Jag kom igång hyfsat med löpningen i förra veckan med drygt fem mil. Avslutade med 22 intressanta kilometer längs Roslagsbanan och blå leden. Sprang vilse och fick läsa karta några gånger så till slut hade jag varit ute i 2timmar och energin var slut. Men fint väder och vacker skog höll humöret uppe. Till slut gick solen i moln och det kom några stänk men det var okej.
Bortsett från det har det varit kortare distanspass. Förra veckans 800/200pass föll bort då jag tog fel tåg hem och inte kunde hoppa av i Rydbo.
Idag tänkte jag kvalitet. Bana eller backe. På Krillans IP såg det trångt ut så jag joggade bort mot Fröding och Atterbom. Det vanliga passet är fem långa om 140s och tre korta om 40s. Blodgivning och postmarathondepression betyder dock sänkta förväntningar.
Det stod en möbelbuss mitt på trottoaren så jag fick springa en liten omväg. Det kändes segt direkt och jag tänkte man kan alltid springa färre. Det brukar hjälpa för sen blir man sugen på fler ändå. Under andra vändan då jag klockade 154s (missade första) insåg jag hur jobbigt trögt det skulle gå. I vanliga fall tar upp och ner strax över fem minuter. Idag långt över sex.
Nere efter andra vändan hade några p-vakter tvingat flyttgubbsarna att flytta bilen ut på gatan så de tre sista gick bättre. Eller? 2:35, 2:36 och 2:28.
Joggade ner till botten av Atterbom och sprang sedan tre korta på 40s. De gick som vanligt bra. Verkar inte som om explosiviteten påverkas av blodgivning. I denna backe verkar 40s vara exakt vad jag orkar hålla maxhastighet.
Nu är det dags för semester. Bland annat Viby marathon. Det ska bli skoj.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar