lördag 26 september 2015

Lidingöloppet 2015

Jag hade inte tänkt springa LL30 i år. Senast för någon vecka sedan skrev jag det. Men sen kom en kollega och sa att han kände sig för otränad och gav mig platsen.
Jag har drömt om loppet efter förra årets debut, och därför var jag i valet och kvalet över hur jag skulle lägga upp det i år. Det behövde jag aldrig göra det skedde av sig själv. Kom i mål fyra minuter snabbare i år, 2:37:12. Ingen tid att jaga upp sig över, men det var ett intressant lopp.

Ifjol gick jag på för hårt. Jag hade noll kilometers kuperad träning, och få långpass. Sista biten från Grönsta tog nästan en timme. Krampkänning och slut på energi gjorde slutdelen till en mardröm. Jag minns att jag svor och var ilsk en stund innan jag gav upp när jag insett varför det blev som det blev.

Idag kändes det bra i kroppen. Foten var tillbaka, och det enda som var litet oroande var litet snuva i näsan, men jag kände efter ordentligt, och allt annat svarade ja och ok vid förfrågan. Jag åkte i ganska god tid till Lidingövallen. Eftersom jag hämtat ut lappen igår, så satt jag länge och väntade. Två besök i de blå båsen. Det sista efter 45minuters köande. Sen promenerade jag lugnt bort till Koltorp och drog av överdragen. Shorts, knästrumpor och tshirt blev det idag. Ångrade tshirten tidigt och önskade att jag valt linnet som låg kvar på Lidingövallen.

Vid starten fokuserade jag på att ta det lugnt. Litet för mycket fokus på det gjorde att jag låg 4800 vid första passering. 6:25. 1 minut långsammare än förra året. Jag har ju inte heller i år sprungit så många långpass, varför jag där och då bestämde dagens taktik. Hålla miltempot runt 53min på de två första och därefter köra på. Mentalt ställde jag om från tävling till långpass. Det var så trångt att jag inte behövde tvinga ner tempot det minsta. Det rullade på i ganska belkväm långpassfart fram mot Lidingövallen. Där är några flackare bitar där jag släppte litet på bromsen, men så snart kuperingen ökade lugnade jag ner tempot. Jag kände dock inte att jag hade full kontroll - jag var livrädd för kramp och höll igen.

Det var varmt, och tufft, men blev aldrig slitigt. Vid Hustegaholm klämde jag en energigel och kände snabbt att den tog. Dessförinnan hade jag testat att dricka sportdryck, men det satte fart på magen direkt. Backpartiet kring Bosön minns jag inget av fjolåret, men i år gick det lätt rakt igenom. Nu efteråt är det vaderna som är trötta. Låren känns bra rakt igenom. Jag trippade uppför och bromsade inte nerför. Där kändes det som om jag började närma mig full kontroll. 

När man närmar sig Grönsta är det en vägpassering och där klämde jag en energidryck. Den hade jag både på halvmaran och sommarens båda maror. Framme vid Grönsta hade jag helt annan känsla än ifjol. Jag låg nu nästan sju minuter efter! Då började jag gå i backarna, nu kunde jag trippa på lätta fötter. 
Mellan Hustegaholm och Grönsta tog jag 400platser. Eftersom det kommer snabbare före och efter så är det klart att jag inte fysiskt passerade alla, men känslan var att jag sprang om fler än jag blev omsprungen av efter 5km ungefär, dvs då fältet drogs ut.

Efter 14km passerade jag en kollega som startat tio minuter tidigare. Det var den enda jag kände som jag såg så långt.

Grönstabacken är tung. Hörde två killar diskutera den. Den ena frågade om resten av vägen ser ut så här och den andra svarade ja. Jag vet inte, men nu kickade geldrycken in och jag sprang, utan problem upp trippande och nerför tullade jag. Det kändes så härligt. Abborrbacken är lång och seg, och det är flera småstogningar men jag bara sprang på. I vänsterfil hela tiden. Tripp uppför rull nerför. Några enstaka feltramp, men inga snubbel eller stortå smällar som förra året. Bra skoval tror jag. Saucony Ride 7. Glöm aldrig det.

Efter abborren kom den härliga nerförskörningen där jag släppte på ner mot Colgateburen i parken. Härlig känsla. Tassade på lätt uppför. Knackade snickarn på axeln en bit innan 3 skylten. Sprang vidare mot Riddar Katos borg. Rullade över gärdet mot Karinsbacke. Mindes ambulansen ifjol och promenaden uppför. Kom ihåg de irriterande motluten efter Karin, men sprang vidare. Jag sprang inte fort, strax under femtempo men då alla andra sackade kändes det som jag flög fram. Mellan Grönsta och mål plockade jag nästan 1100placeringar. 2870 imål är inget att yvas över men 500 upp från sist. 

I mål är jag inte särskilt utpumpad. Drack vatten och cola. Åt några småbullar. Drack en öl, och hämtade överdragen. Gick bort till Lidingövallen där jag först besökte ett blått bås, för att kolla... Sen in och duscha. Typ iskallt, men skönt att få bort saltavlagringar och gelkladd. 

Sen buss, tub och tåg hem. Till grytan och laga köttfärssås och spaghetti. Till vilket man fick först en punk och sen en hardcore. Sen lagade jag till söndagens långkok och körde in den i ugnen.

Nu blir det vila och kanske en kort genomblödare i morgon. Sen, vidare mot Vintermarathon. Då ska det springas fortare och sättas rekord.

Vi ger oss inte!

4 kommentarer:

  1. Bra jobbat "Henrik". Letade efter dig i resultatlistorna men kunde inte hitta dig.
    Någon gång vill jag också springa det loppet. Förstår att det är väldigt tufft. Läste någonstans att km-tempot är ungefär samma som på maraton, trots 12 km kortare.
    Med vänlig hälsning Nisse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nisse. Igår var det bekväm löpning hela vägen, och mestadels låg jag precis över maratempot (mitt). Jag har försökt se detta som ett mellanår från vilket jag hel och fräsch ska kunna lyfta ett ordentligt steg nästa år. Men det är små marginaler. Min senaste "fotskada" läkte ju precis ut.
      Hoppas du kommer igång igen, men starta inte för tidigt. Jag är övertygad om att när du ger dig på detta så är det silversom gäller!

      Radera
  2. Bra fart av dig där!! Höll på och blåsa omkull av vinddraget när du susade förbi!!
    Grymt med Pers!! Riktigt bra!!
    Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kim! Grymt skön känsla att kunna axa på slutet så där! Men du la av en riktig spurtrökare vad det såg ut!

      Radera