Testlopp Lidingö, 22km

Det såg ganska disigt ut i morse när jag klädde på mig. Optimistisk som jag är, drog jag på mig shorts, men la linnet i väskan och tshirten på.  Efter frukost musli och kaffe stoppade jag fötterna i Inov-8 skorna och påbörjade resan in till Lidingövallen.

Väl på plats, tidgt, gick jag in och tog av överdraget. Det hade börjat spricka upp, och jag irriterades över att jag sprungit ifrån solglasögonen. Men vad gör väl det. Efter hand började det dyka upp folk från alla riktningar, och flera som det stod Urban Tribes på, och jag gissade att det skulle erbjudas farthållning.

Man får inte känslan av hur många som faktiskt dök upp, men jag gissar på knappt 150? I alla fall så blev det varmare och jag gick in och bytte om till linne. 

Strax blev klockan kvart i tio och vi samlades inne på löparbanorna där de olika fartgrupperna sedan visades upp. Sluttider på 2h (4min/km) upp till 3:15(6:30) erbjöds med 15min intervall. Jag stod i valet och kvalet på om jag skulle ta 5 eller 5:30 gruppen. Men eftersom jag hade en ganska hård tia i benen sen igår, tänkte jag att det kunde vara spännande att prova 5gruppen. Jag ville ju göra det här för att veta ungefär vad jag kan vänta mig om två veckor.

Nja det kanske var något hundratal? Äh. Ärligt talat jag kollade inte så noga, jag hade andra tankar i huvudet. Nå. Strax gav sig de snabba grupperna iväg, och min grupp som trea. Vi joggar först runt löparbanorna, och sedan ut på det som egentligen är loppets 9e kilometer. Just när vi skuttar ut genom grindarna så ser jag en man som jag känner igen. Det visar sig vara en f.d. Kollega, som jag inte sett på säkert fem år. Jag hade hört att han var en god löpare, och det visade sig att han sprungit loppet de senaste tio åren. Han hade tider mellan 2:13 och 2:30.

Med honom som ciceron, blev det ett mycket trevligt varv. I början idag var det mycket behaglig skogslöpning. Vi höll kanske 4:40-4:45 under långa sträckor. Det gick lätt uppför, men i stort var det fin och lätt löpning den första milen. 

När det var 12km kom vi in i ett av de hårdare partierna. Kollegan sa att han hört det benämnas tvättbrädan. Korta branta stigningar med lika korta branta utförslöpor som gör löpningen svår att få riktigt flyt i. Jag ser på pulskurvan efteråt att pulsen steg rejält under detta parti. Jag har inga problem att hänga med i tempot, men jag är inte så pratsugen längre.

Men efter tre kilometer kommer vi ut på en asfaltssträcka, och sedan går det lätt utför och en chans till återhämtning. 

Det är en bedårande vacker dag och utsikten på sina ställen hänförande. Humöret hålls på topp hela vägen, jag drabbas inte av några svackor, men nu börjar det kännas att jag sprang igår. Bra! Det var det som var meningen. Helt plötsligt är vi här:

Tipset här var att gå femtio meter ungefär och sedan jogga, sedan gå fram till stenen mitt på stigen och då jogga igen. Det här blev den överlägset långsammaste kilometern, på 5:50, men då tog jag två foton, och sen är det ju så att efter stigningen genom skogen så fortsätter Abborrbacken med en lång bit på asfalt.

Till slut är vi uppe och sedan är det ganska skön löpning under kilometrarna framåt mot Karinsbacke. Här säger kollegan att han känner sig i form och flyter iväg. Jag ligger i 4:30 tempo och det känns ändå kontrollerat, som att det finns mer att ge. Tar backen ganska försiktigt innan den slutliga spurten tar vid. Men det är långt kvar till mål. Det är först långa sträckor genom skogen, och sedan ut på fälten innan man ser målet. 

Stannar klockan på 1:52 över 22,5km, nästan spot-on 5min/km. Känns som att där jag är idag blir målet 2:20 riktig stretch. Känns som att 2:25 är rimligt, men så är det ju det där med bruttotid, eftersom man sprungit drygt en minut innan loppet börjar. 

Det var ett fint arrangemang, och bra farthållet hela vägen, även om fältet bröts upp kring Abborrbacken. Behövde inte titta på klockan vilket man slentrianmässigt gör ändå. 

Det näst skönaste svaret tycker jag var att det gick bra över det böljande mittpartiet. Jag kände aldrig att låren tog slut, och jag hade inte tillstymmelse till krampkänning, så även vaderna hängde med.

Det bästa var att det var en infernaliskt fenomenal känsla hela vägen. Det kommer att bli ett riktigt roligt lopp som kan bli en favorit. Det var åtminstone inte svårt att förstå vad som lockar.

Vi ger oss inte.

En härlig dag på Fredhäll och lugn sommarlöpning

Det har hunnit gå två dryga veckor sedan blodgivningen. Som vanligt blev det ganska tungt till att börja med, men det är lätt att bära. Dagen efter körde jag ett backpass som brukar vara 5 långa o 3 korta. Målet på långa är 2:20, vilket motsvarar 4min tempo. Korta brukar vara 65s, kanske 3:35 tempo.

Sist var jag där ensam och med utspätt blod orkade jag bara fyra långa, där bara den första var i paritet med tänkt tempo. Idag fick jag med två duktiga kollegor, och då kunde vi dra på. De tre första tog alla 2:20. Det kändes skönt ansträngande hela vägen. Jag kunde mata på bra och släppte den snabbare kollegan under första halvan, men kunde sedan jobba mig närmre under slutdelen. I fjärde vändan kom jag riktigt in i den sköna zonen, och kunde spurta förbi kollegan de sista metrarna. 2:17. Samma känsla även i sista men då uppbådade kollegan sitt yttersta medan jag lyckades hålla för en 2:17 vända till. 

Nöjda joggade vi ner halva backen och drog två 65 rundor. Här släppte jag båda i starten, och jobbade sedan ikapp och förbi ena.  Sen gav snabbkollegan upp och sista gav jag nästan max och med högt och fint löpsteg fick jag 63 på den. 

Helt färdiga kunde vi sedan jogga hem och summera knappt 12km varav 4km i rejäl överfart. 

Hela passet kände jag mig pigg och stark. Det var en riktig runners high. Smolket i bägaren var att det fortsatt ömmar i vänster hälsena. Det tar inte emot när jag springer och gör inte ont när jag går, menfinns där och talar om något. Högerfoten kontrar med en blåsa mellan lilltån och nästa, men det vet jag löser sig. Körde annars med adidas idag. Relativt platta och smala räserskor kan ha orsakat båda skadorna. F.ö. Därför som jag skaffade nya new balance skor. De har litet mera drop, men är väl dämpade och har funkat fint på de två inledande transportlöpningarna. Dessutom var de både färgranna och till bra pris en bra bit under femhundra.

I söndags avslutade jag midsommarhelgen med att ta med äldsta dottern ut till Domaruddens friluftsområde. Hon ville prova på milspåret, så jag lät henne dra. Hon var riktigt duktig, så jag kunde bara följa med och skrika höger och vänster på de ställen där man kan bli litet rådvill. Efter sex-sju kilometer märkte jag att hon började tappa fart, så då gick jag upp och höll i gasen. Väl framme stannade hon i utegymmet, medan jag ökade och tog två varv på 2,5 slingan. Den är relativt flack, så jag är inte jätte förtjust i den, annat än på skidor. De tre varven adderades till 14kilometer, vet inte riktigt var den sista tog vägen.

Det är helt klart att det ger en extra kvalitet åt träningen när man har sällskap. Eller framförallt blir jag peppad att köra hårdare på kvalitetspassen. Sällskap av gamiljen är en rejäl bonus man aldrig kan räkna med. Fast under våren har jag fått med mina döttrar både på distans och intervaller riktigt kul.

Summan är att nu känns det som att jag är tillbaka där jag var i början på maj, innan förkylning, mara och blodgivning. Snart ska jag sätta igång mera fokuserad Lidingöloppsträning. Från asfalt till skog. Det tråkiga är småskavankerna, men med fortsatta styrkeövningar hoppas jag kunna komma till rätta med dem.

Lätt kuperat och glädjefylld distans

Midsommarafton och som "vanligt" besök i dalarna. Idag började vi dagen på Källbergets skönt kuperade 5km spår. Relativt vildvuxet för att vara ett elljusspår och gott om sandiga och moränlika backar. Fick dagen till ära med mig båda döttrarna. Eftersom de inte sprungit här förut (vilket jag har och dessutom har jag kört det på längdskidor) joggade vi ett varv tillsammans för att hitta runt. På vägen tillbaka -det är delvis en vändpunktsbana - ökade jag tempot litet och fick bra känsla direkt. Ny var det inte direkt så att jag var ute efter att ta ut mig, men bara så där lagom. 

Efteråt satt vi och pustade litet och upptäckte att det fanns en liten hinderbana där. Lilltjejen hade satt sig att läsa i bilen så vi två körde igång, men sen hämtade vi henne. Hon är väl den smidigaste av oss så hon vann. 

Har en bit kvar till att hitta tekniken. Hmm. Framförallt balansen. Det var några stockar att gå på som jag tappade tid på. 

Sprang med Inov-8 skorna idag och de passade perfekt till underlaget. 

Fjärde dagen i rad med millöpning. Igår blev det transport till jobbet genom regnigt city

Trotjänarna från Asics har fått tjänstgöra en del i veckan. 

Dagen innan trampade jag K-holmen runt och körde precis som veckan innan lilla terrängkilometern. 

Avslutade med en stor tonfiskmacka hos Subway. 

En skön vecka löpmässigt med mindre kvalitet men mera återhämtande glädjedistans. 

Nu endorfinhög kan man ägna sig åt kransbindning och en lättare Californis IPA. 

Glad Midsommar!