torsdag 29 december 2016

2016 i snabbrepris

Dags för en summering av mitt löparår, 2016. Det blev ett mellanår, där jag känner att jag stabiliserat mig, och klarat mig från skador. Jag har haft någon enstaka mindre förkylning, men ingen riktig skada som hållit mig ifrån löpning. Kanske beror det på att jag inte sprungit riktigt lika hårt i år som det senaste åren. Tanken i våras var att göra några små förändringar, och resultatet blev ingen förbättring. Det var varmt i maj och det gick långsammare på Kungsholmen runt. Två minuter långsammare än de senaste åren. Om det var värmen eller dålig träning vet jag inte.

Årets fyra mål var 3:20 på Stockholm marathon, 300mil under året, ett lopp utomlands, samt att springa två marathonlopp under året.
Det var tur att jag fick med det sista målet. När jag sprang i mål på vintermarathon i november uppfyllde jag åtminstone ett av årets mål.
Det första målet, 3:20 var jag inte i närheten av. Jag låg på 1:40:30 halvvägs, men sen kom krampen på västerbron, och jag fick gå/jogga sista milen in i mål. 3:37 eller vad det blev, var ändå ganska okej om jag tittar tillbaka på dagboken.
Något lopp utomlands blev det inte. Länge hade jag förhoppningen om att springa ett litet amerikanskt marathonlopp i oktober, men planerna ändrades, och det fick bli Vintermarathon.
Sen jag började springa marathon har jag haft en ganska stabil volym mellan 263 och 282mil. Det blir inte 300 i år heller. Jag sprang ungefär 150mil fram till Stockholm marathon, men under sommaren sprang jag inte så långa pass, framför allt under semesterresan till USA, men även i övrigt. Just nu, med två dagar kvar på året, står jag på 278mil. Räknar med ett par rundor till så att det blir 280. Eftersom man känner sig ganska tung efter Stockholm marathon, är det svårt att få ihop 300mil, om det inte blir rejält på första halvan. Får se framöver om det är ett mål som egentligen är värt något. Jag ser i min blygsamma statistik, ett tydligt mönster, att det blir bättre mara resultat med fler mil. Men kombinationen måste vara rätt, och där jag faljerar är att jag har få pass i rätt tempo. Jag springer tröskelpass runt 4:20, tusingar runt 4:00 och distans i 5-5:20. Kanske är det för liten spännvidd?

I juni jämförde jag 2015 och 2016 års upplägg, och konstaterade fler långpass och mycket mera
långintervaller (inklusive tröskelpass). Trots detta, 10minuter långsammare på maran. Jag tror att det berodde på att jag fick göra en nystart i höstas efter min skada ifjol. Jag har, med undantag för LL30 varit långsammare på samtliga tävlingar i år. Kanske beror det på för få tävlingar och för litet snabbdistans. Ifjol startade jag säsongen med 21:40 på 5km. I år sprang jag mina 5km på 22:30, men det var kallare och bitvis riktigt isigt. Jag tror att jag ändå är i bättre form nu än i fjol. Snittet över decembers 21mil är 5:06, mot fjolårets 5:19 över 23mil. Totalt har jag i år ett snitt på 5:17 mot 5:13 2015. Fyra sekunder långsammare, men de tror jag inte betyder så mycket. Nästa år kan det mycket väl stå 5:21, men jag tror inte att jag kommer att springa långsammare tävlingar. Jag ska springa ordentligt med långpass, och har redan börjat bygga upp för detta, med två, nästan tre hittills. Sen måste jag få till mera snabbdistans, och pass i marafart. Målet ifjol var korta långpass med fart varannan vecka. Det är det som jag måste få till ordentligt. Jag känner suget nu, efter att ha vilat mig igenom november. Jag kände mig i bra form igår på ett fartlekspass över 17km och kunde fylla på med 13 till idag.

Mål för 2017:
1)     Sätta ett ordentligt PB på maran, jag tycker att jag bör vara redo för en satsning ner under 3:20.
2)     I år ska det bli en höstmara utomlands. Jag funderar på Nice-Cannes. Det vore kul, och jag har en kollega som är intresserad, så det kan vara vad som behövs.
3)     Fortsätta att springa på och ha kul!
Det får räcka så. Jag är pepp och sugen på att göra 2017 till ett riktigt bra löparår, utan skador och med ordentlig fart.

Vi ger oss inte.

1 kommentar:

  1. Hej Urban.

    Intressant läsning, imponerad av din volym, där är jag inte än.
    I år har jag inte heller haft några riktigt stora skador som hållit mig borta någon längre tid.
    Däremot har jag kroniska känningar. Förr om åren kunde jag köra på med lite hårdare intervaller, men numera tar det lång tid för kroppen att återhämta sig efter dom passen.
    Får bli mer långa trösklar istället för att bygga upp snabbhet utan att gå sönder, och pass med pulserande fart, där en km går i 4:30 tempo och en i 4:00 tempo, eller om det finns mycket kraft, någon tiondel snabbare.

    I vår ålder är det inte bara viljan som begränsar utan minst lika mycket kroppen. Även om det är svårt får man försöka vara lyhörd på olika signaler när det börjar bli för mycket.
    Även om man fortfarande vill bli bättre så är det viktigaste ändå att kunna springa.
    Det är ett ständigt prövande av olika sorters pass för att försöka hitta rätt balans, samtidigt är det som gör att löpningen fortfarande är så spännande, finns ingen annan träningsform som ger så mycket välbefinnande när man känner formen komma

    Önskar dig ett gott nytt löparår Urban.

    SvaraRadera