Årets träningskarta är litet mera Eurocentrerad än fjolårets
med löpning jorden runt…
Visserligen har jag varit och sprungit på andra håll och kanter,
men då på löpband, som inte plockas upp av kartfunktionen. Icke desto mindre
ett år att bara vara nöjd med att jag fortfarande lyckas hålla i löpningen. Det
har varit många sjukveckor, under vår och sommar, men nu var det flera månader
sedan sist. Jag har känt mig litet slak den sista veckan, och trodde att det
skulle bli bättre med regelbunden sömn, men icke.
Jag har reggat runt 240 pass löpning, eller typ 159 timmar.
Ungefär ett dygn mindre än ifjol, som även det var ett botten-år. Sträckan
totalt under året når en bit över 170mil, vilket är den kortaste distansen sedan
2012. Framför allt är det brist på långpass, och att milrundorna ofta blivit i
6-7k.
Det positiva: efter några månader med bättre kontinuitet sprang
jag en okej halvmara i Stockholm i september. Det var långt ifrån gamla tiders
resultat men det kändes som att jag bottnat och kan börja om igen nu.
Ytterligare månader senare har jag börjat årets Stockholm marathon träning med
tre långpass på tre veckor. Än så länge går det väldigt långsamt, och trots
detta är jag ganska sänkt dagen efter, men om en månad så bör det gå bättre.
Jag har kört ganska bra långintervaller och lyckats relativt
bra med att följa uppgjorda grovplaner. Sen att det blir någon dag extra vila
tror jag är positivt.
Skademässigt har jag hela året lidit av en ömmande hälsena.
Speciellt efter en stunds stillasittande har det varit jobbigt att gå. Dock har
den med få undantag hämmat min löpning (nb att springa, farten har dock inte
gått att pressa upp). Den senaste veckan har jag känt av höftböjarna, speciellt
dagarna efter långpassen. Knän och fotleder har känts i stort okej.
2020 skall bli året då jag åter springer Stockholm marathon
utan att ta långa gå-pauser. Kommer att få sällskap av både brorsan och äldsta
dottern. För hennes del blir det premiär. För min del blir det förhoppningsvis
8e raka. Det börjar bli en fin svit. Kanske skall jag slå till och springa mitt
femte Lidingölopp också.
Jaja.
Vi ger oss inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar