onsdag 17 april 2019

Det går segt, men hoppet är det sista som överger en


Nu är det snart bara en månad kvar till 1:a Juni och årets upplaga av Stockholm marathon. Jag planerar fortfarande att delta, men jag börjar misströsta. Jag har inte fått till ett enda långpass i år. Jag har dessutom inte särskilt många pass över 8km. De flesta verkar hamna på 5-6 kilometer. Orsakerna är flera. Först och främst var det en besvärlig förkylning i januari-februari som höll mig borta från löpningen i 3veckor. Sen har jag haft flera resor och dessutom ytterligare kortare förkylningar. Dras just nu om igen med sviterna av ett virus som gav feber och huvudvärk i två dagar förra veckan.
Testade litet av formen igår med ett enkelt backpass med en kollega. Jag tänkte att jag struntar i farten och att försöka hänga med. Springer bara i ett hållbart tempo. Började med att småjogga första vändan. Helt genomsvettig på toppen. Joggade ner ännu långsammare. Vände uppåt och nu var det med tungan ute, trots ännu långsammare tempo. Tredje vändan fick jag ta några gångsteg. Väl nere beslöt jag att testa en fjärde vända, men det höll inte ens halvvägs. Snubblade på tungan nästan. Det enda positiva med träningen var att det var andningen som begränsade. Benen känns bra, och styrkan är det inget fel på. Dock kommer de inte att hålla för att springa en hel mara på. Tveksamt om SM banan är rätt bana att köra på, men det får bli ett långpass med nummerlapp. Sen får vi se om kroppen är sugen på att börja träna ordentligt igen.
Har haft det motigt med inspirationen att komma ut. Verkligen känt efter, och har det inte känts bra har jag hellre tagit en vilodag än sprungit ut. Jag som aldrig brukar banga ett pass.
Men ge upp. Aldrig. Kanske blir det något kortare lopp innan maran. Sugen på att återvända ”hem” till Kungsholmen Runt, som jag missade ifjol (bortrest). I år ser det ut att kunna passa in i planerna. Det skulle åtminstone ge ett behövligt långpass, och en uppfattning om hur vaderna (kramp…) ska reagera på längre sikt. Hoppas framför allt på att kunna hålla mig frisk fram till maran nu. Tycker att det kan räcka med skit nu.
Vi ger oss inte

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar