passen kan innehålla intervaller och upp/nedjogg/vila, vilket på verkar tempot, fast för långpassen stämmer de väl. Marafartpassen är egentligen det som jag faktiskt saknar mest av, men de är av någon anledning svåra att få till. Det är fortare än min distansfart, naturliga fart, och långsammare än tröskel, och väldigt knepig att få till. Med dessa insikter är det lättare att acceptera uteblivna resultat och därför skall det bli lättare att uppskatta årets mararesultat.

Tävlingsmässigt har jag sprungit Kungsholmen runt varje år innan Stockholm marathon. Maraton- resultatet har sedan blivit Kungsholmen runt plus två timmar. Som bäst plus 1:56 som sämst +2:04. Med formen idag uppskattar jag att Kungsholmen tar 1:35-1:37, och alltså är årets mara mål att komma under 3:40, med 3:35 som silver mål. Med bra träning framöver, frisk och inte för varmt kanske 3:30 finns inom räckhåll. PB känns inte rimligt varken med tanke på form eller bansträckning.

Vi ger oss inte

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar