Nå, slut och slut. Några av kollegorna som normalt sett är kapabla till sub-20 tider var helt ur form. Det kom inte som någon överraskning utan istället får vi se det positiva. Vi tappade bara två minuter mot ifjol och detta också beroende på att vi helt la om startlistan. För egen del har senaste dagarnas halvförkylning legat och irriterat i näsan. I onsdags kändes det helsänkt och på uppvärmningen igår fick jag inte igång benen. Men som vanligt är inför tävling och tävling två helt olika saker.
När jag såg kollegan jogga in och sträcks fram pinnen fanns ingen tvekan och jag gav full gas. Samma lätta känsla över gräset som på mina torsdagsintervaller. Samma lätta känsla som vanligt på den här delen. Flög sedan uppför första motlutet och nådde första kilometerskylten efter drygt 3:30. Första pipet efter 3:42, och det kändes lätt och kontrollerat och hittade in i bra andning. Släppte av litet på gasen på andra kilometern, vilket var onödigt. Pep till på 3:55 och det kändes bra. Här passerades jag av två lättlöpande killar, men den ena fastnade just framför mig och under tredje kilometern växeldrog vi uppför backen. Här går det alltid långsamt och nu tickade klockan långt över 4minuter. Men det ingick i kalkylen. Fortfarande gott om marginal till 19:55 som var fjolåretstid. Sen tyckte jag att det blev jobbigt. Nej trångt. Usvängen genom skogen är tajt och nu hade jag kommit ikapp många löpare. Sprang om och om och om igen. Sen efter den tvära kurvan gick där ett såsigt promenadsällskap med hund i koppel. I tävlingsspåret! Vissa typer av människor blir man inte klok på, men bäst att fokusera på folkfesten. Så snart vi passerat sällskapet i banans mittfåra tog jag i med min gladaste röst och röt håll höger!
Passering 4km på 4:04 var konsekvensen av denna trängsel (och den irritation som jag kände här hjälpte inte till) men nu var det bara att ösa på allt vad tygen höll. Nå så mycket fortare gick det inte. Strax under 3:50 på den sista delen och knäppte av klockan på 19:56. Tiden reviderades sedan till 20blankt eftersom man får ta föregående kollegas del mellan tidtagning och pinnöverlämning. Jag hade ifjol hamnat bakom vårt starkaste kort och i år det svagaste. Om det gör fyra sekunder på sista hundra meterna? Ja, enligt tidtagningsuret ser de t faktiskt ut att göra det.
I huvudsak kändes löpningen bra. Förkylningen var ldrig något hinder. Att jag hittade den perfekta andningen var också bra. Jag orkade springa hela vägen koncentrerat och tappade bara där det var trångt. Fick aldrig hållkänning och blodsmaken kände jag först efter målgång.
Det som folk säger stämmer ju ganska bra. Det man gjort på träninga kan man göra på tävling. Mitt testpass häromveckan på 20:20 var en bra indikator. Nu är frågan om man kan ladda om och ta ytterligare några sekunder på lördag, målet är under 19:49, men det som oroar är inte form utan snarare om det här är rätt lopp, med tanke på den trängsel som blir i mixed loppen. På lördag är det familjens mixedlag. Då är det kamp mot brorsan. Han ser grymt stark ut. Med sina sex år till godo har det bara varit en tidsfråga innan man skall få stryk av honom. (Jag räknar inte LL30 ifjol, det var ett stort debacle från min sida.
Vi ger oss inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar