Bellmanstafetten 2016

Årets Bellmanstaffett var ett litet jubileum för min del. Femte året i rad. Tyvärr, men inte oväntat bröts dock trenden med snabbare tider. Det var dessutom den våtaste och kallaste under dessa år. Vi hade det väldigt trevligt och som lag gjorde vi en jämn och fin insats med en topphundra placering i alla fall. Eftersom klassindelningen slopats i år, kan man inte jämföra riktigt med tidigare år. För övrigt sprang vi med en delvis förändrad besättning, exakt tre minuter långsammare än i fjol.

Jag sprang för första gången sista sträckan, och precis när jag skulle ta av mig överdragen, så öppnade sig himlen totalt. Väntade ytterligare ett par minuter på att klä av mig, och sprang sedan bort mot starten, men vände in under Matkomforts lockande tälttak. Stannade under det värsta regnet, men när jag inte vågade stå kvar längre joggade jag in i startfållan. Fick inte vänta så länge, utan kollegan dök upp på utsatt tid. Alla sprang faktisk på exakt den tid som de förutspått. Vi känner våra kroppar. Efter förra veckans testlopp på 22minuter, sa jag att jag skulle sikta på under 21, med målet 20:30. Jag tryckte igång klockan (inte) och sprang iväg i full fart direkt från start. Kom direkt in i bra andning tyckte jag men det var ganska trångt med folk som sprang över hela banans bredd som vanligt. Fick bra med peppande rop från laget och svängde ut på asfalten. Nerför backen och strax skulle klockan pipa för första kilometern. Det gjorde det inte, kastade ett öga på den. Den hade inte startat. Tryckte på den vid kilometerpasseringen. Fortsatte på i bra tempo tyckte jag, och allt kändes bra, och klockan visade 3:47 vid andra kilometerpasseringen. Sen blev det tyngre även om jag tyckte att backen upp mot tre kilometerspasseringen gick bra. Litet halt i kurvan på gräset, men inga problem. Tufft med andningen dock. Kändes tungt. Kollade klockan nån gång. Den visade 13sekunder. Hade kommit åt någon knapp, så där fick jag ingen hjälp. Jag tror inte att jag sprungit fortare om jag haft korrekt tid att gå på. I tanken gick det ändå ganska bra, och sen vet man att efter hårnålen några hundra meter innan fyra kilometerspasseringen går det mest utför. Tuggade på och körde slalom mellan olika stilar. Blev passerade av några snabbspringare, och även om jag ökade för en långspurt så gick det inte speciellt fort. Varken stegfrekvensen eller andningen kunde hjälpa till. Blev omsprungen av en kille precis på bron in mot mål/varvning, sen tvärstannade han efter tidtagningsportalen, då han trodde att han gått i mål, så jag fick sidsteppa honom under spurten. Han kom skrattande i mål bakom mig när han insåg sitt misstag. Där vann vi en placering ;-)

Min klocka stannade på 16:55 över de fyra kilometer som den var på (eller 4,1?), vilket ger en första kilometer på runt 3:45, vilket nog var litet överoptimistiskt.

Konstaterade efteråt att min form är okej, men att det som brister är farten. Jag har ju varit småskadad i sommar och inte kört någon som helst kvalitetsträning. Håller just nu samma snittempo som före sommaren på milen, det är ju litet oroväckande, men ska försöka sätta ihop en plan mot Lidingö som skall göra resan litet mindre obekväm än för två år sedan.

Oavsett resultatet så är känslan efteråt att jag gav allt jag hade. Kroppen känns okej idag, men luftrören känns påverkade. Jag drack dåligt efter målgång. Synd att det inte fanns någon vattenutdelning, och en flaska bubbelvatten att dela på för fem personer är litet snålt. Får skylla mig själv att jag inte tog med vattenflaska. Men natten var jobbig och jag fick stiga upp och dricka extra.

Jag skrev det här i förra veckan, men sen glömde jag publicera. Jag tog det sedan lugnt en dag efter stafetten, och avslutade veckan med två sköna milpass i skogen på landet. Välbehövlig återhämtning på en bra bana, som blev inledningen på höstens träning.

Vi ger oss inte.