37 kilometer!

Vilken vecka kunde man skriva! Avsluta en tiomila vecka med ett 37km långpass i påsksolen, fast det var bara en plan, en dröm som gick om intet. Förra veckan summerades till 37km vilket nåddes redan på skärtorsdagen. Jag kände mig seg i kroppen hela påskhelgen, och benet var väl inte i toppform heller. Jag känner mig dock rätt trygg nu, och lär mig den hårda vägen var min gräns går. Nu lägger jag om planerna litet granna och satsar mera på tröskel och långpass än kortadistans och intervaller.

Annandag påsk bjöd på strålande väder och efter en skön lugn helg med familjen och brorsans dito i stugan med bastu och isvaksbad, var det läge för långpass. Rullade ner längs Roslagsbanan i gott tempo, med fin känsla vände jag efter 9kilometer österut mot Blå leden. Jag sprang den för snart ett år sedan, och då liksom nu tog jag fel beslut och villade bort mig. Det gjorde inte så mycket. Efter en dryg kilometer kom jag ut i öppet landskap och kunde orientera mig. Resten av vägen gick bra. Tempot på stigarna och genom träsket blev lågt. Det var perfekt skulle det visa sig, för återhämtningen gick fint.

Detta pass blev också premiärturen för mina nya Asics Nimbus. Det blev modell 17, inte pga snålhet (jo, lite!) men för att jag gillade den gröna färgen som liknade mina gamla 14. Efter ett drygt år i Sauconys Ride kändes det tungt att springa i dessa klumpar, men Jag känner att jag behöver den här supporten. Tycker de känns klumpigare än mina 15 som gått i nästan två år, och två maror tror jag.

Efter den sköna solrundan om 25k, var jag faktiskt redo dagen efter. Då joggade jag på lunchen ner till Karlberg och körde2x4km varvet. Vi har en fartleksvariant som ungefär är 2x1km +1min joggvila följt av 5x60/60. Det brukar bli precis ett varv. Med kupering så känns det ordentligt om man är i form eller ej. På andra varvet var kort intervallerna tunga.

I onsdags blev det uppehåll och vila samt blodgivning. Jag skall åka på jobbresa och tänkte passa på att lämna blod så man slipper karantän. 

I torsdags varag hemma med sönerna men kunde lämna dem för en runda tur och retur längs Roslagsbanan. Planen var att jogga fem kilometer, sen fyra kilometer tröskel på den kuperade acessvägen, vila och sedan omvänt hem.  Dock, med mindre blod i kroppen blev det jobbigt och jag fick avbryta ungefär halvvägs genom andra halvan. Efter en gångpaus litet längre hemjogg, runt 18,5km. Skapligt genomkörd blev det en del trädgårdsaktivitet innan vi drog till skogs på utflykt. Då bröt solen fram och det blev riktigt skönt.

Igår var jag tagen, och det blev en kort transportjogg på kvällen. Även idag blir det vila och en lång dag på flyg och flygplatser. Men imorgon har jag sett ut en fin väg som lockar. Räknar med att vakna tidigt ta en runda och vila innan frukost. 

Annars blir det väl ett eller annat pass på löpbandet på hotellen. Hm.

Vi ger oss inte.